Vi som har ensamkommande under taket

Vad ligger ersättningen på?

Det är, som jag förstår det, väldigt olika.

Jag har varit/är godman sedan 10 år tillbaka. Mest afghanska (barn). Har många gånger varit nära att avsluta mina uppdrag. Det är en sådan förljugen värld.

Nej, jag har inga döttrar under samma tak. Då hade jag nog inte vågat. Det var många tankar som fladdrade omkring ändå. Men väl på plats så känns det ok. Precis som för alla andra så har uppväxt, våra föräldrars omsorgsförmåga och den biten betydelse för hur vi klarar oss här i livet. Sen givetvis hur vi har det omkring oss. Jag förstår att många kan vara negativt inställda och många generellt är trötta på asyleriet som ständigt är aktuellt och slukar massor av resurser, så tänkte jag i alla fall. Man undrar ju var allt ska leda, hur det ska kunna bli bra. Det var en av anledningarna till att vi tog detta steg. Nu har vi dom här och nu är det så här, kan vi försöka få en att komma tillrätta så har vi i alla fall försökt det. Våra barn är morgondagens vuxna i detta land, det var en annan tanke.

Hur gammal är mannen?

Hej TS. Tråkigt med negativa, oseriösa, irrelevanta svar i tråden. Vi är inte familjehem än men påväg att bli (eventuellt) och jag skulle gärna vilja bolla med dig. Vi är väldigt nervösa nu när karusellen har dragit igång med utredningen.

Vårt önskemål är att endast ta emot en mindre pojke/ar, vi tänker oss egentligen kring 13 år men absolut inte över 15/16. Dels vill vi inte riskera att ha en myndig boende hos oss, dels har vi vår dotter att tänka på. Hon är 20+ och studerar, bor hemma, så hon kan stå upp för sig själv. Hur gammalt är barnet som bor hos er? Vad skulle du säga till oss som nybörjare? Har du några råd att ge. Något du ångrar?

Ja, precis. En mindre som valsar runt och riskerar att hamna snett. Det kan ju gå snett ändå, vi kan bara göra vårt bästa. Förklara, ställa krav och ha regler. Plus bjuda på gemenskap, sammanhang, omsorg och tillsyn. "I ditt hemland funkar det kanske så och så men här funkar det på detta viset och det är vad som gäller för dig också." Typ. Precis som jag bjuder på en kopp te och en mammas omsorg när plötsligt en ångest och orosattack oväntat kommer. Vi planerar för en utflykt och han sitter och grunnar på en talibanattack i Kabul som hänt samma dag. Typ. Jag är sträng precis som jag har stort hjärta med mycket omsorg. Lite som att ha småbarn. Roligt, jobbigt, kul, intressant, krävande men på det hela taget värt det.