Er fru / man

Nej, det är inget jag anser. Jag är öppen för människor av olika slag, vi har alla våra funktionsvarianter.

Ja. 

Om inte personligheten förändrades. Det är den jag älskar. 

Tyvärr tenderar ju personligheten att förändras vid stora trauman. Inte helt ovanligt att personen blir självömkande och bitter, och ja tyvärr. Jag kan älska en funktionshindrad men inte en med de personlighetsdragen. 

Nu har jag ju aldrig varit i situationen men det skulle givetvis vara en kris för båda. I ett sådant fall ska han kunna få assistans via LSS. Förhoppningsvis kan vi tillsammans hitta en mening med livet igen.

Varför undrar du ts?

En bekants man blev sjuk och sängliggande, hon stannade. Hans personlighet ändrades dock med tiden, på slutet låg han bara i sin säng och skrek på henne och deras barn att de skulle göra saker åt honom, eller vara tystare och sluta störa. Tillslut dog han. Hon berättade då skamset att hon var väldigt lättad att han dött. För henne och deras barn hade mannen hon älskat dött flera år tidigare och kvar var bara monstret på övervåningen.

I det fallet hade jag inte velat vara kvar.

Om min man däremot var rullstolsbunden men i övrigt samma glada, humoristiska underbara människa hade jag utan tvekan stannat.

Men visst finns det en gräns där jag hade lämnat.

Först: Rullstolsburen. Inte bunden. Ytterst få är bundna i sina rullstolar.

Min man har ett funktionshinder som bland annat gör honom rullstolsburen.

Jag är inte kär i hans ben, utan personligheten! Så ja, ett fysiskt funktionshinder spelar mig ingen roll. Det är personligheten som gör allt!

Sen var det någon som skrev om LSS och personlig assistans. Det är svårt, mycket svårt att få assistans godkänd nu. Reglerna för vem som är godkänd för att få assistans är stenhårda och helt oflexibla. Kan du föra en sked från tallriken till munnen själv så får du troligast inte assistans. Spelar ingen roll att du inte kan laga mat eller ta fram mat ut skåpen, bara du kan äta själv..

Assistans bestäms efter "grundläggande behov", dvs äta, gå på toaletten och sköta din hygien. Kan du utföra dom momenten själv så får du inte assistans.

Observera att andas inte är ett grundläggande behov enligt gällande regler!

Preferenser? Menar du vilken funktionsnedsättning jag skulle föredra att min tänkta partner (har ingen fru/man) skulle ådra sig? Frågan ter sig rätt oklar/märklig så jag vet inte vad jag ska svara på det.

Vad fick dig att starta tråden? Var det något särskilt du tänkte på?

Nej? Inte ett dugg bundet. Rullstolsbunden är ett hittepåord.

Det är klart att jag får hjälpa min man mer än vad jag hade fått göra om han var gående. Men det gör mig ingenting och är inte ett dugg mentalt krävande.

Du försöker ställa väldigt ledande frågor, vad är det egentligen du vill få fram med denna tråd?

vad ville du ha sagt med länken? att jag har rätt i att rullstolsburen är rätt ordval? 

Vad är det som är förvånande?

Vet ej om personlighetsförändringen berodde på sjukdomen eller något annat.

Men oavsett anledning så hade jag inte kunnat stanna kvar hos min man om han förändrades psykiskt såväl som fysiskt. Vad är så kvar av mannen jag älskade tänker jag då.

Vette sjutton om jag vill ha kärlek av någon som gått och blivit elak, psykisk ostabil och kanske till och med våldsam, oavsett orsaken bakom förändringen.

Där värderar jag min egen och framförallt mina barns lycka framför min hypotetiskt personlighetsförändrade mans lycka.

Nu har ju inte detta hänt på riktigt utan jag gissar bara.

Det beror nog på hur mycket skada den nya personligheten hinner med innan jag lämnar.