BF Januari 2017

Ja, fantastiskt drygt. KUB testar inte fostrets DNA (och inte mammans heller), KUB testar papp-A som är ett plasmaprotein och fritt beta-HCG som är ett annat protein (tror jag) och båda har bara med moderkakan och mammans blod att göra. Hur bra moderkakan fungerar och hur mycket gravidhormon man har i blodet, om jag fattat det hela rätt. Båda värdena kan ge en indikation på att något är dåligt, i kombination med en bred, vätskefylld nackspalt, men problemet är att en del mammor har "dåligt blod" utan att det betyder något. Äldre mammor har ofta "dåligt blod" och det måste inte betyda trisomi eller någon stor risk för fostret. Likadant med nackspalten - en del foster har mycket vätska i nacken och det betyder antingen inget eller t.ex hjärtfel. Så man lägger ihop de här två värdena, plussar på mammans ålder och möjligen rökning och vikt (minns inte), och ut kommer en statistisk risksiffra. Har man bra blod och bra nackspalt behöver man ju inte gå vidare. Har man dåligt blod och dålig nackspalt kan det betyda lite allt möjligt, oftast dåligt men inte nödvändigtvis en trisomi. 

NIPT ger däremot 99,5 % säkert svar, inte statistiskt utan individuellt - om man nu får ut nåt DNA att analysera vill säga! 

Jaha. Ja, det slutar väl förmodligen med att vi bara hoppas på det bästa, utan att få veta något. Vi gör nog om testet imorgon, men det är liten chans att det ger något resultat. 

Vi väntar fortfarande på svar från andra blodprovet. Det kommer antingen ikväll eller senast imorgon kväll. Vi försöker att inte sätta alltför mycket hopp till att få svar, utan har ägnat veckan åt att fundera på fostervattensprov eller ej. Det har varit mycket fram och tillbaka kan jag säga, det är verkligen skitsvårt att bestämma sig.

Först kändes det mer eller mindre som att barnmorskan sa att jag hade 50 % risk att bära ett foster med Downs och att ett FVP var helt nödvändigt. Alla känslor från förra året kom tillbaka, då jag hade 1:2 för Downs på KUB och 1:8 för Pataus och Edwards syndrom. Sen när vi fick tillbaka sansen och tänkte lite mer på det så innebär faktiskt "inget svar" bara just det - inget svar. Extremt surt och oroligt men inte en risk i sig själv. 

Så då vet vi egentligen inte var vi står riskmässigt, mer än att jag är 40 innebär 1 % risk i sig själv för Downs, och att jag redan burit på ett foster som hade en trisomi innebär 1 % extra risk, så min risk är kanske 1:50 på KUB-språk. Tillräckligt för att de flesta skulle göra FVP. Men antagligen inte för oss. Jag har nämligen ökad risk för missfall genom FVP för att jag har högt BMI med en ordentlig valk rakt ovanför livmodern, och min placenta är dessutom i framkant, vilket gör en mer svårstucken i sig själv. Man måste ha nålen inne kanske tre gånger längre för att få ut vätska och sticker rakt igenom moderkakan. Iofs inget ovanligt eftersom ca 1/3 eller mer gör FVP genom moderkakan men det är ändå en extra svårighet, och det innebär ju att man sticker både genom livmodern OCH moderkakan. Jag är inte bekväm med den tanken. Min missfallsrisk genom FVP är ungefär 1:33 - 300 % högre än ett vanligt FVP. Sen tänker jag: fruktansvärt stressigt på KK, personal slutar i protest hela tiden, de flesta har semester, vad är mina odds att ens få en duktig läkare där, under omständigheterna? Nej tack. Förra gången hade jag visserligen en äldre läkare som säkert stuckit tiotusentals personer, men jag vet ju inte om jag får honom igen. Det finns ingen möjlighet att "beställa" en specifik läkare på KK, de har så mycket att göra, vi kunde inte ens boka ett FVP i förväg utifall att, utan bara efter att NIPT kommit tillbaka utan svar.

Så vi kommer med största sannolikhet att tacka nej till fostervattensprov och bara hoppas på det bästa, och försöka börja tänka på graviditeten som att den faktiskt räknas och att det kommer att komma ut ett BARN i januari. 

Det var ganska garanterat pga en trisomi. Jag hann aldrig göra FVP, fostret var redan dött då, det syntes på ultraljudet de gör samtidigt som FVP för att kunna se nålen. Det hade dött veckan efter KUB men upptäcktes alltså först en månad senare. Jag har ibland tänkt på att själva KUB gick rätt våldsamt till, de tryckte väldigt hårt med ultraljudet, höll på i 40 min och jag blödde efteråt i flera dar, men jag tror fortfarande inte att det var därför det dog. Det var nog pga en trisomi med tanke på hur hög risken var då, för både mitt blod och för nackspalten. Men blödandet gjorde inte mig så sugen på fler KUB om man säger så. 

Tack! Det hoppas verkligen vi också. Oftast är det ju en slump att man får ett barn (eller i vårt fall ett foster) med Downs, så det är extremt ovanligt att det händer två gånger. Men man känner ju inte så, att det är så liten risk, man känner sig otursförföljd. 

Grattis till tvillingar, vad häftigt! Måste ju kännas som en fin present efter allt du gått igenom på vägen. Hoppas verkligen allt går bra den här gången!

Jag smäller av. BM som gjorde NIPT på mig ringde nu på morgonen, från sin semester, och sa att genlabbet inte kunnat få fram nåt svar än pga att det är så lite DNA i blodet, så de skulle göra en djupanalys som är färdig på tisdag kväll. 

Då är jag i vecka 16. VECKA 16! Alltså! Och det värsta är att jag tror att det är meningslöst, de kommer inte att ha något svar på tisdag heller. På tisdag är det en månad sen vi gjorde första provet, och tre veckor kvar till RUL. Jag ger NIPT två tummar ner. 

Det enda som känns lite skönt mitt i alltihopa är att jag börjar vänja mig vid tanken på att fostret kanske skulle ha Downs, och börjar allvarligt överväga att behålla i så fall. Då är ju inte svaret lika farligt längre. Blir det inget svar så är det nervöst men okej, och blir svaret Downs så kanske vi ändå skiter i att göra abort, bölar lite och sen går vi vidare och börjar vänta på vårt barn. Så jag är inte lika nojig längre. Det värsta som skulle kunna hända är i så fall någon allvarligare trisomi än Downs, men det är ju så extremt ovanligt att det borde knappt kunna hända. Säger vi. 

Vi gjorde ultraljud i vecka 12 i samband med NIPT eftersom man måste se hur gammalt fostret är för att få ta provet, och då var allt helt okej (kollade inte nacken och så, men hjärtat och fostervatten var bra) så jag tror att vi förmodligen väntar till RUL för nästa. 

Men gud så hemskt! Verkligen en otrolig tur att ni klarade er relativt oskadda. Hoppas allt ser bra ut på RUL! Tack så mycket! Vid det här laget vill jag mest lägga väntan bakom mig, så om det inte blir nåt besked alls så är det nästan bättre än att bara gå och vänta i vecka efter vecka, för det gör en tokig. Men det blir ju ett jävligt dyrt ingenting, förstås. 

Jaaaaaaaa! Fick äntligen svar på NIPT ikväll och fostret har normal kromosomuppsättning! Vill sjukt gärna klicka på "visa kön"-knappen men har lovat vänta tills min sambo kommer hem senare. Iiiih! Jag är så himla lättad! ÄNTLIGEN efter en månads orolig väntan! 

Tack allihop! Ja, det är så underbart skönt att äntligen få slappna av. Vi tryckte, och det ser ut att bli en pojke! Har outat på facebook och allting nu, börjar äntligen kännas verkligt. Vaknade tidigt bara för att googla gulliga sparkdräkter, heh. 

Men! Vad otroligt gulligt! Nu blev jag väldigt glad (igen!). Vi har det så mysigt nu med all planering att vi knappt vill lämna datorn, ha ha. Innan var vi jämt ute och gjorde grejer för att slippa tänka på hur oroliga vi var, nu sitter vi bara och jämför barnvagnar och koftor typ. Får nog snart krypa ut ur gullegull-kokongen tror jag.