Ni hobbypsykologer: tvångstankar

Går till en LEGITIMERAD kbt-terapeut. Hen kan hjälpa dig att exponera dig för de obehagliga tankarna. Denna exponering fungerar på så sätt att hjärnan lär sig att inte bli skrämd av tankarna - ångesten minskar. Jag har liksom du precis likadana tankar. Det är så slitsamt då det minskar livskvaliteten. Jag har dock lärt mig att inte vara rädd för tankarna, har ingen (!) ångest kvar efter att ha exponerat mig för tankar på olika sätt. Fantastiskt! .. Dock så kvarligger mitt problem att jag ältar kring mitt förhållande hela tiden, vilket gör mig nedstämd.. Jag tar inga antidepp. Jag resonerar som så att mitt nästa steg är att arbeta med nedstämdheten. En teknik som fungerar bra där är beteendeaktivering och mindfulness. Jag tror att du kan bli fri från problemen, med rätt tekniker och en stor insats av dig själv. Jag bollar gärna tankar med dig.

Jag har också konstaterat att jag har rocd. Det finns inte benämnt i svensk litteratur, men tror att det finns som diagnos i USA om jag inte har fel. Fruktansvärt jobbigt, men skönt att veta lite varför man går runt med dessa tankar och ältande.

Ok! Vad bra! Nej, just nu medicinerar jag inte. Har gjort det tidigare en kort period, inte pga tvångstankar. Jag mådde allmänt mkt bra av medicinen och tog mig ur en depression. Funderar på om jag har medfödd serotoninbrist, då tvångstankarna även finns hos tidigare generationer (i olika uttryck). Känns inte konstigare än om man hade ärftlig diabetes, struma eller någon annan obalans i kroppen. Funderar på att medicinera i höst om jag inte blir fri från tvången på egen hand (är dock inte deprimerad, lätt nedstämd dock). Det är onödigt att gå runt och må dåligt, känns som man slösar sin energi på onödigt ältande. Vet du om det finns benägenhet till tvångtankar hos tidigare generationer i din släkt?

Ja på många sätt fantastiskt att ett litet piller kan förbättra livskvaliteten så. Är tacksam att det finns när man behöver. Mina tankar handlar mkt om att jag letar massa fel på min partner, sedan tänker jag att jag inte kan leva med honom och att jag måste göra slut i framtiden. Sen tänker jag att jag har det ganska bra med honom ändå och letar istället efter bra saker med honom. Det går runt runt fram och tillbaka. Kan inte vila i mitt beslut att jag har valt att leva med honom just här och nu, kan liksom inte acceptera. Jämför mkt med andras relationer också. Letar bevis på att han är rätt osv. Tänker att jag lurar mig själv ibland också, att det inte är ocd (rocd). Tankarna bara snurrar runt. Jag vet ju att det handlar om tvång innerst inne, dels pga det extrema ältande där man ständigt väger för och emot och letar bevis, detta ständiga tvivel samt min historia av andra teman för tvång (tvättvång mm). Ocd benämndes tom förr som "tvivelsjukan" vilket jag tycker stämmer mkt bra. Hur ser dina tvångstankar ut?

Ja det är guld värt att veta att man inte är ensam. Det finns säkert många fler med samma problematik som oss! Jag analyserar minsta lilla och jag till skillnad från dig har ingen aning om om jag innerst inne vill leva med min partner, där satte du griller i huvudet på mig, "hon har säkert rocd, men för mig är det riktiga tankar" ;) vardagsmat såklart och det är sådant som drar igång tankekaruseller hos mig. För och emot. Är han tråkig? Duger han? Vill jag det här? Har mkt dömande tankar. Men jag antar att jag vill leva ned honom. Tidigare män som jag har dejtat dömer jag snabbt ut och har ratat väldigt snabbt. Därför tänker jag att jag förmodligen vill leva med honom. Märker att jag börjar älta och fiska efter återförsäkringar från dig, men vill be dig att inte försäkra mig om att jag vill leva med honom, haha, helknasigt. Men logiskt. Det är ju just dessa återförsäkringar som håller lågan brinnande, att man letar bevis och sedan får dem och sedan är bollen rullande och man behöver mer bevis. Det jag vet är att man behöver utsätta sig för osäkerheten ifråga, att lära sig att leva med att man faktiskt inte vet om han är rätt eller inte. Vi väntar vårat första barn som är beräknat till början på september. Graviditeten har varit mkt påfrestande då dessa tankar har blivit mer intensiva. :/ .. Jag har haft lite samma problem fast omvänt i mitt förra förhållande. Då tvivlade jag så mkt på hans känslor att han tillslut inte orkade mer och det tog slut. Jag blev ju såklart nedstämd av tvivlandet också, vilket gjorde det jobbigt att leva med mig. Jag tillämpar mindfulness för att lära mig att acceptera tankar som kommer och går. Tror mkt på det!

Ok, inget roligt, men jag är tacksam att du känner igen dig. Ibland känner man sig så ensam om de här tankarna. Vad skönt att medicineringen hjälper bra! Jag har aldrig ångest längre, har arbetat mig ur det genom att utsätta mig för tankarna, tankarna skrämmer mig inte längre och därför kommer aldrig någon ångest, känns toppen på så vis :) Dock så gör tankarna mig väldigt nedstämd då det är svårt att liksom bara leva i nuet, tankarna finns alltid "framför" och jag analyserar allt, verkligen allt. Jag har precis läst en bok som heter "mindfulness - en väg ur nedstämdhet". Kan rekommendera den, jag ska precis börja med övningarna som finns i den! Vilken dos sertralin tar du? Jag är öppen för medicin, då jag vet hur positivt det var för mig. Skulle dock, liksom du, vilja ha en mkt låg dos som fungerar. Upplever du att du "känner" lika mkt när du tar medicin? Är det nån skillnad? Kan du känna dig riktigt glad/ledsen? Jag är rädd för att "ta bort" endel känslor. Jag är känslomänniska, så det vore lite synd att kapa endel av känsloregistret, samtidigt som man ju får betydligt bättre livskvalitet utan tvångsältandet såklart, så det borde vara värt det. Hoppas att du har en bra kväll! Är guld värt att kunna skriva till dig

Känner igen det där jättemkt, att när man själv är ur form så ältar man mer kring förhållandet, att det är relationen det är fel på. Så är det för mig hela tiden, jag tillskriver allt relationen, irritation, nedstämdhet, ja allt negativt som alla människor känner ibland. Vad bra att det hjälpte, var det en ljudbok du lyssnade på eller var det en föreläsning? Mitt ältande fastnar mest i huvudet numera, så dessa tvivel gör mest att jag blir nedstämd. Jag har även märkt att tankarna blir mkt värre när jag är understimulerad och inte ägnar mig åt några egna intressen. I korta korta perioder har jag varit helt fri från ältandet, det har varit när jag har tränat mkt och träffat mkt kompisar, haft mkt att göra. Allt blir värre när jag är ledig och har mkt tid till grubblerier. Hur är det för dig? Vet du hur det kom sig att tvångstankarna försvann när du fick barn?