angelikkaj skrev 2016-12-14 08:33:16 följande:
Tankarna är nog pga hormonerna å vad som komma skall som man inte riktigt kan planera fullt ut hur de kommer att starta å sluta.
Å man är självklart inte bara mamma å pappa. Man är ju ett par också som man nog får kanske prata om innan hur det kan bli när bebis kommit. Å hur man skall hitta till varandra igen om.man börjat glida isär med kanske en krävande bebis. I dagens läge gör vi det mesta tillsammans.
Har barnen fotbollsträning/handbollsträning så åker vi bägge tillsammans på det trots att det inte är hans biologiska barn. Även matcher mm. Han är nog mer den som ställer upp vid kiosktjänst mm när föräldrar skall bidra.
Så här skall vi försöka göra detsamma sen. Fast är väl inget man kan bestämma just med att man inte vet hur bebis blir. Men tanken är att vi ska leva på som vanligt
Är glad också att min sambo tänkt att vara hemma en månad iaf när bebis kommit. Det känns skönt att han vill det å själv bestämt det. (Mina fd har inte alls funnits där så med de andra så detta känns helt annat)
Ja prata om förväntningar och sådant är viktigt
Jag pratade med han igår om min oro.
Oro för att vi kommer glida ifrån varandra pga sömnbrist, brist på sex, brist på kramar och mys..
Han är inte det minsta orolig för något av det utan är bara förväntansfull typ..
Han har ju aldrig varit med om en förlossning och sådant så han tänker bara på alla positiva grejer medans jag har massa dåliga minnen från när dottern föddes och tiden efter det med hennes pappa.
Han försökte tjata till sig sex och tyckte jag var lat som inte hade maten på bordet när han kom hem från jobbet för jag "var ju bara hemma"..
Så massa hjärnspöken om nätterna..
Min kille ska också vara hemma en månad från jobbet, det känns bra faktiskt..
Vi har pratat om att han tar morgnarna så jag kan sova lite mer då, så tar jag väl nätterna.
Men sen är han en riktigt sömntuta, sover han så är han jättesvår att väcka så får se hur det går