Älskare - bra för förhållandet?
Jag och min sambo har varit ihop i många år. Han är mannen i mitt liv. Vi har allt som man vill ha i ett förhållande - förutom sex.
En gammal flirt har hört av sig och för första gånger på flera år så känner jag en enorm sexuell attraktion.
Vi bor inte så långt ifrån varandra och jag har ett flexibelt jobb som lätt skulle kunna "täcka" att jag är borta hemifrån ibland, för att träffa flirten.
Har ett moraliskt kaos i mitt huvud! Har läst en del om andra som har älskare/älskarinnor och att det faktiskt är bra för det stabila förhållandet, så länge flirten bara handlar om sex, inga känslor. Kan det vara så?
Jag har ju bevisligen ett större sexbehov än min sambo och tror att jag (och förhållandet) hade mått bra av att jag låg med någon annan.
Är en "hemlig älskare" något som bara funkar i teorin eller det kan funka i verkligheten också?
Eller är jag girig som vill både ha kakan och äta den? Ska jag vara nöjd med mitt fina förhållande med min sambo även fast sexet är mer eller mindre obefintligt?
Och ja, visst har jag tagit upp problemet med sambon, många gånger. Vi verkar tycka samma sak, efter en sådan diskussion så blir det bättre i några månader för att sedan falla tillbaka i samma hjulspår igen.
Flirten är singel och 16 år äldre än mig, om det nu spelar någon roll...(?).
Ni som har älskare, eller är älskare, berätta om era erfarenheter och hjälp mig.