• Vadgörvinu

    Han vill göra en abort - inte jag

    Hej alla!

    Rörigt med ska försöka förklara så tydligt som möjligt.

    Jag&min sambo har varit tillsammans i drygt tre år och bott tillsammans i ca två av dessa.

    Vi älskar varandra och känner båda att den andra är den vi vill spendera resten av livet med. Vi har diskuterat barn tidigare och väl kommit fram till gemensamt att när vi närmar oss 35 års gränsen så är de dags att aktivt försöka
    (idag är vi 33). Vi har båda fasta jobb och bostad.

    Nu har jag, trots p-piller, blivit gravid. Väldigt tidigt än så länge, ca 5 veckor. Jag berättade för min sambo som först reagerade väldigt lugnt. Sen när vi pratade mer så visade de sig att han reagerade lugnt för han räknade iskallt med att vi skulle göra abort.

    Han känner sig inte redo att få barn nu, eller ja om nio månader, och vill vänta ytterligare två år som vi pratat om tidigare.

    Jag kan känna att om vi ändå vill leva med varandra så spelar inte två år så stor roll iden stora bilden. Jag menar att jag inte vill utsätta min kropp för ett ingrepp som potentiellt kan påverka min förmåga att få barn i framtiden samt kommer vara psykiskt påfrestande bara för att detta kom fel tidsmässigt.

    Jag har frågat honom vad som ska vara annorlunda om två år mot vad de är idag, då kommer han med en massa prat om att vi kan resa jorden runt osv

    Killen ville inte ens flyga till Kreta då han är flygrädd så jag menade på att de mest var en ursäkt.

    Han har sagt rakt ut att han inte vill ha barn nu och vill göra abort. Jag har sagt att jag inte vill göra abort. Han känner sig "sviken" då han anser att vi var överens om att vänta till vi var 35 och känner att jag nu inte håller detta.

    Jag vill ju inte att han ska få ett barn som han inte vill ha men samtidigt så vill inte jag gå igenom en abort bara för att starta bebisverkstad igen om ett år. . .

    Vad gör vi nu. . ..

  • Svar på tråden Han vill göra en abort - inte jag
  • Anonym (Hm)

    Vi är ungefär lika gamla TS. Jag har haft ungefär samma tankegång som du (ni) verkar ha haft dvs stabilt liv och sedan barn.

    Nu har jag stabilt liv och väntar barn med min bättre hälft. MEN jag går ofta och tänker nu när jag är gravid "vad var jag rädd för", "varför gjorde vi inte det här tidigare" osv. Man förändras som person när man blir gravid, växer in i rollen. Det blir efter ett tag inte lika skrämmande och överväldigande.

    Hade jag varit i din sits hade jag behållt. Det är ologiskt att göra abort för att vänta ngt år för att sedan försöka. I början av graviditeten är man skör på många sätt men med tiden kommer din självkänsla och ditt beslut växa och bli starkare.

    Det är sorgligt hur din kille verkar se abort som quickfix. Han ser bara sina egna behov och känslor och kör över dig.

    Gör det som känns rätt för dig, det kommer att gå bra oavsett vad du väljer att göra :)

    Lycka till!

  • Anonym (Lea)

    Jag tycker absolut inte du ska göra abort när du känner som du gör. Jag gjorde abort mot min vilja för många år sen och har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Efter aborten kände jag en sån enorm tomhet precis som om kroppen redan ställt in sig på en bebis och sen tog man bort det. Det är enormt psykiskt påfrestande.

    Du kommer klar detta, med eller utan sambon! Bra att han åtminstone tar så mycket ansvar att han kommer vilja träffa barnet.

  • Miss Skywalker
    Vadgörvinu skrev 2016-07-18 12:43:41 följande:
    Vad glad jag blev när jag läste ditt inlägg, känns skönt att man inte är ensam i denna värld. Hjärta

    Det går inget vidare här faktiskt. Sambon vidhåller att han inte är mentalt redo nu och erbjuder mig både det ena och det andra för att ta bort detta barnet.

    Han är även sur och tvär där hemma så miljön känns väl inte jättekul för tillfället. Han har sagt att han inte ve tom vi kan fortsätta om jag "går emot" hans vilja att göra abort eftersom han känner att hans förtroende för mig skulle vara i botten.

    Jag har förklarat att jag inte vet om vi skulle kunna fortsätta efter att han "tvingat" mig till en abort eftersom jag rent psykiskt skulle ha svårt att ens titta på honom efteråt, för att inte tala om att han skulle röra mig!

    Han spelar mycket på att han mår dåligt för att han inte kan påverka ett av de största livsvalen som finns utan måste dansa efter min pipa.

    Så nu står vi still, jag måste ta ett beslut om vad JAG vill så att han kan besluta vad han vill efter det.

    Ska iväg på en familjesemester i ett par dagar tillsammans med min syster som stöttar och pratar. Känner mig så vilsen och tanken på att göra de ensam känns så överväldigande.
     
    Jag vill ju inte ta bort de men känner att jag börjat överväga detta pga. att jag mår så dåligt mentalt av hans sätt hemmavid just nu. Men samtidigt känns de så som att jag aldrig hade kunnat bli glad igen om jag gör det . . .
    Låt honom inte psyka dig till att göra som han vill. Det kommer du att ångra resten av livet. Stilen han kör är så jävla låg. Det är du som måste gå igenom en abort med allt vad det innebär inte han, så han ska inte manipulera dig. Han har redan gjort bort sig. Behåll barnet, det kommer du att älska ett helt liv och skit i honom..
  • nevermind

    TS, jag är ganska säker på att du aldrig förlåtit dig själv om du gör abort nu. Flytta så fort du kan, det kommer kännas bättre då. Tror och hoppas jag.

    Han tog det här beslutet när han valde att ligga. Det gjorde min sambo också. Han gnällde inte ett dugg utan var väldigt stöttande. Vi var ju två som gjort mig gravid.

  • Anonym (han ångrar sig nig)

    Hej!

    Känner på mig att han kommer acceptera graviditeten längre fram och älska ert lilla barn när det väl är ute! Han är väl i chockfas nu och en tid framöver. Sen rättfärdigar det ju inte hans beteende mot dig på något vis. Behåll du graviditeten och så kommer han nog krypande o ber om.ursäkt och vill vara pappa längre fram...och skulle han kvarstå vid sin åsikt så är det hans problem och du hittar en bättre sambo längre fram. Grattis till graviditeten! Lycka till!

  • Selina04

    Hej!

    Ja vill bara säga att hormoner när man är gravid är hemska. Dom kan få dej att vackla MÅNGA gånger och tvivla både på vad du vill, vad du tror du orkar o livet i allmänt men jag lover de brukar lägga sig och jag tror du kommer ångra dig om du gör en abort. Ja säger inte detta för att du ska gå emot din pojkvän i de längsta men ja tror ni kommer få svårt att hitta en lätt väg i detta. I sinom tid tror ja din kille kommer hantera detta bättre när han faktiskt inser att den där lilla bebisen är hans än att du gör en abort och saknaden efter din bebis slår rot.

    Jag hoppas din semester blir bra och att du står på dej med vad DU vill. Lycka till.

  • Vadgörvinu

    Hej alla!

    Det är fortfarande stormigt här hemma men om 1,5 vecka går jag i alla fall på semester och slipper bolla även den biten!

    Det känns inte som att vi kommer framåt alls utan senast för 2 dagar sedan så drabbade vi samman i en skrikfest där vi båda var lika goda.

    Imorgon eftermiddag har vi en tid på MVC för ett "tidsbestämmande" VUL (tydligen görs de som rutin i min kommun i v. 8) som han bestämt vill följa med på. När jag frågar varför han vill vara med så svarar han att han vill vara med och stötta hela vägen om de blir abort.

    Blir så förbaskat trött på honom!

    Jag har i alla fall tagit ett beslut och om allt är som de ska imorgon så tänker jag informera honom om att jag vill behålla. Jag tänker bo kvar i lägenheten tills dess att jag hittar ett nytt boende (den förra lägenhetens föll på besiktningen), det får han acceptera!

    Känns nervöst, ledsamt och jag brottas mycket med min hormoner som surrar runt i 400 knyck. . ..

  • Anonym (Förstår)

    Har inte läst hela tråden men vill bara säga STYRKEKRAMAR till dig TS! Jag håller helt med dig: om man är med en person man älskar och vill ha barn med, vad gör två år från eller till? Det är inte heller som att ni är tonåringar eller bor hemma.

    Detta hände en nära vän till mig och hon valde att behålla barnet. Pappa var stark emot, för att uttrycka det milt, och de höll på att gå isär men efter första ultraljudet var han med på banan allt mer och nu lever de ihop lyckliga med en ettåring.

  • Anonym (Stillea)
    Vadgörvinu skrev 2016-07-27 10:30:38 följande:

    Hej alla!

    Det är fortfarande stormigt här hemma men om 1,5 vecka går jag i alla fall på semester och slipper bolla även den biten!

    Det känns inte som att vi kommer framåt alls utan senast för 2 dagar sedan så drabbade vi samman i en skrikfest där vi båda var lika goda.

    Imorgon eftermiddag har vi en tid på MVC för ett "tidsbestämmande" VUL (tydligen görs de som rutin i min kommun i v. 8) som han bestämt vill följa med på. När jag frågar varför han vill vara med så svarar han att han vill vara med och stötta hela vägen om de blir abort.

    Blir så förbaskat trött på honom!

    Jag har i alla fall tagit ett beslut och om allt är som de ska imorgon så tänker jag informera honom om att jag vill behålla. Jag tänker bo kvar i lägenheten tills dess att jag hittar ett nytt boende (den förra lägenhetens föll på besiktningen), det får han acceptera!

    Känns nervöst, ledsamt och jag brottas mycket med min hormoner som surrar runt i 400 knyck. . ..


    Vill bara säga att jag som sagt tycker du gör helt rätt som väljer att behålla - oavsett om din sambo är med på banan eller inte. Du kommer för alltid att ha ett barn att älska. Och även om det inte känns så nu är chansen stor att sambon faktiskt tar sitt förnuft till fånga när det blir mer verkligt, och han märker att du inte tänker vika ner dig. 
    Men även om det inte blir så.. ja, då kommer du att klara det här på egen hand. Massor av kvinnor har fått barn på egen hand, - och i slutändan har det för det mesta faktiskt blivit väldigt bra! :) 
Svar på tråden Han vill göra en abort - inte jag