Abort
Jag beklagar din situation! Det finns nog inga ord som tröstar om man känner sig tvingad men är det din enda lösning hoppas jag det känns som en lättnad när det väl är över!
Jag beklagar din situation! Det finns nog inga ord som tröstar om man känner sig tvingad men är det din enda lösning hoppas jag det känns som en lättnad när det väl är över!
Ja alltså min andra lösning är att behålla, vara ensam och oroa mig för att få ihop livet. Jag vet inte vad som är mest lättnad. Just nu känner jag bara för att sticka huvudet i sanden och hoppas att det löser sig ändå.
Hjärtat lutar åt det men inte hjärnan och de två har svårt att samarbeta, annars hade jag inte befunnit mig här till att börja med. Killen är en 'komplett idiot', känslokall osv. Ingen som jag önskar ska fadra mitt barn och dessutom med en personlighet som gör honom väldigt gränslös, att han skulle kunna göra mitt liv till ett rent helvete om han satte den sidan till. Detta har krupit fram under vår relation och övergången från världens bästa partner till detta kullösa karlskräk blev till slut verklighet och vi gick isär. Strax efter uppdagades graviditeten. Därmed vet jag att om jag skulle behålla skulle mitt liv bli en pina på längre sikt medan en abort skulle bli ett lidande på kortare sikt. Vill bara blunda och hoppas att detta elände blir ogjort.
jag tycker inte du ska skaffa barn när du redan nu vet att det kommer bli besvär i längden med exet. och barn anser jag ska vara önskat av båda föräldrarna. jag har gjort medicinsk abort och du MÅSTE inte göra det hemma utan det bestämmer du själv. jag har gjort både hemma och på sjukhuset så det är inget tvång. det är jobbigt och hjärtskärande men du ska inte tänka att det är ett liv för det är inte det än. det kommer bli om man låter tiden gå men nu är det inte det. jag ångrar mina aborter men mannen jag levde med och har ett barn med idag ville inte ha fler just då och då kan man inte tvinga dem oavsett hur mycket man själv vill ha för man ska vara två. jag och min sons pappa lever inte tillsammans idag så vi ska nog vara tacksamma att vi bara har ett barn att ta hand om tillsammans.
Alla gör såklart som man vill men jag anser att det bästa du kan göra i denna situation är abort och det är inte så farligt. prata med sjukhuset i stället för att bli vettskrämd här :)
Lycka till :)
Är mer orolig för det praktiska.. och rädd. Dum som jag är har jag ju googlat på abort och råkat se prolife videor som sätter sig på näthinnan :-/