Ni hobbypsykologer: tvångstankar

Det är svårt att ge råd över internet men det finns en bok som heter något i stil med "Sluta älta", prova läsa den :) Annars skulle du säkert bli hjälpt av terapi också men det kan ju vara något att börja med.

Går till en LEGITIMERAD kbt-terapeut. Hen kan hjälpa dig att exponera dig för de obehagliga tankarna. Denna exponering fungerar på så sätt att hjärnan lär sig att inte bli skrämd av tankarna - ångesten minskar. Jag har liksom du precis likadana tankar. Det är så slitsamt då det minskar livskvaliteten. Jag har dock lärt mig att inte vara rädd för tankarna, har ingen (!) ångest kvar efter att ha exponerat mig för tankar på olika sätt. Fantastiskt! .. Dock så kvarligger mitt problem att jag ältar kring mitt förhållande hela tiden, vilket gör mig nedstämd.. Jag tar inga antidepp. Jag resonerar som så att mitt nästa steg är att arbeta med nedstämdheten. En teknik som fungerar bra där är beteendeaktivering och mindfulness. Jag tror att du kan bli fri från problemen, med rätt tekniker och en stor insats av dig själv. Jag bollar gärna tankar med dig.

Tack för ditt svar! Jag har gått hos en kbt under perioder. Dock aldrig med just det här problemet. Vi har väl kommit fram till att min oro finns där och byter skepnad. Känns dock skönt att jag inte är ensam om dessa tankar. Känner mig väldigt annorlunda...

Efter lite googlande har jag förstått att det finns en benämning på det jag lider av. rocd. Allt föll på plats när jag läste om det...ngn mer?

Jag har också konstaterat att jag har rocd. Det finns inte benämnt i svensk litteratur, men tror att det finns som diagnos i USA om jag inte har fel. Fruktansvärt jobbigt, men skönt att veta lite varför man går runt med dessa tankar och ältande.

Medicinerar du? Jag tycker att mitt blir mkt bättre/bra med Sertralin.

Ok! Vad bra! Nej, just nu medicinerar jag inte. Har gjort det tidigare en kort period, inte pga tvångstankar. Jag mådde allmänt mkt bra av medicinen och tog mig ur en depression. Funderar på om jag har medfödd serotoninbrist, då tvångstankarna även finns hos tidigare generationer (i olika uttryck). Känns inte konstigare än om man hade ärftlig diabetes, struma eller någon annan obalans i kroppen. Funderar på att medicinera i höst om jag inte blir fri från tvången på egen hand (är dock inte deprimerad, lätt nedstämd dock). Det är onödigt att gå runt och må dåligt, känns som man slösar sin energi på onödigt ältande. Vet du om det finns benägenhet till tvångtankar hos tidigare generationer i din släkt?

Kanske inte just tvångstankar i släkten vad jag vet men oro/ångest. När jag gick hos en KBT-psykolog sa hon att min hjärna troligtvis hela tiden letar efter oro för det är då den känner sig "normal". Jätteskönt att medicinen hjälper men hade givetvis varit skönt att klara sig utan. Man vill ju gärna vara "duktig". Helt otroligt att en liten tablett kan ändra hur man tänker!! Hur ser dina tvångstankar ut?

Ja på många sätt fantastiskt att ett litet piller kan förbättra livskvaliteten så. Är tacksam att det finns när man behöver. Mina tankar handlar mkt om att jag letar massa fel på min partner, sedan tänker jag att jag inte kan leva med honom och att jag måste göra slut i framtiden. Sen tänker jag att jag har det ganska bra med honom ändå och letar istället efter bra saker med honom. Det går runt runt fram och tillbaka. Kan inte vila i mitt beslut att jag har valt att leva med honom just här och nu, kan liksom inte acceptera. Jämför mkt med andras relationer också. Letar bevis på att han är rätt osv. Tänker att jag lurar mig själv ibland också, att det inte är ocd (rocd). Tankarna bara snurrar runt. Jag vet ju att det handlar om tvång innerst inne, dels pga det extrema ältande där man ständigt väger för och emot och letar bevis, detta ständiga tvivel samt min historia av andra teman för tvång (tvättvång mm). Ocd benämndes tom förr som "tvivelsjukan" vilket jag tycker stämmer mkt bra. Hur ser dina tvångstankar ut?

Mina är i princip likadana! Älskar min sambo och egentligen är det nog det bästa förhållandet jag haft. Förhållandet med mina barns far var katastrof på många sätt men då fanns inte tvivlet där. Dock var jag orolig för sjukt mkt andra saker under den tiden (typ smitta, att ngt skulle hända barnen osv)

Nu kan jag känna mig lugn å då blir jag "rädd" för den lugna känslan. Funderar på hur det skulle bli om jag plötsligt avslutade vår relation. Väldigt mkt ältande!! Fast jag innerst inne vet att jag inte vill leva utan honom. När jag medicinerar kan jag släppa ältandet lättare å det är skönt! Men rädslan lurar där å just detta att: tänk om det inte är rocd!!

Jag har haft många tvångstankar genom åren. Allt från att jag som barn fick för mig att jag inte älskade min mamma (som jag verkligen ÄLSKAR) till att jag en dag trodde jag var lesbisk.

Aldrig träffat ngn som känner igen sig! Trodde jag var typ ensam i detta!!