Jaaaaaaaa! Fick äntligen svar på NIPT ikväll och fostret har normal kromosomuppsättning! Vill sjukt gärna klicka på "visa kön"-knappen men har lovat vänta tills min sambo kommer hem senare. Iiiih! Jag är så himla lättad! ÄNTLIGEN efter en månads orolig väntan!
Fy va orolig jag är! Har haft sammandragningar inatt och när jag gick gå toa imorse kom det blod, ringde 1177 och är påväg till akuten nu. Hoppas på det bästa nu men fy så hopplöst allting känns
Hejsan! Rul om 10 dagar och har vart orolig av och till sedan v 8 men då såg man hjärtat ticka på. Har ett missed abortion sen innan så tänker att det kanske är nåt fel denna gången med i och med att jag tycker magen är väldigt liten och detta är 4 barnet. Men har känt rörelser eller fladder men kan ändå inte tro på detta 100 % innan jag vart på rul och sett att allt är okej. Hur är det för er tycker ni att magen växt nåt i v 16-17 och har ni känt nåt än så att ni kan veta 100 att det e beben som rör sig ?:)
Kmora-bägge hem förlossningarna var inte planerade utan gick fort det var -01 & -07!
Gick jättebra!
Min tredje son föddes i hissen på väg upp till Förlossningen år -92!!!
Så det har gått ganska fort för mig att föda barn men sista kejsarsnittet var ingen rolig upplevelse alls så vill så hemskt gärna få föda vaginalt men en dag i taget!
Haha jag väntar andra barnet nu och är faktiskt mindre än förra gången (vägde drygt 7 kg mindre vid starten denna gång iofs) :)
Förra gången var jag tvungen att börja använda gravidbyxor vecka 15 men nu är jag i vecka 17 och kommer än in i mina egna byxor (dock är många av mina jeans stretchiga men ändå) :D
Har gått upp drygt 5-6 kg än så länge och hoppas att viktuppgången inte blir alltför kraftig.
Har rul 13/9, så har drygt 4 veckor kvar :O åker utomlands i vecka 18+2 och den veckan vi kommer hem så skulle hon som gör ultraljuden på någon utbildning så fick först veckan efter i 20+1.
Tror jag har börjat känna fladder men är samtidigt osäker om det är tarmrörelse (man vill som inte riktigt ta ut nått i förskott). Längtar efter RULet nu så man får se den lill*.
Vi har rul imorgon, ångesten är total inför det efter tre missfall förra året. :S
Har redan gjort fyra stycken ultraljud denna graviditet, men är så van vid dåliga besked från missfallen att det känns osannolikt att även detta ul kommer se bra ut. Är i v20+3 redan och känner i alla fall bebisen en massa så lever gör den, men då funderar man ju istället på vad annars som är fel...
Hej Kmora och alla andra som just gjort eller snart ska göra RUL! Kul att läsa om alla. Mitt gick jättebra, jag var så lättad så jag höll på att börja gråta. Visserligen hade vi bestämt att vi skulle slappna av efter lyckat NIPT, men eftersom jag fick mitt förra missfall i vecka 17 så var det väldigt svårt ändå att räkna med att det skulle gå bra - nu låg han i alla fall där och sprattlade, precis lagom stor för sin ålder, 136 BPM i hjärtfrekvens och allting där det skulle vara. UL-morskan var jääättenoga och talade t.o.m om när hon mätte avståndet mellan fingrarna, att det var "normalt avstånd" - det trodde jag inte de kollade! Kanske gjorde så för att vi redan gjort NIPT, hon visste ju att vi är oroligare än genomsnittet.
Jag blev beräknad till 14 januari, vilket var ungefär samma som innan.
Det jag verkligen behöver nytt av i klädväg är bh-ar! Annars klär jag mig mest i trikåklänningar och tajts, så de kan jag nog ha kvar länge till. Sen i vinter tänkte jag kanske köra lager på lager och öppen kappa så jag slipper köpa nytt. Det är inte så värst kallt i Skåne på vintern ändå.
En kompis skickade precis ett jättegulligt paket med hennes barns urvuxna kläder, det var precis sånt som vi tycker är fint - lite gammaldags i dämpade färger. Svärmor sitter redan och syr ihop virkrutor till en gallerfilt, och nu råkar svärmor ha lite tveksam smak men filten är faktiskt gullig (kanske för att det är gammelfarmor som virkat. host host..) och det är rart att hon bryr sig så mycket. Hon vill sy ett babynest också, vilket jag är mer tveksam till, men OK då.
Svärmors reaktion på ultraljud var ungefär "IIIIIIH! Skicka bilder!" och sen garanterat visa aaaaalla hon känner första bilderna på hennes sonson...
Mammas reaktion var exakt motsatta - "Såg man nåt överhuvudtaget? Jaha. Men hur såg DU ut inuti då?"
Jag: "Hur menar du nu.."
"Ja, alltså, var du frisk?"
"Ehh.. alltså hurdå? Menar du liksom cancer, njursten, missbildningar? De tittar inte efter sånt, mamma."
"Nähä."
"Nä, alltså, om du behöver ett ultraljud av njurarna eller nån annanstans så får man remiss till en specialist på DET området. De gör liksom inte en fullständig genomgång av organen utan anledning."
"Nähä, okej. Tycker de kunde kolla sånt när de ändå håller på. Men hur mår du då?"
"Jag mår bara bra, tack. Jag har lite foglossning, men det visste du ju. Fostret mår också bra, och allt ser normalt ut."
"Ja det var ju bra."
Alltså. Ibland kan hon messa mig bara för att tala om att hon "inte vill hålla på och GILLA saker på facebook" men att vi "vet att vi har hennes stöd ändå". VET VI? Om man inte säger nåt och inte gör nåt, hur visar man egentligen sitt stöd då? Jaja, hon är rätt speciell, det visste jag ju redan innan. Pappa är jättelycklig, på sitt sätt, men han är ju man i en viss ålder så han visar inte känslor hur som helst.
Nu har vi varit på RUL och allt såg bra ut!! Bebisen visade precis allt så alla kom in och tittade haha.. Och jag såg själv könet! Det blir en pojke här
Åååååå så kul GRATTIS !! Själv är det 7 dagar kvar innan det blir rul här... längtar så man blir knäpp.
Idag täckande sambo min en gravid försäkring på mig.. den täcker i princip allt från eventuella läkarbesök under graviditeten. . Förlossningen. . Ev sjukdomar på bebis.. men täcker även för bristningar. . Förlossnings depression och den täcker även pappan osv. Känns skönt faktiskt för man vet ju aldrig vad som händer
Ang vagn så har jag kikat på massor.. men fastnat för bugaboo.. den blivande pappan och jag ska kika efter rul ????
Träffade mina föräldrar häromdagen, herregud.. jag visste ju att de inte direkt brinner av intresse för det här barnet men det hade varit schysst att ställa NÅN fråga när jag är i vecka 22. Tidigare kan jag fatta att det kanske var lite känsligare med NIPT osv. De pratade i 20 minuter om sopsorteringen i min stad, att den är sååå dålig, och när jag försökte byta ämne till att vi köpt vagn, att jag varit och lyssnat på hjärtat med doppler, att svärföräldrarna kommer ner med bebikläder osv så var deras ansiktsuttryck ungefär som när någon berättar lite väl mycket i detalj om sin katt. Så snart jag avslutat meningen bytte de ämne till vad grannarna håller på med och hur tvättstugan i mammas nya hyreshus ser ut.
Jag ger upp. Jag är fascinerad och avundsjuk på tjejer som vill ha med sin mamma under förlossningen, själv hade jag hellre tagit valfri person i väntrummet på BB. När någon har ont eller behöver stöd så blir min mamma arg och otålig och ger upp direkt, kastar upp händerna i luften, går iväg och vill ha en klapp på axeln för att hon är ett jättebra stöd egentligen, bara det att alla är för otacksamma.
Pappa förutsätter att vi ska ge barnet hans mellannamn, för att fyra generationer i hans släkt heter samma. Han är också oproportionerligt glad att det blir en pojke, vilket är irriterande då detta verkligen inte spelar någon roll för oss. Det är som att han tror att det ska bli HANS barn för att det är en pojke "äntligen". Som att mina brorsdöttrar inte riktigt räknas, och med andra ord räknas inte jag heller lika mycket som min bror. Så nej, barnet kommer inte att heta som pappa eller bror eller farfar eller farfarsfar.