Ni hobbypsykologer: tvångstankar

Tack för ditt svar! Jag har gått hos en kbt under perioder. Dock aldrig med just det här problemet. Vi har väl kommit fram till att min oro finns där och byter skepnad. Känns dock skönt att jag inte är ensam om dessa tankar. Känner mig väldigt annorlunda...

Efter lite googlande har jag förstått att det finns en benämning på det jag lider av. rocd. Allt föll på plats när jag läste om det...ngn mer?

Medicinerar du? Jag tycker att mitt blir mkt bättre/bra med Sertralin.

Kanske inte just tvångstankar i släkten vad jag vet men oro/ångest. När jag gick hos en KBT-psykolog sa hon att min hjärna troligtvis hela tiden letar efter oro för det är då den känner sig "normal". Jätteskönt att medicinen hjälper men hade givetvis varit skönt att klara sig utan. Man vill ju gärna vara "duktig". Helt otroligt att en liten tablett kan ändra hur man tänker!! Hur ser dina tvångstankar ut?

Mina är i princip likadana! Älskar min sambo och egentligen är det nog det bästa förhållandet jag haft. Förhållandet med mina barns far var katastrof på många sätt men då fanns inte tvivlet där. Dock var jag orolig för sjukt mkt andra saker under den tiden (typ smitta, att ngt skulle hända barnen osv)

Nu kan jag känna mig lugn å då blir jag "rädd" för den lugna känslan. Funderar på hur det skulle bli om jag plötsligt avslutade vår relation. Väldigt mkt ältande!! Fast jag innerst inne vet att jag inte vill leva utan honom. När jag medicinerar kan jag släppa ältandet lättare å det är skönt! Men rädslan lurar där å just detta att: tänk om det inte är rocd!!

Jag har haft många tvångstankar genom åren. Allt från att jag som barn fick för mig att jag inte älskade min mamma (som jag verkligen ÄLSKAR) till att jag en dag trodde jag var lesbisk.

Aldrig träffat ngn som känner igen sig! Trodde jag var typ ensam i detta!!

Skulle kunna va min egna text över:) (Förutom att jag inte är gravid)

Nu är jag inne i en ganska stabil period men i mina svåraste å mest negativa stunder finns exakt de tankar som du beskriver "är han för tråkig" "vill jag ha det såhär" "står jag ut med detta"

Jag har precis som du varit väldigt ratande av män i mina unga år. Kändes det minsta fel så var det tack och hej. Har även haft en relation som jag förstörde pga mitt tvivel för hans känslor!

Jag har läst mkt om mindfullness, tror även jag läst ngn bok. Har du tips på ngn bra? Jag kan varmt rekommendera medicinering om dina tvångstankar blir för mkt! Nu är det väl inte att föredra att börja då man är gravid men i framtiden. Jag går på en låg dos men det hjälper ändå såpass att jag slipper ångestattacker av mina funderingar. Kan till och med våga känna mig lycklig i vissa perioder:)

Nej, nu ska jag försöka sova igen. Vaknade av skrikande människor på väg hem från krogen...:-/

Är precis som du en känslomänniska, kanske hör det ihop med grubblerier? Jag tar 75mg Sertralin och hade hemska insättningssymtom. Men när de lagt sig är jag precis som vanligt, bara mindre orolig. Jag kan fortfarande skratta, gråta, bli arg (var också rädd att bli nollställd då alla känslostormar ju är jag).

Härligt att slippa ångesten! Jag lyssnade på Malte Lange "Bli fri från oro/ångest". Tyckte det hjälpte. Jag blir fri i perioder men sedan händer ngt som gör att jag faller tillbaka å sedan är jag orolig att ångesten ska komma tillbaka.

Sedan är jag även så att när jag typ känner mig dålig av någon anledning så tror jag genast att mitt mående bottnar i min relation. Kan vara att jag är förkyld, har ont i huvudet, allmänt nere...då får jag ångest för att jag mår dåligt å tror det är pga relationen.

Är precis samma med mig att jag ältar mer när jag inte har ngt annat å göra. När jag jobbar har jag fullt upp med livet, nu har jag semester=mer ältande. Är dessutom lärare=lång ledighet!

Jag tror att det försvann därför att jag fick annat att tänka på. Blev ett bryt å mina tankar gick över till annat (att ngt skulle hända barnet).

Det var en ljudbok, väldigt bra!

Idag har det varit en helt ok dag. Skönt:) Tankarna har hållt sig lugna...

Känner igen mig i det du skriver. De gånger jag har gjort slut (i tidigare förhållande) har jag alltid ångrat mig grymt mkt och bara önskat att allt ska bli bra. Jag kan dock inte "skylla" på något i min uppväxt. Jag har ältat å grubblat fram och tillbaka vad som gjorde att jag hamnade i rocd och tror att det hänger ihop med mitt OCD och GAD. Måste helt enkelt ha ngt att grubbla på.

Hoppas det löser sig för dig!

Hur går det för er andra?

Puffar på denna tråd då jag är säker på att vi är fler med rocd!

Jag kommer nu blogga om mina tvångstankar och förhoppningsvis om vägen till ett frisk(are) liv. När jag mår som sämst saknar jag något ställe att läsa omlikasinnade:)

frililja.blogg.se