fernandasmamma skrev 2016-11-29 17:23:42 följande:
Nej, jag kan ju inte hjälpa till med så mycket heller, måla vill jag ju inte göra..Det är därför min pappa kommer och hjälper till, plus att han är en riktigt handyman

Min sambo är också duktig, men har nog aldrig spacklat och målat väggar, han får sköta det elektriska och sådant.
Jag läste den boken men tyckte inte den var så bra..
Var vissa grejer som stod som jag störde mig på..
Men det är ju annorlunda från person till person vad man tycker

Jo det är nog bra att ha skrivit ner tex. hur man vill ha det med smärtlindring etc. ifall man blir lite väck och man inte är så bra på att kommunicera.
Jag vill tex. inte ha på mig den extremt snygga (!) vita skjortan har hellre mina egna kläder, vill inte visa mig helt naken inför alla, och bad och lustgas är det jag helst använder, epidural är jag lite osäker till, men det kan ju ändras..
Funderar även på lavemang..
Och riskerar det att bli tvunget att använda sugklocka så får dom göra snitt istället, det skrev aurorabarnmorskan i min journal, då jag hade en jobbig upplevelse och erfarenhet av sugklockan när dottern föddes.. Så det finns inte på kartan att jag vill gå igenom det igen..
lite så tänker jag...naken vill jag nog inte vara heller och lavemang ska jag köra! har redan mycket problem med allt för att ungen sparkar på mina tarmar haha så det kan vara skönt...men det är lätt att tycka och tänka hemma känner jag och sen kanske blir jag helt paff och bara går på allt:))
jag vill nog mest skippa allt innan andningen osv.. är iaf inte panik rädd och det handlar nog mycket om själva rädslan men alla sager att det är bra att läsa så kanske hittar jag någon dag:))
tuuli skrev 2016-11-29 16:38:28 följande:
Jag var på mvc idag och tänkte passa på att prata lite om hur det var på spec, min oro för att föda ett stort barn och så. Trodde att hon skulle vara mycket mer stöttande, men upplevde inget stöd alls. "Tänk positivt annars går det aldrig" var det enda hon sa, och att jag kunde få gå på samtal om förlossningsrädsla om jag ville. Men eftersom jag redan har en riskgraviditet så är jag så mycket på sjukhuset ändå att jag ärligt talat inte har lust att gå dit för terapi dessutom. Plus att jag känner lite att skräcken för att föda ett normalstort barn kan man kanske samtala bort, men en 5-kilosbebis kan bryta nyckelbenet när det föds och speciellt en förstagångsföderska är nästan garanterad en lång och jävlig förlossning - det går liksom inte att prata bort. Jag skulle vilja att ordinarie personalen tog min oro på allvar istället för att dumpa "problemet" på en kurator.
Hade det varit tidigare i graviditeten så hade jag nog bytt barnmorska efter det bemötandet ärligt talat men i vecka 34 orkar jag bara inte ta tag i den biten utöver allt annat man måste orka. Växlar mellan att känna mig helt avtrubbad och inte bry mig alls om fostret eller vad som händer, och att bara gråta.
Det värsta var att hon sa att jag led av duktig flicka-syndrom och att det var mitt eget fel och att ingen lagt den pressen på mig utifrån. Va? Det är ju skitmycket press på gravida att äta rätt, inte göra det ena och det andra, och det är ännu mer press när man har risker. Man ska lära sig allting om vad det innebär att bli förälder samtidigt som man ska äta si och så mycket protein, kolhydrat, kalcium, järn, etc etc, man ska motionera när man är jättetrött och har foglossning, man ska lära sig profylaxandning och helst gå på gravidyoga dessutom. Samtidigt som man jobbar, kanske redan har andra barn, ska sköta hemmet någorlunda och ha nån form av socialt liv utöver det. Nej, det är ju ingen press alls att vara gravid! Allt är bara inbillning från min sida!
Sammanfattningsvis: inte bara hade hon inget uppmuntrande att säga, utan det var dessutom mitt eget fel att jag känner så här. Det var väl inte riktigt det bemötandet jag hade hoppats på, och det fick mig inte att känna att YES jag kan föda den här ungen, det kommer att gå som smort! Snarare som att jag är beredd att bara lägga mig ner och totalvägra på förlossningsdagen.
herregud är allt jag kan saga... ush va dåligt!! hoppas du hittar någon som kan hjälpa dig det är ju inte ditt fel!