Osams om jobb

Men det är ju ditt liv. Du får jobba med vad du vill. Du ska ju inte gå till ett jobb du har tröttnat på. Nä satsa du på det andra jobbet känn dig fri o lycklig .. Lycka till

Tycker ni beter er märkligt båda två. Du som söker jobb som skulle innebära konsekvenser för familjen bakom ryggen på honom (det finns telefon, skype och mail) och han som inte vill stötta dig i din karriär. Tycker du kan gå på intervju, forstätta diskutera med honom och hoppas han är mer välvilligt inställd vid det laget du eventuellt får ett erbjudande. Är han inte det kan du ta ett beslut då.

Det lutar åt att jag går på intervjun i så får vi se vad det leder till. Att jag sökte jobbet utan att berätta var dumt, det är jag den första att erkänna, men det var som sagt inte allt något jag tänkt på länge utan jag kollade jobbannonser som jag gjort av o till den senaste tiden och där var jobbet.

Jag skulle kunna vänta några år, tills vår minsta är lite större och kan gå till och från skolan mer själv- men det kanske är 1,5 två år tills dess. Vet inte om jag pallar att vara kvar på mitt nuvarande så länge. Och jag är rädd att om jag inte tar den här chansen och ser hur långt jag kommer så kommer jag att gräma mig för resten av livet... Men jag vet inte om jah är beredd att ta ett jobb om jag inte har stöd för det hemifrån. Men han säger att han inte vill att jag ska må dåligt på jobbet.. Men han tycker i grunden att det är en dålig idé, det vet jag.

Man är på sitt jobb så otroligt mycket av sin vakna tid. Självklart ska du byta jobb om du inte trivs med ditt nuvarande. Ni borde kanske sätta er ner och prata om det, och du får förklara för honom hur du känner.

Ibland så måste man väga fördelarna mot nackdelarna och i detta får nog din man acceptera att du behöver byta arbete. Man ska må bra i sin vardag och det gör man inte på en arbetsplats man inte trivs på.

Förstår inte varför 2h restid skulle vara så fruktansvärt... det är många som har det idag. Hur mycket är han hemma då? Om han nu stör sig på att du tar tid från familjen till annat...

Tror att era barn mår bättre med en mamma som trivs med vad hon gör på jobbet. Mår föräldrarna bra så mår ju barnen bra?

Alltså, min man har sökt jobb i allt från Växjö till Japan, och det är inte förrän partnern har fått jobberbjudandet som man måste ha den fajten anser jag.

En del grejer dör av sig själv, bara dumt att lägga energi på att gräla om det i förskott då.

Sen är det säkert så att han ser att det blir jobbigare för er med att du pendlar och man ska inte underskatta hur trött man kan bli av det. Men är det 1.5-2 år tills ert barn kan gå själv hem från skolan så är det inte jättelång tid. Min man veckopendlade tre år medan vår son var 6-8 år och jag har alltid jobbat heltid, men man får lösa det helt enkelt. Och finns möjlighet att flexa och jobba hemma ett par timmar ibland så går det att skifta om tiden på ett helt annat sätt.

Tänk på lite längre sikt, kan det nya jobbet öppna nya möjligheter för dig närmare hemmet också så att du kan byta igen? Och tänk också över lönen vs pendlingen, för man lägger ofta mer pengar än man tror på det. Se till att det är värt det att byta och övertyga din man om att du vill detta.

Han kanske kan gå ner i tid om han är orolig för hur det ska påverka familjen?

Han jobbar 6.30-16 eller 7-16 o har 15 minuters bilfärd till jobbet. Nu har jag typ en kvarts gångväg till jobbet, ska jag lämna barn på skolan o sen till jobbet tar det 20 minuter, max. Så den nya restiden är väsentligt mycket mer än vad jag har nu. Jag skulle vara borta 6.40-1730 varje dag om jag inte nyttjar flex. Det är en stor skillnad från nu, om jag har samma arbetstid, 8-1630 så skulle jag vara borta 7.40-1640.

Gå ner i tid är inte ngt alternativ då vi behöver pengarna...

Det är egentligen tiden som är den stora stötestenen, det känner jag själv också. Jag kommer att tillbringa mer tid borta från familjen... men det kanske det är värt om jag skulle ha ett jobb jag trivs med.