har barn som fyller 8 år i höst och går i ettan. Sedan i våras har vi börjat träna att gå hem själv från skolan och i bland till.
De behöver gå över en väg som har övergångsställe och det är ingen jättetrafikerad korsning, annars är det raka spåret.
När har ni börjat känna att de kan gå till o från skolan själva?
Skolan här har regeln att barnen får börja gå till och från skolan först i slutet av åk.2 alt. först i 3:an.
Det är för att skolan har ansvaret för barnen mellan skolan och hemmen.
Skolan här har regeln att barnen får börja gå till och från skolan först i slutet av åk.2 alt. först i 3:an.
ok den regeln har inte vi här
Vi började träna lite på våren i ettan, sedan i höstas (åk2) har hon gått till och från skolan nästan varje dag själv, går väldigt bra och det tar ca 10-20 min att gå så det är inte långt. Hon är dock inte ensam hemma när hon kommer hem utan jag ringer när jag kliver av tåget. Tycker att det är väldigt individuellt när barn kan börja gå till och från skolan själva. Alla barn mognar i sin egna takt.
På våren i 2:an började min tjej gå själv hela vägen (ca 1,5 km på gångvägar och villagator med ganska lite trafik). Innan dess hade vi övat ett tag på att hon fick gå halva vägen ungefär. Men det var först när hon började 3:an som hon fick egen nyckel och var hemma själv ett tag på eftermiddagen, innan dess gick hon från fritids samtidigt som vi var på väg hem från jobbet.
I februari nu i åk 2 började min son gå själv till skolan. Tar 15 min att gå, lugnt område. I åk 3 ska han få sluta på fritids och börja vara själv efter skolan (han vill det). I min sons klass är det lite varierande hur mycket frihet barnen har. En del men inte så många får gå själva. Många skjutsas även den kortaste sträcka av föräldrarna.
Jag tycker det är som att fråga hur långt ett snöre är.
Det beror på var man bor, hur skolan ligger, mognaden hos barnet osv.
Mina barn har varit mogna vid helt olika åldrar trots att de gått i samma skola.
Vår dotter fick börja gå hem själv för två veckor sedan när vi var hemma och vabbade med lillebror. Det är typ 700 meter till skolan och bara längs vår väg som är en liten gata med återvändsgränd i varje ände. Det känns ändå läskigt. Då gjorde vi så att skolan fick ringa när de slutade och hon gick hem.
Hon går i ettan och fyller 8 sent i höst.
Så det är det som känns svårt att veta hur man brukar göra. Jag vill ju veta exakt när hon går hem så jag vet när vi kan vänta på henne men samtidigt är ju inte det skolans jobb att hålla på och ringa. Eller hur gör andra?
Det är inte så att hon kommer gå hem ensam varje dag, normalt sett hämtar vi. I höst börjar lillebror fklass och då är vi ju där varje dag och hämtar ändå.
Hur känner ni och hur känner barnet? Det jag känner är största risken är vägen, just för att man aldrig kan lita på bilister och för att det inte räcker att se sig för, utan att man även måste göra bedömningen att ev. bilar kommer stanna. Att tex. titta i telefonen är ett nono, så om barnet har en smartphone hade jag varit ännu mer försiktig.
Med det sagt, jag gick till och från förskoleklass själv (kanske inte första veckorna, minns inte helt säkert) och då var jag fem år när jag började lekis. Hade inga bilvägar dock, utan ca 800 m genom skogsdunge och på gångvägar. Så litar ni på barnets förmåga att hantera trafiken skulle jag säga att det bara är att köra