Hoppar gärna in här.
Trodde verkligen inte jag skulle bli gravid denna månad.
Fick senaste mensen 30/3, är/VAR helt säker på att ägglossningen var den 12/4, men vi hade sex den 14/4 och jag testade positivt på bimdagen 27/4. TRodde verkligen inte detta då detär enda gången vi haft sex denna månaden. 
Men som man säger plötsligt händer det. :=)
Så runt 3-6 januari hoppas vi på bebis.
Grattis vad kul.
Jag hade också mens 30/3 vilket ja tror fler hade också. Många med samma :)
Negativt gravtest trots BIM +3 (aldrig sen annars) och tidiga symtom. Självklart ledsen att det blev negativt, men samtidigt oerhört förvirrad pga symtomen och utebliven mens. Vad ska jag göra? Vad kan symtomen bero på om jag inte är gravid? Tacksam för svar!
Har börjat noja att jag ska förlora denna bebis också. Idag vaknade jag utan särskilt mycket symptom på att va gravid.
Förra gången sa jag runt v 6 orden "jag känner inte mig gravid längre" Vid VUL i v 9 upptäckte de att bebis slutat växa runt tiden för när mina symtom försvann.
Hejsan.
Är inte jätte aktiv här.:=)
Har skrivit innan att jag inte riktigt haft några symtom,detta är tredje och det var så här med nr 2 också.
Nu e jag i v 6+3 och och det finns lite symtom nu, illamående ibland som dockgår över på ca 30 min, brösten gör ont men bara på natten så jag måste sova på rygg vilket jag inte gillar. Trött och energilös emelanåt, somnade på jobbet på lunchen vilket dom andra tyckte var märkligt. Humöret ska vi inte tala om och jag har väldigt lätt till gråt just nu. Min sambo säger att humöret har jag haft sen vi +ade, han har nog rätt.
Något som jag går och funderar på är när vi ska berätta det för barnen, det är mina två sedan tidigare. Detta blir min sambos första. Är lite rädd att dom ska ta det negativt,i alla fall den stora. Han sa en gång för något år sedan att han aldrig nånsin vill ha ett syskon till. Dom bor varannan vecka hos oss och vi tänkte berätta på fredag om en vecka när dom kommer hem igen. Det kommer säkert gå bra, men är lite nervös.
Berättade i fredags för barnen att det är en bebis på gång.
Den yngsta blev jätte glad men den äldsta blev SÅ jävla ledsen.....sprang från bordet och grät konstant i 4 timmar. Fick gå efter o hämta honom så fick prata om det. Han vill inte ha ett syskon till för han hatar sin lillasyster. Sen har det krupit fram andra frågor oså. Han är jätte rädd att bli bortglömd. Att han ska behöva hjälpa till Hela tiden med sopor mm. Han vill ha ett större rum för han tror bebisen ska få större rum. Han tror vi inte har råd med en bebis. Sen är han rädd att det ska hända mig något hemskt att detta är något jätte farligt. Han vill absolut inte att vi ska berätta tidigt för andra att jag är gravid för då kommer alla bara att prata om det och då kommer han bli ledsen. .... Ja det blev som jag kanske misstänkte att det kunde bli när vi skulle berätta, men jag hopade ju inte alls på denna reaktion. !!! Vi har sagt till honom att han måste prata med oss om vad han tänker på och känner, vi har pratat om allt han tagit upp. Han är ju inte glad över det, men gråter i alla fall inte. Han frågar vad bebisen ska heta och har själv Namn förslag. Mest dumma namn som Mini och Pysen och Lillen/Lillan, men han e inte elak när han säger det utan i en skämtsam ton. Han kallar bebisen för hen nu. Jag hoppas verkligen att det här går över och att han till slut accepterar sitt lilla syskon. Han säger att han vill att det ska vara en kille. Misstänker att det skulle gå lättare då för honom när bebisen väl är här. Det var verkligen ingen kul reaktion.
Usch vilken otroligt jobbig situation! Tråkigt att relationen mellan dina två barn inte heller verkar vara på topp, eller var det mest något han sa i stunden? :(
Det enda man kan göra är väl att prata och prata samt att visa att han är precis lika viktig för er som hans syster och framtida syskon. Han verkar kanske inte känna så nu? Vissa barn behöver massa uppmärksamhet och tecken på att de är omtyckta för att känna sig så.