Ensam och rädd

Hej!

Jag har suttit och läst snart alla inlägg på denna sida. Känns det som. Jag är en tjej på 29. Min sambo och jag planerar en bebis. Vi är inne på månad 5 med Natural Cycles nu, och månad 9 med oskyddat sex.

Idag är det 8 dagar sedan ÄL. Alla ÄL test visade negativt denna månad, vilket nästan knäckte mig. Men NC meddelade efter min temphöjning, att det skett ändå. Jag vet inte.

Men här sitter jag med ömma bröst. Svullna känns dom också. Och mina bröstvårtor lever ett helt eget liv. "Kanske det tog ändå?" sade min sambo hoppfullt. Och det fick mig att gråta i flera timmar.

Jag orkar inte hoppas mer. Jag är så trött av alla gånger jag känt efter, trott, hoppats, inbillat mig - och sedan blivit så ofattbart besviken.

Jag känner mig så ensam. Mina vänner föder barn på löpande band. Min sambo är fantastisk. Underbar. Men han förstår inte heller fullt ut.

Så nu sitter jag här med mina ömma bröst. Ca 6 dagar ifrån beräknad mens. Normalt (förra månaden) skulle jag sprungit snabbare än snabbast till apoteket. Nu orkar jag inte. Vill inte. Det är ju ändå bara i mitt huvud.

Denna tid när man planerar barn skall ju vara fantastisk.. Varför gör den mig då så ofantligt ledsen?