Problem med svärföräldrar
Jag och min man har nu varit tillsammans i 8år och vi har en son på 2,5år. Ganska snart efter att jag blivit tillsammans med min nuvarande man märkte jag att min svärmor var kontrollerande och kom alltid med "förslag" på hur saker och ting skulle vara hemma hos oss: "Det skulle ju vara trevligt om ni hade en fåtölj här som jag kan sitta i när jag är på besök". Dessa kommentarer tog jag och accepterade dem men det blev bara värre och värre och det tillfället det skar sig riktigt för första gången var när hon sa att det är min man som bestämmer för det är han som tjänar pengar (jag studerar). Vid ett tillfälle när vi var ute i naturen och skulle äta picknick gick jag och min man framför dem och vi hittade, vad vi tyckte, ett mysigt ställe att fika. De kom ikapp och vi föreslår att vi ska fika, varpå hon säger "Här vill inte jag fika, här är det fult!". Hon började genast fortsätta gå och min man var beredd att gå han också. Men då sa jag åt min man att jag minsann inte tänkte gå. Och det slutade med att vi fikade på olika ställen.
Det blev värre när vi skaffade barn. Då hon var BVC sjuksköterska innan hon gick i pension ansåg hon sig ha rätt att kommentera det mesta gällande vår son. Min svärmor och svärfar blev riktigt upprörda när de fick veta att vi gav vår son tillägg på kvällarna, vår son är och var väldigt hungrig och jag fick inte göra annat än att amma innan vi började ge honom tillägg. Men en gång när de var på besök var min son ledsen och upprörd och det gick inge vidare för min man att ge honom tillägg. Vi andra satt i köket och åt och de satt hela tiden och kommenterade detta... "det är pga ersättningen som han är upprörd" "Det är inte naturligt" "Det är bara en person här som kan göra något åt detta" (och då syftade de på mig).
Hon har sagt kommentarer som:
-Usch, vad här är hårigt! (vi har katter)
- Ni får skaffa en potatisskalare som jag kan använda när jag är här (hon tycker inte vår duger)
- Hon har gått till mig med min son och sagt att han behöver en ny blöja, jag var upptagen och frågade min man om han kunde göra det varpå hon säger nej men då gör JAG det.
- Om min son säger att han vill ha något så är hon snabb och innan jag och min man hunnit säga något så säger hon "Mamma hämtar... till dig"
- Hon flyttar på saker i vårt hem och föreslår även att vi ska flytta på saker då hon tycker att de passar där.
- De har föreslagit att vi ska ta in våra katter på kattpensionat när de kommer och hälsar på så att de kan ta med sig sin hund.
Men värre blev det. Jag bestämde mig tillslut att jag skulle ta upp detta med min svärmor. Jag började med att säga att jag tycker att det finns många positiva sidor hos henne men att det är vissa saker som inte fungerar mellan oss. Jag förklarade att jag och Ola vill sköta det som rör oss själva utan att hon ska lägga sig i. Hon blev störttokig och sa saker som att jag är överkänslig, att jag behöver professionell hjälp, att jag inte låter min man utföra hans intressen, att det är synd om min man som är tillsammans med mig och att jag är en obehaglig människa. Jag behöll lugnet och svarade med "det ska jag tänka på" "det var tråkigt att du tycker så" osv.
Sedan detta inträffade har jag mått väldigt dåligt, i perioder har jag inte kunnat äta osv. detta mycket p.g.a. att min man ser det som nödvändigt att jag ska ha en relation med dom.
Efter detta sa jag till min man att jag inte vill ha någon kontakt med henne om hon inte ber om ursäkt för de hon sagt. Min man förstod det. Och kontaktade sin mamma, men hon blev störttokig igen och sa att jag gått bakom ryggen på henne när jag gick via min man. Min mans pappa står på 100% bakom henne och det är som att de är i symbios med varandra åsiktsmässigt.
Efter mycket om och men så gick vi i november, nio månader efter incidenten, till en familjeterapeut och hon bad om ursäkt och sa att hon skulle försöka att lägga sig i mindre. Men nu var de här nu i helgen och det är inte alls lika mycket som förr men hon kommenderar fortfarande vad vi ska göra angående vår son. Jag tog upp detta med min man som höll med mig om att de hon säger är otrevligt. Han tog upp detta med henne och helvetet bröt ut igen. När jag kom hem efter att ha lämnat min son på dagis sitter min man och gråter på en stol och min mans pappa kommer genast fram till mig i hallen och säger att " Detta fungerar inte ni kan inte hela tiden haka upp er på petittesser och hela tiden välja att se det som illvilja. Vad är det du tycker hon gör fel?". Jag förklarar då att jag tycker att det är onödigt att hon kommenterar vad vi ska göra ang. vår son då vi är kapabla att sköta och bestämma detta själva"
Varpå svärfar säger att det är ju bara av välvilja som hon säger detta. Jag kan inte se på vilket sätt att kommendera personer att göra saker som "Mamma tar på dig dina kläder" skulle vara av välvilja. Svärmor och svärfar sa att jag är omogen, som blir arg, och att jag är överkänslig. Hon säger återigen att hon tycker att det är synd om min man som är tillsammans med mig. Han säger att jag är korkad, något som han iofs. tar tillbaka. Jag blev störtförbannad och skrek att de skulle gå ut ur mitt hus, varpå hon säger att det är min mans hus. Och jag sa åt henne att hålla käften en gång när hon avbröt mig. Men jag gjorde inga personangrepp så som dom gjorde. Min man sa att vi skulle lugna ned oss och han kommenterade att jag sa håll käften till henne. Men han kommenterade varken sin mammas eller pappas kommentarer, som skett innan jag sa håll käften.
Jag vet inte vad jag ska göra! De skickade ett sms häromdan till både mig och min man där de vill dra ett streck över det som hänt och gå vidare. Min man tycker att det verkar som en bra idé. Men jag känner att det är dags att sätta ned foten på riktigt. Min man har aldrig vågat göra det. Han vill hela tiden göra alla till lags och vill inte helt stå på min sida i detta, utan någonstans mitt emellan. Jag och min man har ett jättebra förhållande. Vi båda älskar varandra. Men jag har tänkt tanken att lämna honom pga. detta. Men det känns så tråkigt att behöva lämna någon man älskar och som älskar mig pga. hans mamma och pappa.
