BF Januari 2017
Nej inget alls faktiskt
Hade lite mensvärksliknande förra veckan men inget alls nu
Ja snart borde det bli många bebisar
Nej inget alls faktiskt
Hade lite mensvärksliknande förra veckan men inget alls nu
Ja snart borde det bli många bebisar
Idag fredag var det ju tänkt att det skulle vara dagen med stort D!
Men så sent i onsdags em började ja känna mig allmänt konstig, men trodde det berodde på att ja började bli nervös inför fredagen. Skrev upp allt vi skulle göra på torsdagen såsom handla åt barnvakterna mm så vi kunde få torsdagen att gå.
Tiden gick på onsdag kväll å sambon somnade runt halv elva. Ja låg å började känna att det känns väldigt annorlunda i magen. Tiden gick mot midnatt å det lugnade sig inte. Tänkte då att jag går upp å tar en alvedon så kanske det lugnar ner sig.
Å när jag skulle vrida mig ur sängen kände jag att trosorna blev lite blöta. Så när jag reste mig å började gå så gick vattnet! Det började forsa rejält samtidigt som jag började spy och känna mer värkar.
Min sambo flyger upp som en yr höna å undrar vad som händer å vad han skall göra! Ja hans första barn å det var ju inte tänkt att det skulle bli såhär så det var ju jag som fick börja med att lugna ner honom å inte tvärtom
Bad han ringa förlossningen å ja vi var välkomna in. Å barnvakten skulle ju inte komma förrens torsdag kväll så fick plinga på hos grannarna som fick ta hand om. De 2 andra hemma..
Det var skönt att det inte vart någon trafik ute på natten. För värkarna var inte roliga samtidigt som. Jag började bli nervös då detta vart ju inte planerat att det skulle börja såhär. Det gick undan till förlossningen iaf. Kom in å de ville först se en binda om det verkligen var vattnet som gått, men ja där vart ingen tvekan inte! På med att kolla kurvan å se hur mina värkar var. Undersökte mig å hade inte öppnat mig något så fick spruta bricanyl för att försöka avta värkarna så jag kunde vara först kl 8 på torsdag morgon för ett snitt. Var väl inne runt 01-01.30 på förlossningen å bricanyl hjälpte inte mot värkarna. Fick morfin mm också å fick kolla mig regelbundet så ja inte öppnat mig. Men jag har en tendens att verkligen spänna å sträva emot när kroppen får smärta. Så ja fick stå ut med värkarna till kl blev 8. Då fick jag in ryggmärgsbedövning å snittet kunde göras, dock ett helt dygn innan planerat
Så ut kom en tjej som var hela 49cm å 4580g kärlek ![]()
Åh grattis till dottern <3
Det måste blivit stressigt för din sambo när vattnet gick bara sådär..
Eller ja för dig med men någon måste ju försöka hålla sig lugn
Stort grattis :)
Kan bara tänka mig reaktionen hos din sambo :)
stort gratis!!! så typiskt när man har fast datum att det händer så här:)) skulle nog själv vara som din sambo!:))
Hej tjejer!
Jag har följt tråden noga på avstånd men inte varit aktiv. Tänkte meddela att jag födde vår lilla tös förra måndagen, den 16 januari! Hon var beräknad den 18.
Vattnet gick 01.15 på söndagsnatten och vi åkte in till BB strax för 03. Var då öppen 3 cm och hade värkar. Fick ligga i varmt bad i två timmar, därefter var jag öppen 8 cm. Sen tog det nån timme så var jag helt öppen. Efter ett tag började krystarbetet, det kändes kan jag säga! Men jag lyckades hålla mig till lustgas som smärtlindring, precis som jag hoppats.
Kl 10.24 kom hon ut, som skjuten ur en kanon! Haha, hon höll på att glida ut barnmorskans grepp! Hon vägde 3 088 g och var 49 cm lång.
Vilken känsla när hon kom ut, helt otroligt! Ni har nåt underbart att se fram emot tjejer.
Vi stannade på familje-BB till i onsdags och nu lär vi känna varandra här hemma, vår lilla tjej, min man och jag. Hon ska heta Madeleine :)
BVC var hemma hos oss idag för kontroll och allt var bra.
Oj, blev lite långt.. Kul att dela med sig av upplevelsen. Lycka till med era förlossningar!
Kram
Åh Grattis och skönt att allt gick bra
Fint namn ni valt <3
Jag hade bf beräknat igår men ingen bebis ännu..
Fast det hade blivit tufft o orka med en förlossning idag då jag inte kunde sova inatt pga halsbränna som inte var av denna värld alltså
Så sov till kl halv tolv idag..
Ja det känns bättre att ha vilat ut..
Sovit till halv tolv-tolv varje dag nu..
Men sätter det igång på natten så här man antagligen inte hunnit sova så länge :-/
Ja jag hoppas det blir någon förvaring så sambon kan stanna hemma från jobbet..
Känns olustigt att vara hemma själv när det börjar...
Alltså jag klättrar på alla väggar nu!!! Jag vet inte vad jag ska göra längre... vaknar 5:50 när mannen går till jobbet pigg... somnar kanske sen lite runt 9 nån timme... sen Är det slut... dåligt väder så man inte kan ta en promenad... omotiverad och uttråkad!! Hur ska jag överleva 13 dagar till om man måste vänta tills 42+0?!!! Orkar inte psykiskt ...
Hej!
Måndagen 16/1 födde jag våra tvillingdöttrar. Förlossningen blev oerhört enkel och det känns helt otroligt att de är här efter år av längtan.
Nu kämpar vi på med amning, såriga bröstvårtor och sömnbrist här hemma...
Kram
Nu är väntan över för vår del..
Igår 30/1 20.52 föddes en tjej
Blev snitt efter att ha varit öppen fullt i fyra timmar..
Fick hur bra bemötande som helst av personalen på förlossningen..
Nu är vår bebis snart tre veckor, så lite sent att meddela födelsen kanske. Men liksom fernandasmamma blev jag snittad (urakut, alltså nedsövd tyvärr) efter att ha varit helt öppen flera timmar. Hade en fruktansvärt usel barnmorska under utdrivningsskedet och en traumatisk upplevelse av de sista timmarna, men försöker tänka på barnmorskan som hade skiftet innan istället. Op-teamet gjorde också ett jättebra jobb även om jag inte minns dem speciellt väl.
Vår son föddes 11 jan på förmiddagen, 4430 g och 50 cm, så en riktigt trind liten kerub. Han hade fullt med hår som börjar bli långt i nacken. :) Otroligt gullig, tycker vi naturligtvis,
Jag skulle inte rekommendera tidig igångsättning, för er som börjar bli trötta på att vänta. Är man överburen har man ju inget val men om jag kunnat ta tillbaka min igångsättning i vecka 39+3 så skulle jag gjort det på en sekund. Min förlossning tog två dygn och slutade som sagt med katastrofsnitt för att värkarna var för svaga. Det gjorde ONT att vara öppen 10 cm i 3½ timmar kan jag säga, men det värsta var att jag fick panik. Det är jobbigt att tänka på. Hade förlossningen fått starta av sig själv hade jag kanske sluppit allt jag var tvungen att gå igenom för att träffa vår lilla unge. Allt är ju självklart värt det i slutändan men det var ledsamt att inte få se honom förrän två timmar efter operationen.
Amningen funkar fortfarande dåligt pga snittet också, det börjar bli bättre nu men det går väääldigt långsamt. De tilläggsmatade honom från det att jag var sövd och sen var det kört, han ville inte amma, det var för jobbigt och han blev bara arg. Så det är jag också ledsen för. Fick ingen riktig hjälp på BB, mest en massa pikar och kritik för att jag inte satt med ungen till bröstet dygnet runt och kämpade med amningen. Han sov ju jämt! De ställde in en pump på rummet men det kom typ tre droppar på en halvtimme varje gång jag pumpade. Hyrde pump när jag kom hem men tre veckor senare pumpar jag bara ut en tredje- eller fjärdedel av vad han får i ersättning per matningstillfälle, alltså 20-30 ml. Vet inte vad han suger ut men det är iaf alldeles för lite för att han ska bli mätt.
Hur som, han gillar iaf att amma numera (äntligen!) och kan tänka sig att göra det några ggr om dagen. Det är segt att både amma och blanda till flaskor till varje matning - på nätterna gör vi oftast bara en större flaska för att slippa ilsken hungrig bebis och få lite sömn - men han bryr sig ju inte utan tycker bröst och ersättning är lika gott. Och det är ju huvudsaken, att han är nöjd och växer. Men jag är hyfsat avundsjuk på alla som bara börjar amma på en gång utan problem, och även på alla som fått se sin bebis födas. Jag var så zonkad efter uppvaket att jag minns inte ens de första fotona jag tog på min sambo när han matar bebisen med kopp, det var nog drygt två timmar efter snittet. Att han fick vara med och klippa navelsträng och ta foton när barnet vägdes och sätta på hans första blöja medan jag var sövd, det är deppigt. De kom in med en välkommen till världen-bricka med fika till bara honom. :( Världens deppigaste bricka. Men då sa han till att de fick komma in med en när jag vaknat också, fatta eländigt att sitta där och fika själv medan mamman till ens barn är medvetslös.
Åh tack <3
Idag får vi åka hem, känns lite konstigt och overkligt
Kram
Vecka 42 här... inget på g, igångsättning bokat - nästa onsdag...blev inte undersökt igår eller något så jag vet inte hur det ser ut... känner mig deppig o ledsen o trött på det här vaknar typ sur varje morgon med Jaha då är man fortfarande gravid...:(
Ja det är kul att det bara sätter igång utan åt känna något direkt innan som förvarning..
Ja det är helt underbart <3
Nu är vi på väg hem..
Ska bli kul att se hur våra två katter reagerar på vad det är för liten sak vi har med oss hem
Och längtar tills min dotter kommer hem efter skolan..
Hon har nog längtat trots att hon försökte låtsas cool för en tonåring ska väl inte bry sig
Men hon har sett bilder och frågat när hon får hälsa på (hon bor växelvis hos sin pappa och bonusmamma och halvsyskon)
åh vad roligt.. nu är jag avis haha...jag hoppas.. har lite otrevlig kännsla där nere sen igår så huvudet har kanske sjunkit lite.. o börjad emå illa på morgonen (eller dygnet runt nu) också...tror jag åker in till förlossningen nästa vecka innan igångsättning om det inte blir nåt för att få något att sova iaf de nätterna innan eftersom jag inte sover något nu...
hur går det för er allesammans här? hänger ni i någon annan grupp här
Allt bara bra här jag var nog först ut att föda...Ililleman har blivit stora killen väger nästan 9 kg och blivit drygt 5 månader!
Ammar fullt ut än!Våren är här fullt upp med alla mina kids.
Jag undrar också hur det går för alla! Själv skrev jag inte aktivt i tråden men följde den noga :)
Vår tjej är drygt tre månader nu och växer på. Imorgon ska vi på babymassage med mammagruppen, har ni varit på det?
Jag fick vänta länge på att mammagruppen satte igång. När jag fött hade de precis påbörjat en grupp så jag fick vänta på nästa grupp som drog igång i april. Lite tråkigt att vänta så länge men bättre sent än aldrig. Det är ju värdefullt att träffa andra mammor (och pappor också för den delen).