BF Januari 2017

Ca 21 veckor.

Det blir kul, önskar jag kunde göra om det och vara mindre nervös då! :)

Andningsövningar! Om du inte redan fått några av en psykolog så leta upp några på nätet, det hjälper. Yoga kan verkligen hjälpa på längre sikt. Om du får en svår panikångestattack, be din partner lägga sig på dig och gör andningsövningarna med honom. Låter dumt men det känns tryggt med tyngden! Har du inga andra övningar så andas in, håll andan ett par sekunder, andas ut långsamt. När du får ångest, tänk att det är okej och inget att vara rädd för - det är som att svettas eller få håll eller något annat kroppsligt som går över. Den tanken tycker jag hjälper. 

Jag vet inte riktigt vilka situationer då du får ångest, så det är svårt att ge andra konkreta tips, men det kan hjälpa att berätta för någon annan än din partner att du har ångest och säga vilken situation som är extra jobbig. Då slipper du iaf vara rädd för att behöva dölja din ångest mitt i alltihop - det kan lätta lite på pressen. 

Jag får inte panikångest så ofta längre, bara någon enstaka gång om året, men jag har haft det tidigare. Rekommenderar KBT. Mycket är lite fånigt och goddag yxskaft sådär men övningarna är faktiskt ganska bra, för just panikångest. 

Hoppas det blir bättre snart! 

Ja okej.. nä jag tycker inte det låter psyk, jag vet att man kan få panikångest av lite konstiga grejer och att det ofta handlar om antingen press eller kontrollbehov. Om det bara varar någon minut så får du väl helt enkelt tänka att, "fan vad jobbigt, men om tre minuter har jag släppt den här tanken och det kommer att kännas lugnt att ha färgat håret eller ha mage. Det var ju något jag ville, och det kommer att gå finfint det här." Samt, andas! 

Jag får lite panik ibland av att vara gravid faktiskt, ibland tänker jag att jag kanske blir en dålig morsa osv osv men man är ju förälder en dag i taget, som allt annat. Allt måste inte vara perfekt. 

Det är det som gör det så tråkigt just att man känner sig psykiskt sjuk! Men det är man absolut inte! Tycker det är skönt ändå att det uppdagas mer i dagens läge att man inte är ensam med panikångest. Men försök å se det positivt när det bara är 1min ca. Du har klarat det förut å klarar det nu med!

Tror det är viktigt också att du tar upp detta med din bm. För detta kan sätta spår sen vid förlossningen just med förlossningsdepression mm. Å det är inget vidare. Fick det med första barnet å har skuldkänslor för det fortfarande. Jag gjorde inget dumt men tog ett halvår till jag kunde ta mig an henne å se som min dotter. Men mycket blev väl också att förlossningen blev inte alls som jag trodde. Påbörjade vanlig i 18timmar men slutade med akitsnitt där läkaren fick mig å tro att barnet var döttdå hjärtljud gått ner å läkaren började med att säga att tyvärr gick det inte denna gången,men det kommer det säkert göra nästa g0ng. Jag är ledsen. Å då skrek jag ut är barnet dött? Nej nej vi skall bara göra snitt.. Ja å kroppen var omtumlad efter det å kunde inte röra mig på ett dygn å där tror ja det sket sig att ja bara kunde ligga å titta på min dotter i baljan men inte röra henne. Så det har jag fortfarande skuldkänslor över idag när hon snart är 11år.

Hej!

Får jag hoppa in här?  Är gravid med nr 2, i vecka 22+3. Ska bli så spännande med ett litet syskon.

Jag undrar (har inte orkat plöja igenom hela tråden) om det är någon här som har karpaltunnelsyndrom? Misstänker att jag har fått det, och undrar om ni har några tips på hur man helst får dessa domningar i händerna att försvinna?

Dock skall Voltaren gel användas under den första och andra trimestern av graviditeten endast då det är absolut nödvändigt. Dosen bör vara så låg och behandlingstiden så kort som möjligt.

Detta stod det i Fass..