Fler som hatar att vara gravida?

Å vilken bra tråd.. Jag trodde att det skulle bli hemskt så jag har verkligen skjutit på att skaffa barn, nu är jag halvvägs igenom men jag känner inte igen mig själv. Så trött och orkeslös, orkar inte göra något av det jag tycker är roligt.

Första 18 veckorna spydde jag, och kunde inte äta särskilt nyttigt, orkade inte träna eller ens gå långpromenader. Några veckor när jag känt mig piggare men nu kommer den jävla foglossningen som sätter stopp för träning och ens promenader. Om jag har gått en promenad måste jag ligga med benen högt resten av kvällen och det är en plåga att ens gå upp och dricka vatten eller gå på toa. Känner mig som en stor fet orkeslös orörlig säl. Och då har jag den värsta tiden kvar, när man blir stor på riktigt.

Är orolig över hur min kropp kommer se ut efter den här pärsen. Jag var vältränad med magrutor och deffade muskler nu är jag som en degklump. Vad kommer hända med min mage?

Vad kommer hända med min personlighet, kommer jag ens orka komma igång igen?

Är orolig att min sambo ska tröttna på mig nu när jag är så tråkig och inte orkar något.

..och jag glömde - man tittar på gravidkläder med pigga klarögda mammor med söt liten kula - sätter man på sig kläderna ser man själv istället ut som Morran...

 

Skönt med pepp! Väntar mitt första barn så jag vet inte vad jag kan förvänta mig. Jag hoppas att jag kommer få uppleva att känna kärlek större än allt. Men jag vet inte!

Usch, jag jobbar första dagen idag efter 5 veckors semester. Gick bra på förmiddagen men nu är det bara för mycket... För mycket kommentarer och ingående frågor om mitt privatliv, min kropp och min partner, jag är ganska privat av mig och vill inte prata om allt med kreti o pleti. Jag orkar inte! :(

Ja, det ä väl deras sätt att processa, det blir nog bättre när alla har hunnit fälla sina kommentarer och "tröttnat" på att snoka, måste bara komma på något bra svar att ha till hands, plus stålsätta mig för att orka igenom den här veckan..

Men fattar inte hur folk tänker, kan de inte håla sig till ett "Grattis, vad kul!" o sluta gå in på sånt som man normalt sett inte pratar med kollegor om liksom.

Bävar för kommentarerna om magstorleken som garanterat kommer, är i vecka 31 och är redan ganska stor, är rätt kort och kommer att få en riktigt stor mage innan jag går hem. :(

GRATTIS!! :D
Vad underbart!!!!
Undrade just hur de hade gått för dig, med tanke på att du hade så kort tid kvar. Nu slipper du detta elände! Lycka till med bebis och njut över att få din kropp tillbaka!

Nej det är inte ok, det är oförskämt! Men det är som att allt plötsligt är ok, även om de aldrig annars skulle kommentera någons kropp eller vikt, så är det fritt fram bara för att man är gravid. Man blir liksom reducerad till en mage, så känner jag.

Dessutom får jag närgångna frågor om min privata familjesituation som jag inte fått förut, känns som respekten för mig är som bortblåst!

I vecka 33 nu, med ytterligare påfrestningar.
Börjar bli riktigt tung, trött, andfådd och klumpig. Orkar typ inte böja mig för att hämta något från golvet, att sätta på (stöd)strumporna tar 10 minuter..

Bäbisen sparkar som besatt, gör riktigt ont ibland.

Sover typ 4 timmar per natt, sen vaknar jag och är klarvaken.

Kissnödig igen 20 min efter att jag har varit på toa, går på toa och kissar tre droppar.

Hungrig jämt men inte sugen på något.

Trött och håglös...

Och så börjar nervositeten inför förlossningen öka, borde läsa på och förbereda mig men jag orkar liksom inte..