Tungt tjejer-jag har ju BF 31/12 och för tidig vattenavgång sen över två veckor och inatt fick jag en blödning också så nu är det ännu jobbigare-valt gå hem igen efter att prover är bra UL bra huvudet ned ruckbart inga värkar men detta börjar bli en mardröm psykiskt gått ner 2 kg...
Gjorde glukosbelastning i förrgår, resultatet blev 8.9 å graviditetsdiabetes ligger på 9.9 så de tyckte jag var väldigt nära så ska få träffa dietist mm å ha extra koll på värdena så de inte stiger..
Är det någon av er som har ett bra tips på gravidbälte/gördel man kan använda? Jag har så sjukt ont i nedre delen av magen, och när jag sätter händerna under magen och lyfter lite så,känns det mkt bättre. Är ett gravidbälte att rekommendera då? Eller något annat?
Jag var just på tillväxtultraljud i vecka 32+3 och bebin är en jätte! Han väger redan 2,6 kilo om man får tro ultraljudet och är storleksmässigt i vecka 36+4, så nu var det tal om att jag eventuellt måste ta ut honom tidigare för att inte föda en 5-kilosbebis. :( Jag känner mig jätteledsen och vill absolut inte bli igångsatt, och vill heller inte göra något innan nyår för jag tycker det känns helt snett att medvetet plocka ut ett barn som inte är färdigt, oavsett hur tjock han nu är. Jag fick ingen chans att berätta hur jag känner heller för specmödravården vill inte ens diskutera "hypotetiska scenarion" utan tycker att vi bara ska avvakta till nästa TUL 13 dec. Lätt för dem att säga, de kan ju ta ett beslut som passar dem bäst på stående fot, men det är min kropp och min förlossning.
Nu måste jag göra ännu en glukosbelastning för att de ska vara helt säkra på att jag inte har graviddiabetes, vilket känns hyfsat onödigt när jag redan fått jättebra resultat på förra. Då frågade jag också barnmorskan som gjorde belastningen om det fanns risk att utveckla diabetes efter belastningen, och hon sa att det hinner du inte, man behöver bara göra en belastning. Jaha? Värdelös info eller? Efter TUL stack de mig dessutom i fingret för att snabbkolla sockret, och det låg på 4,8. Risken att jag skulle ha diabetes med det blodsockret är nog inte så stor!
Jag är så himla trött och ledsen på allting just nu, har lite högt blodtryck ibland också och det känns som om vårdpersonalen anklagar mig för det trots att jag absolut inte kan göra något åt det. De säger att jag ska ta det lugnt och inte oroa mig men det är inte direkt lätt just nu, eftersom ingen har sagt att det kommer att gå bra! Det är lätt att säga att "ut kommer han alltid", men det ska helst kännas ok för mig med. Hade varit värre om han var tillväxthämmad självklart men jag känner mig så anklagad i det här, som om jag tryckt i mig socker hela graviditeten, vilket jag absolut inte har gjort. Ofta har vi inte ens ätit sött på helgen, bara för att jag varit så nojig för att få en för stor bebis. Min sambo köpte hem alkoholfri glögg och jag ville absolut inte ha nån pga sockernoja. Så blir han så där stor ändå. :(
Hur ska jag ta mig igenom julen på en sockerfri diet undrar jag.. alla vill ju fika nu också för att hinna titta på magen och jag bara knaprar på en halv bullkant och skyller på liten gravidmagsäck (visserligen sant, pallar inte äta mycket just nu men vore ju kul att kunna äta en kanelbulle!). Känns så meningslöst för båda mina föräldrar vägde ca 5 kilo vid födseln och min bror vägde 4,2, så jag vet inte om jag kan göra något åt det egentligen.
Bf lista:
Mkess, 27 år, bf 1 januari, andra barnet, flicka.
FruSvensson, 28 år, planerat snitt 2 januari (bf 9/1), tredje barnet. Vet ej kön ????
Oviss01, 30 år, bf 3 januari, första barnen (tvillingar), flickor
Maliiin87, 29 år, bf 12 januari, andra barnet, pojke.
Miinxs, 29 år, bf 17 januari.
Angelikkaj, 32år, bf 24 Januari, tredje barnet.
Thecoc, 26 år, bf 27 januari, första barnet, flicka.
Herregud.. tiden går fort nu!!! Lite panik haha. VI har ÄNTLIGEN flyttat in i vårat hus (kartonger fortfarande överallt) men idag städar vi lägenheten och kan äntligen fokusera på barnet? Barnrummet är färdig och min man överraskade mig med en liten mysig babyshower ? men ändå har jag ibland svårt att fatta att vi ska ha barn fast det rör sig så mycket! Under december nu ska vi inskaffa det viktigaste och hämta vagnen så kanske blir man lugnare då--
Har fått ischias så varje kväll kan jag knappt gå och har blivit riktigt trött nu, orkar knappt hålla mig vaken på jobbet kl 7 på morgonen? men eftersom min ersättare inte har ens börjat och jag har tagit över en helt ny tjänst typ så är det jobba tills ungen kommer ut? så omotiverad är jag haha. Någon som snart ska gå hem och ta FP redan nu?
När tänker ni packa väskan och skriva brevet? Det känns sjukt att bara tänka att man ska göra detJJ
Jag var på mvc idag och tänkte passa på att prata lite om hur det var på spec, min oro för att föda ett stort barn och så. Trodde att hon skulle vara mycket mer stöttande, men upplevde inget stöd alls. "Tänk positivt annars går det aldrig" var det enda hon sa, och att jag kunde få gå på samtal om förlossningsrädsla om jag ville. Men eftersom jag redan har en riskgraviditet så är jag så mycket på sjukhuset ändå att jag ärligt talat inte har lust att gå dit för terapi dessutom. Plus att jag känner lite att skräcken för att föda ett normalstort barn kan man kanske samtala bort, men en 5-kilosbebis kan bryta nyckelbenet när det föds och speciellt en förstagångsföderska är nästan garanterad en lång och jävlig förlossning - det går liksom inte att prata bort. Jag skulle vilja att ordinarie personalen tog min oro på allvar istället för att dumpa "problemet" på en kurator.
Hade det varit tidigare i graviditeten så hade jag nog bytt barnmorska efter det bemötandet ärligt talat men i vecka 34 orkar jag bara inte ta tag i den biten utöver allt annat man måste orka. Växlar mellan att känna mig helt avtrubbad och inte bry mig alls om fostret eller vad som händer, och att bara gråta.
Det värsta var att hon sa att jag led av duktig flicka-syndrom och att det var mitt eget fel och att ingen lagt den pressen på mig utifrån. Va? Det är ju skitmycket press på gravida att äta rätt, inte göra det ena och det andra, och det är ännu mer press när man har risker. Man ska lära sig allting om vad det innebär att bli förälder samtidigt som man ska äta si och så mycket protein, kolhydrat, kalcium, järn, etc etc, man ska motionera när man är jättetrött och har foglossning, man ska lära sig profylaxandning och helst gå på gravidyoga dessutom. Samtidigt som man jobbar, kanske redan har andra barn, ska sköta hemmet någorlunda och ha nån form av socialt liv utöver det. Nej, det är ju ingen press alls att vara gravid! Allt är bara inbillning från min sida!
Sammanfattningsvis: inte bara hade hon inget uppmuntrande att säga, utan det var dessutom mitt eget fel att jag känner så här. Det var väl inte riktigt det bemötandet jag hade hoppats på, och det fick mig inte att känna att YES jag kan föda den här ungen, det kommer att gå som smort! Snarare som att jag är beredd att bara lägga mig ner och totalvägra på förlossningsdagen.
Skrev brev med min första dotter. Jag var riktigt rädd för förlossningen då å gick på Aurorasamtal mm. Så var noga med att skriva med det å min rädsla. Sedan också att ja inte ville ha några studenter med. Vilket jag kände var viktigt att de fick veta. Ju mindre personer desto bättre.
Men allt sket sig med brevet. Hade ju mer eller mindre öppen dörr för folk att komma in kändes det som! Så där hade de tyvärr inte engagerat sig så i brevet...
Vaccinet skippar jag också. Nu håller jag bara tummarna att jag slipper magsjuka som barnen har.
Jo, lite så är väl min sambo också, vill gärna veta hur det ser ut och sådant och vad som kommer hända där och så eftersom det är hans första barn..
Men han vill gärna gå på besök på det sjukhus som vi ska till, men jag har inte bestämt mig ännu vart jag vill åka så det är inte lätt..
Finns två sjukhus här i Göteborg, och så finns det Varberg och Näl i Vänersborg..
Hur är det för dig med sömnen?
Får du sova hela nätterna eller måste du springa upp på toa och vrida och vända dig på nätterna?
Jag får gå upp på toa någon gång mitt i natten och någon gång på morgonen..
Och så väcker någon av katterna mig ibland också då dom ska busa eller vill ha mat.
Ja Varberg har jag hört mycket bra om..
Men sambon vågar inte åka dit, han är rädd att vi inte ska hinna..
Tar 1 1/2 timme för oss dit medans Östra är 15 minuter bort..
Mölndal tar 20-25 minuter..
I Göteborg är Östra dom som har bäst resurser, och dom har mest familjerum så pappan får alltid stanna, det känns ju bra. Hade inte känts bra om sambon får åka hem..
Jag är också lättväckt, men kan som tur är somna om rätt lätt igen.
Jag jobbar fortfarande, annars hade jag nog sovit längre än till 09.15 som jag gör nu.. Det är tur att jag inte börjar typ kl 7 på morgonen det hade jag inte pallat, hade säkert försovit mig varje dag då..
När min dotter föddes så skrev vi på om faderskap och gemensam vårdnad när hon var någon vecka eller två gammal..
Jag hade ingen aning att man kunde fylla i det innan, men fick reda på det av en kompis att man kunde göra det.
Jag har pratat med sambon om det, men han har inte bokat någon tid ännu, så blir väl att vi gör det efteråt.
Men vad är det pappan inte får ta ställning till då på förlossningen om han inte står som pappa?