Överreagerar jag på sambon?

Ja jag erkänner att det var att överdriva det jag sa om ensam vårdnad , men till saken hör att min sambo vid flera andra tillfällen också varit vårdslös med barnet och jag har blivit upprörd på honom tidigare och det känns som att han aldrig lär sig.

Exempel:

Lämnat barnet ensamt på skötbordet vid flera tillfällen!! Trots att jag påpekar faran med detta.

Har kastat upp barnet mot taket så han vid två tillfällen faktiskt slagit i huvudet i taket och börjat gallskrika.

Lyft honom vårdslöst så han har slagit huvudet i dörrar, dörrkarmar, och hyllor han gått förbi.

När han var bebis satt han med honom på bordet och gav inte tillräckligt med stöd till huvudet så han förr fram o slog pannan i bordet.

Råkat trampa på sonen då han legat på golvet på en filt när han var liten.

Jag är bara så less på att få höra:

oj, hoppsan, men ojdå.. följt av gallskrik från sonen. Så ja jag har sagt till sambon att om han inte skärper sig och börjar bli mer uppmärksam och mindre vårdslös så kanske jag söker ensam vårdnad om jag anser det finnas fara för sonens välbefinnande!

Han har oftast tagit till sig och bättrat sig, gör allafall inte om samma sak utan det änder andra saker istället.. 

Jag har sagt till honom att om nåt allvarligt händer sonen för att han är ouppmärksam. (trillar ner från skötbordet och slår huvudet, eller liknande) så kommer jag inte förlåta honom. För en bebis ska inte behöva göra illa sig för att föräldern är klumpig och ouppmärksam.

Så detta blev på nåt sätt droppen för mig. Då jag har läst om barn som dött av överhettning i bilen (ja jag vet att det inte är så varmt nu, men varför göra det till en vana, nästa gång kanske det är 35 grader varmt)

har även läst om bilstölder då de åkt iväg ovetande om att ett barn suttit bak i bilen och liknande... 

jag älskar min sambo, jag vill leva med honom

men jag vill att han skärper sig och inte är slarvig med vår son!