ADHD/Asberger

Ditt inlägg kunde vara skrivet av mig :). Förutom Aspergers stämmer allt annat in på min son som fått diagnos medelsvår till svår adhd idag.

Vår kille är snart 13 år. Är väldigt begåvad, ligger över medel där. Men ligger mycket lågt när det gäller de exekutiva färdigheterna. Samma problematik som du räknar upp. Han har haft en jättetuff skolgång och blev innan missförstådd ständigt och jämt vilket har resulterat i dålig självkänsla.

För två år sedan flyttade vi och han bytte till en mindre skola. Fick även en resurs som hjälper honom i skolan och det har funkat mycket bättre sedan dess. Han måste ändå kämpa stenhårt för att klara skolan men nu fungerar det i alla fall.

Du ska inte acceptera annat än att ditt barn får det stöd och den hjälp han behöver för att klara sin skolgång. Du skriver ju att din son liksom min är högintelligent och skolan måste gå in och stötta så att han får chansen att visa vad han kan.

Jag önskar att vi fått den hjälpen tidigare men som du säger så är detta en ny värld för oss också. Så kämpa för att han ska få den redan nu. Ska ni ha något möte med bup och skolan tillsammans så att bup kan förklara hans behov?

Det är så skönt att höra från flera hur de har det.

Asberger fick han just för sina svårigheter med det sociala vad jag förstod det som, att han inte riktigt kan förstå och uppfatta hur andra tänker och hur han ska göra för att komma in i en lek, dålig ögonkontakt osv.

Jag är beredd att träna hans svårigheter varje dag, och kommer ligga på skolan med all den hjälp jag anser att han behöver. 
Själva skolan fungerar hyffsat bra och han ligger bra med kunskapsmässigt i allt, men koncentrationen gör det svårt för honom. 

Jag kommer också kräva att personalen framförallt på hans fritids ska gå utbildningar. jag anser idag att de inte har kunskap om barns olika behov och det är en mycket stor och rörig grupp överlag och detta har inte underlättat för honom där.

Men jisses var många frågor man har... och funderingar

Ja det jobbiga är ju att man behöver vara på skolan och kämpa för att de ska ge rätt stöd. Har haft flera jobbiga år och idag när vi fick diagnosen var det lite som ett slag i ansiktet då jag känner att han under så lång tid bemötts så otroligt fel. Av oss föräldrar med såklart..det känns jobbigt :(.

Men man tycker ju att skolpersonal borde ha mer kunskap om detta ön vad de har.

Jag hoppas ni får all hjälp ni förtjänar och att det blir så bra det bara kan bli :)!

Några saker att tänka på:
Skaffa sig mkt kunskap själv, det finns mkt bra föräldrautbildningar se tex Aspergercenter Stockholm.
I skolan: tydliga instruktioner, lärare som stämmer av att barnet förstått instruktionen, bildstöd, förutsägbarhet, veckoplan, dagsplan. Lugn miljö, tänk på placeringen i klassrummet, minska ljud o synintryck tex sitta längst fram, hörselskydd för att stänga ute ljud vid eget arbete o läsning. Vuxen närvaro på raster, medicinering mot adhd ( men var vaksam för det kan förstärka de autistiska dragen).

Och barnet måste få utmaning på sin nivå, upprätthålla intresse för uppgiften, tex få läsa eller skriva om något som intresserar barnet, få svårare uppgifter i det som barnet är stark i. Pauser i undervisningen, få göra ärenden eller liknande, för att få röra sig en stund även under lektionstid. Finns olika sittkuddar som hjälpmedel för aktivt sittande. Se tex varsam.se

Jag har också en son med samma problematik som börjar trean nu efter sommaren. Vi bytte från den lokala kommunala skolan till en mer byaaktig skola några kilometer bort. Den förra skolan gjorde INGET för att underlätta för sonen under de  2,5 åren han gick där. Han kunde varken läsa eller skriva. Efter tre veckor på nya skolan både läste och skrev han. Där hade dom helt annan kunskap och intresse kring npf. Dom var väldigt intresserade av hur han ville ha det så det skulle bli rätt redan från början. Han önskade sig en egen bänk längst fram istället för att dela med en kompis, de fick han. Han har en dator också, men den behöver han sällan. Han fick specialkost direkt. Han har egna scheman så att det skall vara tydligt för han. Han fick en timstock för att kunna bedöma tiden bättre. På eftermiddan behöver han vila lite så då får han ta med sig timstocken till soffan och trycka på 5 minuter och sen komma tillbaka. Han får träffa specialpedagogen några gånger i veckan och pedagogerna är väldigt bra på att instruera och förklara VARFÖR man gör på ett visst sätt och hur andra känner om man gör "fel". På idrotten har han fått ett eget omklädningsrum och dom jobbar mycket med helheten. Att få in han i kompisgängen. Han har kusinen på samma skola och dras lätt dit. Så nu får han välja själv vem han skall vara med på en rast och på den andra skall han vara med klasskompisarna och det fungerar jättebra. Har ett helt nytt barn. Från att ha hatat och knappt orkat gå till skolan tycker han nu det är riktigt kul att vara där.

Ska beställa hem en sån där kringelgrejsimojs han kan sitta och pilla med på lektionerna när han blir rastlös. Tidigare satt han mycket och pillade i pennorna, men det låter så mycket och stör de andra, så hittade på nätet nå, minns inte va de hette, men som är bra för dom som är ganska rörliga och vill ha nått att pilla på. Tror det kommer bli bra för honom att ha de i klassrummet.

Min son är också väldigt intelligent och högfungerande. Hans problematik syns inte på honom. Eftersom han är så smart så blir han omotiverad. När dom har matteproblem blir han provocerad av ordet problem eftersom han inte ser det som ett problem utan ser svaret direkt utan att tänka efter. Men han måste ju ändå lära sig att räkna ut det på traditionellt sätt för med tiden blir de ju svårare då kommer han ju inte kunna se svaret direkt.

Men svenska som han inte är lika bra i tycker han är sjukt tråkigt och blir jättefrustrerad om han måste läsa något.

Bra stöd i skolan är a och o. Jag bad också tidigt om tydliga instruktioner från läraren vad han skall göra hemma. Dels för hans skull och sen eftersom jag själv har ADD och är lite halvglömsk så jag också får väldigt tydligt hur vi bäst tränar med sonen.

Rätt lustigt ändå. Jobbar mycket med npf-barn i mitt jobb och där är jag superbra på det, men hemma blir man lätt hemmablind.