fae skrev 2016-05-07 15:17:59 följande:
Att smärtan är ett led i att leva ut en känsla som helhet förstår jag mycket väl. :) Var mest nyfiken på hur du upplevde rottingupplevelsen som just helhet, att det gör ont förstår jag.
Själv är jag inte ett dugg för bestraffningar, inser jag mer och mer. Är det bara eller främst då du känner dig utlämnad?
Alltså, ja det är då jag känner mig utlämnad. Han som bestämmer att jag skall få ett straff och vad för straff. Och det är just den känslan, att han bestämmer att jag skall få något jag egentligen inte vill vara med om, och det är där smisket är .s.a.s. medlet för detta. Vi har testat annat, att jag måste göra vissa saker eller så, men det blir liksom ingen riktig edge på det. Så då har vi hittat smisket, jag vill inte ha smisk egentligen, gör ju bara ont, men han ger mig ingen annan utväg.
Nu är det inte så att jag får smisk var och varannan vecka, alltså, det händer kanske med 6-8 veckors mellanrum. Och föstås har vi våra regler om vad han får göra och inte o så. Därför är det som jag skrev inte så att jag är rädd eller orolig egentligen utan det var mer en undran över hur det var att få med rotting.