Ni hobbypsykologer: tvångstankar

Ja det är guld värt att veta att man inte är ensam. Det finns säkert många fler med samma problematik som oss! Jag analyserar minsta lilla och jag till skillnad från dig har ingen aning om om jag innerst inne vill leva med min partner, där satte du griller i huvudet på mig, "hon har säkert rocd, men för mig är det riktiga tankar" ;) vardagsmat såklart och det är sådant som drar igång tankekaruseller hos mig. För och emot. Är han tråkig? Duger han? Vill jag det här? Har mkt dömande tankar. Men jag antar att jag vill leva ned honom. Tidigare män som jag har dejtat dömer jag snabbt ut och har ratat väldigt snabbt. Därför tänker jag att jag förmodligen vill leva med honom. Märker att jag börjar älta och fiska efter återförsäkringar från dig, men vill be dig att inte försäkra mig om att jag vill leva med honom, haha, helknasigt. Men logiskt. Det är ju just dessa återförsäkringar som håller lågan brinnande, att man letar bevis och sedan får dem och sedan är bollen rullande och man behöver mer bevis. Det jag vet är att man behöver utsätta sig för osäkerheten ifråga, att lära sig att leva med att man faktiskt inte vet om han är rätt eller inte. Vi väntar vårat första barn som är beräknat till början på september. Graviditeten har varit mkt påfrestande då dessa tankar har blivit mer intensiva. :/ .. Jag har haft lite samma problem fast omvänt i mitt förra förhållande. Då tvivlade jag så mkt på hans känslor att han tillslut inte orkade mer och det tog slut. Jag blev ju såklart nedstämd av tvivlandet också, vilket gjorde det jobbigt att leva med mig. Jag tillämpar mindfulness för att lära mig att acceptera tankar som kommer och går. Tror mkt på det!

Skulle kunna va min egna text över:) (Förutom att jag inte är gravid)

Nu är jag inne i en ganska stabil period men i mina svåraste å mest negativa stunder finns exakt de tankar som du beskriver "är han för tråkig" "vill jag ha det såhär" "står jag ut med detta"

Jag har precis som du varit väldigt ratande av män i mina unga år. Kändes det minsta fel så var det tack och hej. Har även haft en relation som jag förstörde pga mitt tvivel för hans känslor!

Jag har läst mkt om mindfullness, tror även jag läst ngn bok. Har du tips på ngn bra? Jag kan varmt rekommendera medicinering om dina tvångstankar blir för mkt! Nu är det väl inte att föredra att börja då man är gravid men i framtiden. Jag går på en låg dos men det hjälper ändå såpass att jag slipper ångestattacker av mina funderingar. Kan till och med våga känna mig lycklig i vissa perioder:)

Nej, nu ska jag försöka sova igen. Vaknade av skrikande människor på väg hem från krogen...:-/

Ok, inget roligt, men jag är tacksam att du känner igen dig. Ibland känner man sig så ensam om de här tankarna. Vad skönt att medicineringen hjälper bra! Jag har aldrig ångest längre, har arbetat mig ur det genom att utsätta mig för tankarna, tankarna skrämmer mig inte längre och därför kommer aldrig någon ångest, känns toppen på så vis :) Dock så gör tankarna mig väldigt nedstämd då det är svårt att liksom bara leva i nuet, tankarna finns alltid "framför" och jag analyserar allt, verkligen allt. Jag har precis läst en bok som heter "mindfulness - en väg ur nedstämdhet". Kan rekommendera den, jag ska precis börja med övningarna som finns i den! Vilken dos sertralin tar du? Jag är öppen för medicin, då jag vet hur positivt det var för mig. Skulle dock, liksom du, vilja ha en mkt låg dos som fungerar. Upplever du att du "känner" lika mkt när du tar medicin? Är det nån skillnad? Kan du känna dig riktigt glad/ledsen? Jag är rädd för att "ta bort" endel känslor. Jag är känslomänniska, så det vore lite synd att kapa endel av känsloregistret, samtidigt som man ju får betydligt bättre livskvalitet utan tvångsältandet såklart, så det borde vara värt det. Hoppas att du har en bra kväll! Är guld värt att kunna skriva till dig

Är precis som du en känslomänniska, kanske hör det ihop med grubblerier? Jag tar 75mg Sertralin och hade hemska insättningssymtom. Men när de lagt sig är jag precis som vanligt, bara mindre orolig. Jag kan fortfarande skratta, gråta, bli arg (var också rädd att bli nollställd då alla känslostormar ju är jag).

Härligt att slippa ångesten! Jag lyssnade på Malte Lange "Bli fri från oro/ångest". Tyckte det hjälpte. Jag blir fri i perioder men sedan händer ngt som gör att jag faller tillbaka å sedan är jag orolig att ångesten ska komma tillbaka.

Sedan är jag även så att när jag typ känner mig dålig av någon anledning så tror jag genast att mitt mående bottnar i min relation. Kan vara att jag är förkyld, har ont i huvudet, allmänt nere...då får jag ångest för att jag mår dåligt å tror det är pga relationen.

Känner igen det där jättemkt, att när man själv är ur form så ältar man mer kring förhållandet, att det är relationen det är fel på. Så är det för mig hela tiden, jag tillskriver allt relationen, irritation, nedstämdhet, ja allt negativt som alla människor känner ibland. Vad bra att det hjälpte, var det en ljudbok du lyssnade på eller var det en föreläsning? Mitt ältande fastnar mest i huvudet numera, så dessa tvivel gör mest att jag blir nedstämd. Jag har även märkt att tankarna blir mkt värre när jag är understimulerad och inte ägnar mig åt några egna intressen. I korta korta perioder har jag varit helt fri från ältandet, det har varit när jag har tränat mkt och träffat mkt kompisar, haft mkt att göra. Allt blir värre när jag är ledig och har mkt tid till grubblerier. Hur är det för dig? Vet du hur det kom sig att tvångstankarna försvann när du fick barn?

Är precis samma med mig att jag ältar mer när jag inte har ngt annat å göra. När jag jobbar har jag fullt upp med livet, nu har jag semester=mer ältande. Är dessutom lärare=lång ledighet!

Jag tror att det försvann därför att jag fick annat att tänka på. Blev ett bryt å mina tankar gick över till annat (att ngt skulle hända barnet).

Det var en ljudbok, väldigt bra!

Idag har det varit en helt ok dag. Skönt:) Tankarna har hållt sig lugna...

Har letat och läst mycket för att hitta nåt som liknar mina problem. Har alltid haft otroligt svårt för känslor. I början av mina förhållanden så är jag jätte kärleksfull för att sen bli kall och elak. Hur mycket jag än känner att jag vill visa känslor så går det inte. Har nyss varit i ett förhållande 9 år till och från. Alltid jag som gjort slut. Flera gånger också. Och sen tiggt mig tillbaka till hon. 2 gånger var det för en annan kvinna. Men jag kände med en gång att jag ville tillbaka till mitt ex och tiggde mig tillbaka. Efter ett tag var jag tillbaka till mitt gamla kalla jag. Jag har hemsk självkänsla. Med största sannolikhet beroende på uppväxt ensam med en kraftigt psykiskt sjuk mamma och en släkt som blundat för allt. Efter jag gjort slut så får jag ångest och konstanta tankar om henne med andra. Som tar över mitt liv och huvud totalt. För 5 år sen efter hon tvekade och knappt pratade med mig så hamnade jag i en djup depression. Efter ett tag så ville hon att vi skulle försöka igen. Gick jätte bra ett tag. Sen var jag ju tillbaka igen till den kalla jag och gjorde slut igen efter ett tag och tillbaka igen. Ett oändligt ekorrhjul och jag har vägrat att söka hjälp. Men nu är grejen att jag är där igen. Gjort slut och fått ångest och depression. Denna gången är hon otroligt osäker. Och jag förstår verkligen det. Fick reda på att hon börjat dejta och även haft sex med nån. Det upptar mina tankar 80% av min tid. Och jag har ju ändå gjort det också. T o m drivit hon till det. men jag klarar inte av att hantera det. Denna gången är ångesten ännu värre. För jag tänker även mycket på alla saker jag gjort och bristen på ömhet till hon. Nu har jag själv sökt hjälp denna gången hos en psykoterapeut. För jag kan inte hålla på så här längre. Och om jag får en chans så ska vi gå i terapi tillsammans. Men hur fan ska jag klara av mina tankar hela tiden kring hon och nån annan. Jag har ju själv gjort det och i stort sett drivit hon till att träffa andra. Jag har ju egentligen inget att gnälla över. Men jag kan inte sluta älta det i mitt huvud. Sitter i stort sett med telefonen i handen och väntar på att hon ska höra av sig. Allt blev väldigt osammanhängande nu men så mycket i huvudet nu. Vet inte hur responsens kommer bli om det ens blir nån nu. Men ändå skönt att få skrivit av sig

Känner igen mig i det du skriver. De gånger jag har gjort slut (i tidigare förhållande) har jag alltid ångrat mig grymt mkt och bara önskat att allt ska bli bra. Jag kan dock inte "skylla" på något i min uppväxt. Jag har ältat å grubblat fram och tillbaka vad som gjorde att jag hamnade i rocd och tror att det hänger ihop med mitt OCD och GAD. Måste helt enkelt ha ngt att grubbla på.

Hoppas det löser sig för dig!

Hur gick ditt grubblande? Hade du också dom tankarna om din före detta?
Och gick du tillbaka nån gång?

Hur går det för er andra?

Riktigt dåligt.

Puffar på denna tråd då jag är säker på att vi är fler med rocd!

Jag kommer nu blogga om mina tvångstankar och förhoppningsvis om vägen till ett frisk(are) liv. När jag mår som sämst saknar jag något ställe att läsa omlikasinnade:)

frililja.blogg.se

har också varit sjukligt rädd för magsjuka och andra sjukdomar också,, att bli sjuk övt .. så rädd att jag legat vaken på nätterna och ångesten sliter. SÅ fort jag känner minsta lilla stick i kroppen så kommer ångesten i full fart. Just nu har jag en återhämtningsperiod. Håller på med yoga terapi och vet inte om det är det som gjort att jag är tillfälligt bättre. har haft svår ångest sen jag föddes.. vaknar och är sjuk som jag har magsjuka fast det är ångest. men om man läser nedan bloggar så kan man ju förstå att man har ångest i bland . är tacksam för att jag mått rätt bra nu ett par månader
 misshandlad.wordpress.com/  alkoholbarn.wordpress.com/  hypokondriblog.wordpress.com/

Hej. Vad lika allas historier är! Ok tråden är gammal. Men kanske att nån ser iaf. Jag vet att man ej ska leta efter saker som "försäkrar " och lugnar än. Man ska ju leva med att man inte vet och att det är okey. Men saknar att VETA eller brydde jag mej mindre.. känns som att det är på liv och död att veta! Om jag ej vet... Så måste jag göra slut direkt. Det tror jag är skillnaden med att ha ROCD och inte. Att vi måste fatta beslut fort i panik. Medan andra kan leva i sina relationer och inte känns att det är på luv och död.