emmamoa123 skrev 2016-04-21 12:44:17 följande:
I trådstarten är det tydligt att barnet är själv och ledset och ingen av föräldrarna är där för tröst. Då tycker jag att följande är relevant:
"1. Barn som inte får uppmärksamhet och tröst när de gråter kan få en känsla av misslyckande. Det kan gå ut över barnets självbild och självkänsla. Tar du inte gråten på allvar och visar respekt för den så gör det också något med barnets självrespekt, säger hon till den norska föräldratidningen Foreldre & Barn.
2.Pia Risholm Mothander, barnpsykolog, lektor i utvecklingspsykologi vid Stockholms universitet och författare till flera böcker om barns utveckling och anknytning, värjer sig mot tanken att låta bli att trösta om man av någon anledning upplever barnets gråt som oberättigad.
Frågan är om man alltid förstår vad det underliggande budskapet är.
Och om barnet gråter för att det vill ha uppmärksamhet, då behöver det ju uppmärksamhet
3.De norska forskningsresultaten stämmer väl överens med tidigare forskning om barns anknytning, påpekar hon.
Gråt är en strikt anknytningssignal, en signal om att barnet behöver hjälp. Barn som inte får tröst kan lära sig att stänga allt inom sig. De kanske söker sin egen tröst genom att dra sig undan och bli inbundna. De lär sig att det inte lönar sig att släppa in någon annan, att det tvärtom kan göra ont.
OBS, jag anser inte att anknytningen är dålig pga fem minuter iväg för att hämta pizza utan syftar på många skribenters åsikter att ett så litet barn ska kunna vara själv och kunna hantera sin gråt/rädsla/ ilska själv.
Fast barnet får ju tröst. Bara inte på en gång. Det kommer få tröst, relativt snabbt, precis som så ofta är med barn. Inget i trådstarten tyder på att pappan hade tänkt ignorera barnets gråt och ledsenhet.
