Kan detta vara autism?

Ja, men det måste inte vara det. Skulle det vara autism är det inte hela världen heller.

Har barn med högfungerande autism (och adhd), och han gick mycket riktigt på tå när han var mindre. Andra tidiga tecken var att han inte härmade grimaser som bebis, räckte inte ut tungan när jag gjorde det, gapade inte när jag gjorde det osv.

Sent tal och många utbrott iom det. Han lyssnade inte på sitt namn och kollade inte efter oss föräldrar förrän han gjorde illa sig eller behövde oss till något. Han luktade på allt. Ganska okänslig för smärta.

Tidig motoriskt, klättrade på allt, fick lätt upp grindar och spärrar, älskade vatten, blöjfri tidigt, cyklade innan 4 år.

Inte ängslig, fullständigt orädd, inte klängig men gillade närhet. Satt mycket i bärsjal men föredrog vagn. Lekte länge med sina leksaker, lekte aldrig andra barns lekar. Generös med sina saker, blev aldrig svartsjuk eller våldsam på lillebror. Åt allting i matväg.

Svår att få kontakt med men tittade alltid i ögonen när han sökte kontakt. Sa aldrig hejdå, vinkade aldrig, men var glad att se oss när vi hämtade på dagis. En av hans få meningar (till oss föräldrar) var "jag älskar dig".

Det finns olika orsaker bakom tågång. En del har fysiska hinder för att gå normalt, för kort hälsena. För att slippa gå på tå hela livet kan man göra något åt det som barn. Min vän har en son som är tågångare, men han går på tå jämt eftersom han inte fysiskt kan sätta ner hela foten. Han har fått specialskor och sjukgymnastik. Blir det inte bättre blir det operation. Det framgick inte av TS att det bara är ibland barnet går på tå, och att det klarar att sätta ner hela foten. Då gör man sannolikt inget åt det.

Jag tror inte det, mer troligt att det är ett barn som är fysiskt framåt och som kommer komma ikapp med språket snart. Det är stora variationer mellan olika barn i den åldern. Min dotter tex pratade bättre än många 3-4-åringar vid 2 men klarade inte att stiga över en låg stock in i sandlådan själv. Idag är hon fortfarande före när det gäller språk men har närmat sig barn i samma ålder fysiskt men hon är fortfarande i nedre skalan fysiskt.

Jag har en son med autism och tycker inte att det låter så farligt det du beskriver, inte för en tvåring. Din son förstår er så han har ju språket där.

Vår son talade inte alls förrän han blev tre, han verkade inte heller förstå oss innan dess eller vara intresserad av att kommunicera. Ville han ha något hämtade han oss genom att dra oss i handen och ledde oss dit han ville ha oss. Han pekade inte, vinkade inte, härmades aldrig.

Var vi ute så sprang han ifrån oss, brydde sig inte om ifall vi följde efter eller inte, han bara sprang iväg, även på nya okända platser, eller där det var mycket folk.

Han var dock väldigt närhetstörstande från födseln,blev alltid buren i sele, ville sitta i knä jämt och ha kramar.

Det låter bra. Jag skulle inte velat att någon tvingade mig att gå vanligt då jag var liten.

Fler?

Går under av oro. Drömmer på nätterna att barnet får autismdiagnos

Då tycker jag du ska läsa positiva berättelser om barn med autism, och försöka acceptera att livet inte alltid blir som man tänkt.

Kan nämna att mitt barn inte var något gränsfall, han fick utan någon som helst tvekan en autismdiagnos. Det var uppenbart. Idag (lågstadiet) är han ett mycket omtänksamt barn och har gott om vänner, han tycker om att gå till skolan och är lika självständig som sina jämnåriga. Han mår bra och är lycklig.

Låter ju underbart bra! Jag har kanske en felaktig syn på autism?

Tänker i banor som att hen kommer behöva särskola, flytta in på hem osv

Håller med h om att du verkar ha en felaktig bild av autism. Visst finns det barn med både utvecklingsstörning och autism, och även barn som har väldigt svårt med kommunikationen, men många barn med autism klarar sig bra med rätt stöd från hem och skola.

Förr i tiden saknades tyvärr kunskaper, och då fick inte barnen det stöd och den pedagogik de behövde. Då hände det att de felplacerades i särskola och fick därefter svårt att leva ett självständigt liv.

Om du är orolig för sonens språk skadar det inte att försöka få träffa en logoped för en utvärdering.

Det skadar inte att även kolla andra orsaker till sen språkutveckling som försämrad hörsel eller kort tungband. Min kompis son gick flera år med för kort tungband utan att BVC upptäckte det.

Så illa är det inte. Både jag och min bror har autism. Min bror har gått i särskola och trivdes jättebra där, han hade många vänner i skolan och han kunde ta bussen dit själv. I sär-gymnasiet träffade han sin flickvän som han fortfarande är tillsammans med. Särskolan är som den vanliga skolan men med mycket mindre klasser, mer resurser och en läroplan utvecklad för varje elev. själv har jag gått i vanlig skola.

Både jag och min bror lever helt vanliga liv idag. Min bror får en hel del hjälp med sin vardag, men han bor själv i sin egen lägenhet, han har katt, skriver fan-fiction, spelar dataspel och har en del andra intressen. Han är ingen grönsak på något vis.

Jag pluggar på universitetet och har också intressen och ja, ett liv. Jag har boendestöd en gång i veckan det är all hjälp jag har just nu. Jag skulle aldrig vilja ta bort min autism. Aldrig!

Fråga gärna om du undrar något.

Jag hade barn med Autism men hade inte oroat mig av det du beskriver.

Min dotter hade många saker som tydde på behov av utredning och ev någon diagnos åt det hållet när hon var 2,5-3 och vi var på bup osv men sen efter att hon fyllt tre så lossnade allt undan för undan, det sociala och det språkliga kom, det kom bara väldigt sent.

Nu är hon en sjuåring som är fullständigt normalt utvecklad.