BF Januari 2017
Ja, det var väldigt tungt. Vi var deprimerade länge, både min sambo och jag, fastnade i soffan och orkade inte träffa folk på hela sommaren och hösten. Vi gör NIPT samma vecka som jag skriver in mig, vecka 12, för att vara över den värsta missfallsrisken. Sen dröjer det väl tio dar innan svaret kommer, och det ska vara tillräckligt säkert för att vi ska kunna räkna det som ett absolut ja eller nej. Så jag slipper vänta till vecka 17 för ett fostervattensprov denna gång.
Jag kan väl säga så här, att jag tänker inte så mycket på att det ska bli ett barn än, jag tänker bara på att jag är gravid, som ett kroppsligt tillstånd. Men det gjorde jag med första också, jag försökte skydda mig. Problemet är bara att när man sett det röra sig på ultraljud så är det omöjligt att inte knyta an på en gång, oavsett hur mycket man försöker distansera sig. Jag överväger faktiskt att bara blunda på NIPT-ultraljudet, de får kolla själva. Så får jag hålla mig till RUL om det blir så.
Jag är inte så stressad som jag var då, men det är mest för att jag vet att det gör ingen skillnad om man stressar och "läser på" (nojar) eller om man bara tar sin folsyra och tänker på nåt annat. Jag kan ju inte hindra ett missfall genom att vara påläst eller dricka spenatsmoothies varje dag, liksom. Men det är klart att jag tänker på att det kan gå likadant igen, det tänker jag jämt. Men så tänker jag också att det är större chans att det går bra, och att förra gången bara var otur.
Vi ska i alla fall åka på semester den veckan som vi väntar på NIPT-svar, man måste försöka leva lite också. Annars försvinner hela den här sommaren i oro också. Man kan vänta på stranden lika gärna.
Tycker ni tänker helt rätt, man måste fortsätta leva även när man är gravid. Och semesten är ju den tid man verkligen vill kunna leva :)
Moderkaksprov har aldrig varit aktuellt, de kan du väl göra rätt tidigt!?