Bara invandrare på förskolan

Mina barn gick sina första år på en förskola där de var de enda barnen som hade svenska som modersmål. På avdelningen hade de 11 OLIKA (!) modersmål bland de 17 barnen. Det var en småbarnsavdelning, 1-3 år, och många barn var sena med talet. Personalen var däremot svenska.
De jobbade väldigt mycket med just språk och kommunikation, troligtvis mer än vad vanliga avdelningar gör, och mina barn har aldrig varit sena med språket (snarare tvärtom). Jag känner framför allt att de lärde sig väldigt mycket om respekt och öppenhet för människors olikheter och det är jag väldigt tacksam för. De reflekterar än idag inte över att människor ser olika ut eller pratar olika språk.

Sen flyttade vi och de gick/går sista åren på en förskola med BARA "helsvenska Lisa och Johan" liksom. Här finns en annan kultur av barnkalas, leka ihop på fritiden och så klart stimulerar den enkla kommunikationen till ännu bättre språkutveckling och sammanhållning. Men det känns också som att barnen är mer bortskämda och tonen betydligt mer fördomsfull. Här är man mer "konstig" om man inte är som alla andra. 

Jag är ändå glad att vi flyttade, men det bästa är nog en mix av dem.
Hittar du ett bättre alternativ hade jag bytt förskola.

Äh, vilket larv... Barn är anpassningsbara och språket ändras under uppväxten.

Jag gick i skandinavisk skola i Spanien hela dagis och lågstadiet och pratade såklart en konstig blandsvenska när vi flyttade tillbaka till Sverige. Men med åren träffar man nya människor och sätts i nya miljöer och ändrar språket. Idag pratar jag nog garanterat en mer akademisk svenska än jag gjorde när jag var 13 år t.ex.

Mina barn har i princip bara fröknar med annat ursprung än svenskt. Visst säger de ibland grammatiskt "fel" på ett sätt som kan likna en brytning men det struntar jag i. Att härma folk omkring sig tyder på empati så jag tolkar det som så . Hela vår familj är helsvenska och vi läser mycket för barnen och tittar på svensk TV så jag oroar mig inte det minsta!

Fråga: Hade du känt likadant om barnen och fröknarna på sitt dagis kommit från t.ex Norge, England, USA, Tyskland, Spanien? För jag antar att de "invandrare" du pratar om är mer av arabiskt eller afrikanskt ursprung men annan religion än dig? Rätta mig om jag har fel.....

För mig handlar det om kulturkrockar. Jag vill inte att mina barn ska bete sig som barnen som kommer från invandrartäta förorter. Respektlös ton mot vuxna, snattning, otrevliga mot svenskar, osv osv. Med åldern blir det dessutom värre. Mina barn ska helt enkelt inte växa upp i sådana kretsar och börja bryta när de blir äldre som vissa barn gör.

Fast varför måste man alltid prata om invandrartäta förorter som de platser där man (alla, både vuxna och barn tydligen) beter sig illa? Alla människor med utländsk bakgrund är inte otrevliga per automatik liksom. Jag skulle säga att det har mer med området att göra och vilken socioekonomisk status folk tillhör.

I fattiga områden med sociala problem föds en mer respektlös och hård kultur. Kolla i England t.ex. Där finns det massor med förorter till större städer där invånarna är britter, men kulturen liknar den många tycker finns i våra "invandrarförorter". Det har liksom ingenting med ursprung att göra, det har med villkoren man växer upp i att göra.

Så jäkla dumt. Barn med annat språk hemma behöver förskolelärare med perfekt svenska så de får lära sig.

Din jämförelse haltar eftersom du hade svenska föräldrar. Barn med utländska föräldrar har ingen chans om majoriteten av förskolepersonalen har ett dåligt språk.

Språket grundläggs i barndomen. Får du inte ett vettigt språk då så går det inte korrigera det i vuxen ålder. Av den anledningen är det katastrof med förskolor och skolor fulla av både utländska barn och utländsk personal.

Skulle det vara omvända roller idag skulle man vara rasist. Har själv en dotter som blivit allvarligt trakasserad av utländska och vissa av de utländska barnen har önskat livet av min dotter.

Men TS är väl svensk vad jag förstår? Hur det ser ut i hennes övriga familj och umgänge är svårt att säga. Om hon är ensamstående svensktalande mamma till ett barn som går med andra barn som inte pratar ordentlig svenska, inga svensktalande fröknar och inte umgås med folk som pratar ren svenska öht så kommer hennes barn att utveckla en svenska som är uppblandad. Inget konstigt.

Träffar barnet dock andra som pratar korrekt svenska ofta så ser jag inte alls problemet...

Att säga att förskolan ensam helt påverkar barnets språkutveckling för all framtid är bara dumt. Om det är enormt viktigt för TS att hennes barn pratar perfekt svenska från förskoleåldern måste hon förmodligen flytta till ett annat område isf.

Men förstår inte du problemet med en hel drös invandrarungar som aldrig kommer i kontakt med bra svenska förutom möjligtvis på tv (barn lär sig inte språk från tv). Hemma pratar barnen sitt hemspråk. På förskolan lär de sig undermålig svenska av utländsk förskolepersonal med knackig svenska. Dessa barn riskerar få både ett dåligt hemspråk (eftersom det lätt händer för barn som talar minoritetsspråk) OCH en dålig svenska. Utan något bra språk kommer man få stora svårigheter med att klara livet. Det är katastrofalt. Vet du hur många såna barn vi har i sverige? Man kan verkligen prata om en förlorad generation.

Vet inte hur det ser ut idag men hade äran att få besöka några lågstadieskolor i tensta och rinkeby för några år sedan. Det var som att komma till ett annat land. Inte ett enda svenskt barn på skolgården. Och nästan hela personalstyrkan var av utländsk härkomst.

Deras språk kommer aldrig bli bra. Hur skulle deras språk ens kunna bli bra? De hör ju aldrig bra svenska. Hur kan man förvänta sig att dessa barn kommer att lyckas med någonting under de förutsättningarna?