Farfallos skrev 2016-05-26 17:07:55 följande:
Eftersom antifeminist är lite vad man tycker själv så är det helt OK att du kallar mig för antifeminist. Jag kan till och med tänka mig den etiketten själv om jag får plocka valda delar av tokfeminismen att vara anti emot. Men i ett "bredare" samtal över en öl är det möjligt att jag hade förvånat dig stort, för jag är inte på något sätt emot jämlikhet, lika lön och en del annat som feminister kämpar för. Det som stör mig i dessa frågor är analysen (att allt är mäns eller patriarkatets fel) och frånvaron av krav på kvinnor att ta av sig offerkoftan och på sig lite ansvar för situationen. Jag har dessutom svårt för den acceptans som samhället visar för tokfeminister samt den handlingsförlamning som finns inför viktiga mansrelaterade frågor som det i jämstäldhetens namn borde tas tag i.
I min tråd "Varför är kvinnor så elaka och värdelösa..." (som du bör ha i dina favoriter eftersom du har skrivit där) så kan du ju läsa inläggen mellan #27 och #33. Vidare så kan du ju läsa mitt inlägg #28 i tråden "En fråga till feminister" (skapad av O_O 2016-05-22 kl. 21:07).
Du får kanske en helt annan bild av mig som antifeminist då.
Du är säkert en jättetrevlig antifeminist, men i ett "bredare" samtal över en öl är det väl lika möjligt att jag hade förvånat dig? Det är också lustigt, men jag uppfattar det ju snarare som att det är antifeministerna som bär offerkoftan!
Eftersom det bara är fåtalet män som har engagerat sig i feministiska frågor, vet jag inte varför du förväntar dig att feminister ska driva antifeministiska frågor. Men så här tänker jag: Eftersom feminister är feminister för att de förstår kvinnor som strukturellt underordnade män, och eftersom feminism förstås som en "rörelse"* (citationstecken här för att inte förvirra Progressiv) för kvinnans jämställdhet med mannen och inte tvärtom, är det på ett sätt självklart att sakfrågor som politiskt engagerade feminister driver kanske - jag säger kanske - är primärt fokuserade på frågor där kvinnor (inte män) förfördelas eller far illa. Medge att det inte är särskilt märkligt, om en grupp driver sina egna frågor?
Nu menar jag dock inte att feminister är en enhetlig grupp - eller att feminismen är en rörelse. Jag tror ändå att du förstår hur jag menar. De flesta feminister är inte politiskt engagerade i den bemärkelsen att de faktiskt aktivt driver sakfrågor eller är anslutna till någon organiserad grupp som gör det. Men om det är någonting som faktiskt förenar en hel del feminister, är det en vilja att föra ett kritiskt teoretiskt samtal, ifrågasätta föreställningar om kön, och förändra destruktiva könsnormer. Det kan man säga är ett arbete som var och en driver i det privata, och många även i det professionella. Feministiska föräldrar gör det i sitt föräldraskap. Feministiska akademiker med genusperspektiv gör det i sin forskning. Feministiska lärare gör det i sin undervisning (det ingår t o m i deras uppdrag, så inte ens antifeministiska lärare kan svära sig fria från det). Feministiska skribenter gör det i sina texter. Med flera, med mera. På sikt skapar det en större medvetenhet och ett kritiskt tänkande hos de uppväxande generationerna, och DET innebär en rörelse, som kommer att förändra världen till en bättre, mer jämställd plats, för alla. De mansrelaterade frågorna följer med av bara farten, eftersom könsnormer påverkar alla, och eftersom det inte går att skapa jämställdhet utan att det blir jämställt för ALLA.
* Wikipedia beskriver feminismen som "en samling rörelser och ideologier", men det jag tycker är vilseledande är att det får det att framstå som organiserade grupper av människor, vilket det givetvis KAN vara, men inte alls behöver vara. De flesta som kallar sig feminister gör det bara för att de har feministiska åsikter, inte för att de är medlemmar i någon grupp.