Distansförhållande, hur får man det att funka i längden?
Jag är en kvinna som närmar mig 40 år. Jag hade tappat hoppet om att träffa den rätta men plötsligt fanns han där. Tyvärr bor vi långt i från varandra men vi känner båda att det är rätt och satsar. Hur kan vi hålla kärleken vid liv trots avståndet?
Vi träffas varannan helg och då försöker vi få extra ledigt så vi kan få 3-4 dygn tillsammans. Vi chattar mycket och pratar i telefon 1-4 gånger om dagen. Pga att vi båda har barn kommer det att dröja i värsta fall 5-7 år innan vi kan flytta ihop. Det är jobbigt med distansen men vi känner båda att det vi har är värt det och förmodligen livslång kärlek (kan ju aldrig vara helt säker men ingen av oss har känt så här starkt tidigare).
Vad är era bästa tips och råd när det kommer till distansförhållande? Hur står man ut med saknaden?
Härligt att läsa att det går att få det att fungera fast det börjar på distans. Med lite tur kanske vi kan få till en flytt redan om 1-2 år men det beror på om det går att lösa det med barnen. Om det inte går får vi vänta tills dom är stora nog att flytta hemifrån. Vi kommer inte att skaffa gemensamma barn så ur den synvinkeln är det ingen panik med att flytta ihop heller.