• Anonym (Lillahjärtat)

    Misstänkt barnmisshandel

    För att göra en lång historia kort.

    Fredag 1/7 så väcker min sambo mig och säger att han inte tänker gå till jobbet för att han har ont i magen. Efter att han sjukanmält sig så väcker han mig oroligt och säger "L (vår 8-mån son) har blåmärken i ansiktet!!!" Jag vaknar och tittar på honom och ser att han har blåmärken i ansiktet men även små röda prickar i halva ansiktet.

    Ringer 1177 som hänvisar till vc, klär på mig och sonen och går till vc som direkt hänvisar oss till barnakuten. Ringer sambo som som hämtar oss så åker vi till barnakuten. Väl där så säger sambon till första läkaren som ska bedömma "hitta en legobit i hans säng, men konstigt om det skulle vara av den"

    Väl där så tar allt lång tid och efter att dom tagit emot oss så säger sambon "jag måste hem, har jätteont".

    Det kommer uskor, sskor och läkare och stället 150olika frågor och hur detta kan ha gått till, men jag har ingen som helst aning och säger att han bara vaknade med dessa. Bilder tas "för att andra läkare ska kunna se" men jag har jobbat inom vården och jobbar nu på en skola så förstod direkt att dom misstänkte misshandel.

    Vi blir inskrivna på barnakutvårdsavdelningen och det börjar tas massa blodprover, röntgen, besök hos ögonspecialist osv. Inget tyder på något fel men vi måste vara kvar över natten för "det kanske är ngt neurologiskt och då kan man krampa". Min sambo kom tillbaka så fort vi blev inskrivna.

    Lördag morgon så vill dom ha ytterligare blodprover i stor mängd så dom sticker mitt lilla hjärta 8 gånger tills de hittar ett bra kärl. När det var klart så säger min man " jag måste nog till akuten" och då förstod jag att det var allvarligt med honom också för det sista han gör är att vända sig till läkare för ingenting.

    Jag och sonen försöker leka och hitta på saker på den för övrigt tråkigaste avdelningen som finns för barn. Tiden går och det visar sig att sambon hade blindtarmsinflammation.

    Läkare efter läkare kommer in till oss och ställer ännu mer konstiga frågor om blåmärkerna och säger att en anmälan är gjord, jag förklarar att jag förstår pga att jag jobbar på en skola och ofta får ta hand om soc barn. Nu börjar det ställas konstiga frågor om min sambo och jag förstår att dom inte riktigt trodde på att han va på akuten utan trodde han hade dragit hem. Jag frågar om dom kan gå in och kolla hut det går för honom för att han inte svarat i telefon på ett tag. Senare på dagen när han fick komma till en avdelning i väntan på operation så sa jag till dom att vi går å hälsar på pappa som ligger på den avdelningen osv osv.

    Vi fick vara kvar ännu en natt för observation och fick åka hem o söndags. Igår ringer soc och säger att det kommer påbörjas en utredning och att enhetscheferna kommer ha hand om vårat "fall".

    Jag är helt förkrossad för jag har läst och hört så mycket historier om barn som dom tagit ifrån föräldrarna pga felbedömningar osv. Och vem fan tar själv sitt barn till akuten ifall man misshandlat hen???

    Min fråga är hur går en sån utredning till? Och kan dom ta mitt barn då dom inte kan bevisa att han blivit slagen? Med tanke på att vi inte kan bevisa att han inte blivit det...

  • Svar på tråden Misstänkt barnmisshandel
  • Anonym (Lillahjärtat)
    Anonym (Hur?) skrev 2016-07-06 07:04:41 följande:

    Jag undrar lite om hur du resonerar kring vad som verkligen hänt. Du är väldigt orolig över vad socialen ska göra. Men vad tror du hänt med sonen? Försöker du få reda på hur blåmärkena uppstått? Tror du att din man gjort något eller hur kan blåmärkena ha uppstått?


    Dessutom så har jag varit in å läst sonens journaler och då upptäckt att dom skrivit ner precis allt men inte att min sambo sa till första läkaren att han hittat en legobit (såna stora lego som är för yngre)i hans säng sammas morgon, jag tänkte inte mer på det då för i min hjärna va dom för stora för att kunna passa in på blåmärkerna. När vi kom hem så jämförde jag och javisst passar kanterna in så jag tar med mig en legobit dit idag och självklart ifrågasätter vrf det ej dokumenterats
  • Anonym (Irriterad)

    Alltså sånt här gör mig förbryllad.

    VARFÖR blir man oresonligt rädd om man VET att man har rent mjöl i påsen?

    Du är ju hysterisk över fel grej. Oroa dig mer över vad som hänt sonen än vad soc ska göra med er! Sätter du inte sonen främst gör soc rätt i att omhänderta honom.

    Soc är förfan till för att HJÄLPA. Ibland blir det fel, men man hör inte om allt som de faktiskt gör bra.

    Du borde sluta sjåpa dig och istället göra allt du kan för sonens bästa. Och soc kan inget göra utan laglig grund. Så sker det något har det gått långt. Omhändertagning är ovanligt, men öppna insatser för att hjälpa familjen borde väl alla tacksamt ta emot för att visa sin goda vilja och hur mån man är om sitt barn.

  • Anonym (Irriterad)

    Du borde vara GLAD att soc hjälper till att ta reda på hur sonen har det, för att säkerställa att han har det bra.

  • Anonym (keke)
    Anonym (Irriterad) skrev 2016-07-06 07:51:59 följande:

    Alltså sånt här gör mig förbryllad.

    VARFÖR blir man oresonligt rädd om man VET att man har rent mjöl i påsen?

    Du är ju hysterisk över fel grej. Oroa dig mer över vad som hänt sonen än vad soc ska göra med er! Sätter du inte sonen främst gör soc rätt i att omhänderta honom.

    Soc är förfan till för att HJÄLPA. Ibland blir det fel, men man hör inte om allt som de faktiskt gör bra.

    Du borde sluta sjåpa dig och istället göra allt du kan för sonens bästa. Och soc kan inget göra utan laglig grund. Så sker det något har det gått långt. Omhändertagning är ovanligt, men öppna insatser för att hjälpa familjen borde väl alla tacksamt ta emot för att visa sin goda vilja och hur mån man är om sitt barn.


    Du har ingen förståelse för att det är obehagligt att vara föremål för en utredning, att man kan bli orolig och få ångest över att vara misstänkt, att man blir rädd för missförstånd och över oförklarliga inslag?

    Lätt för dig att säga det du gör tycker jag. Jag skulle själv må dåligt av att bli föremål för utredning av myndigheter. Det finns dessutom stigma och skam över det. Nu har det inte hänt mig och det finns ingen anledning till varför det skulle ske, men kan förstå hur läskigt det skulle vara.

    Tycker att du är lite hård som säger att TS ska "sluta sjåpa" sig, att TS är "oresonligt rädd" och "hysterisk". TS verkar tvärtom redig och klar.
  • Anonym (Men....)
    Anonym (Irriterad) skrev 2016-07-06 07:51:59 följande:

    Alltså sånt här gör mig förbryllad.

    VARFÖR blir man oresonligt rädd om man VET att man har rent mjöl i påsen?

    Du är ju hysterisk över fel grej. Oroa dig mer över vad som hänt sonen än vad soc ska göra med er! Sätter du inte sonen främst gör soc rätt i att omhänderta honom.

    Soc är förfan till för att HJÄLPA. Ibland blir det fel, men man hör inte om allt som de faktiskt gör bra.

    Du borde sluta sjåpa dig och istället göra allt du kan för sonens bästa. Och soc kan inget göra utan laglig grund. Så sker det något har det gått långt. Omhändertagning är ovanligt, men öppna insatser för att hjälpa familjen borde väl alla tacksamt ta emot för att visa sin goda vilja och hur mån man är om sitt barn.


    Men för tusan......det är väl ändå inte konstigt att man blir orolig när man blir föremål för utredning av barnmisshandel? Det räcker att veta att ETT barn har blivit omhändertagen på fel grunder för att man självklart blir orolig över att just det ska hända även en själv. Tänk dig att någon börjar stjäla på din arbetsplats av sina arbetskamrater och att du helt oskyldigt blir misstänkt. Just du var senast inne i personalrummet när den senaste stölden upptäcktes. Du är helt oskyldig men klart misstänkt och behöver rentvå dig från dessa. Hur tror du att du skulle må?!!
  • Anonym (Lillahjärtat)
    Anonym (Irriterad) skrev 2016-07-06 07:51:59 följande:

    Alltså sånt här gör mig förbryllad.

    VARFÖR blir man oresonligt rädd om man VET att man har rent mjöl i påsen?

    Du är ju hysterisk över fel grej. Oroa dig mer över vad som hänt sonen än vad soc ska göra med er! Sätter du inte sonen främst gör soc rätt i att omhänderta honom.

    Soc är förfan till för att HJÄLPA. Ibland blir det fel, men man hör inte om allt som de faktiskt gör bra.

    Du borde sluta sjåpa dig och istället göra allt du kan för sonens bästa. Och soc kan inget göra utan laglig grund. Så sker det något har det gått långt. Omhändertagning är ovanligt, men öppna insatser för att hjälpa familjen borde väl alla tacksamt ta emot för att visa sin goda vilja och hur mån man är om sitt barn.


    Men är du seriös eller? Sonen har det bästa han kan ha, inte bara från mig utan från våra familjer och vänner också. Mer än så tänker jag inte skriva till dig.
  • Anonym (Lillahjärtat)
    Anonym (keke) skrev 2016-07-06 08:15:03 följande:

    Du har ingen förståelse för att det är obehagligt att vara föremål för en utredning, att man kan bli orolig och få ångest över att vara misstänkt, att man blir rädd för missförstånd och över oförklarliga inslag?

    Lätt för dig att säga det du gör tycker jag. Jag skulle själv må dåligt av att bli föremål för utredning av myndigheter. Det finns dessutom stigma och skam över det. Nu har det inte hänt mig och det finns ingen anledning till varför det skulle ske, men kan förstå hur läskigt det skulle vara.

    Tycker att du är lite hård som säger att TS ska "sluta sjåpa" sig, att TS är "oresonligt rädd" och "hysterisk". TS verkar tvärtom redig och klar.


    Tack!
  • Anonym (Lillahjärtat)
    Anonym (keke) skrev 2016-07-06 08:15:03 följande:

    Du har ingen förståelse för att det är obehagligt att vara föremål för en utredning, att man kan bli orolig och få ångest över att vara misstänkt, att man blir rädd för missförstånd och över oförklarliga inslag?

    Lätt för dig att säga det du gör tycker jag. Jag skulle själv må dåligt av att bli föremål för utredning av myndigheter. Det finns dessutom stigma och skam över det. Nu har det inte hänt mig och det finns ingen anledning till varför det skulle ske, men kan förstå hur läskigt det skulle vara.

    Tycker att du är lite hård som säger att TS ska "sluta sjåpa" sig, att TS är "oresonligt rädd" och "hysterisk". TS verkar tvärtom redig och klar.


    Tack!
  • Anonym (Lillahjärtat)
    Anonym (Men....) skrev 2016-07-06 08:45:46 följande:

    Men för tusan......det är väl ändå inte konstigt att man blir orolig när man blir föremål för utredning av barnmisshandel? Det räcker att veta att ETT barn har blivit omhändertagen på fel grunder för att man självklart blir orolig över att just det ska hända även en själv. Tänk dig att någon börjar stjäla på din arbetsplats av sina arbetskamrater och att du helt oskyldigt blir misstänkt. Just du var senast inne i personalrummet när den senaste stölden upptäcktes. Du är helt oskyldig men klart misstänkt och behöver rentvå dig från dessa. Hur tror du att du skulle må?!!


    Tack!
  • Anonym (ddddd)
    Anonym (Irriterad) skrev 2016-07-06 07:51:59 följande:

    Alltså sånt här gör mig förbryllad.

    VARFÖR blir man oresonligt rädd om man VET att man har rent mjöl i påsen?

    Du är ju hysterisk över fel grej. Oroa dig mer över vad som hänt sonen än vad soc ska göra med er! Sätter du inte sonen främst gör soc rätt i att omhänderta honom.

    Soc är förfan till för att HJÄLPA. Ibland blir det fel, men man hör inte om allt som de faktiskt gör bra.

    Du borde sluta sjåpa dig och istället göra allt du kan för sonens bästa. Och soc kan inget göra utan laglig grund. Så sker det något har det gått långt. Omhändertagning är ovanligt, men öppna insatser för att hjälpa familjen borde väl alla tacksamt ta emot för att visa sin goda vilja och hur mån man är om sitt barn.


    Tja, kan ju bero på alla artiklar och trådar om övergrepp socialtjänsten begått och fortsätter att begå? Ångest över att känna sig tvungen att bevisa något som man egentligen inte kan bevisa? Hon är ju helt uppenbarligen orolig för barnet efterssom hon tog denne till sjukhuset och kräver vidare prover? Hade själv inte kännt mig tacksam för påtvingad "hjälp" av socialtjänsten. 

    Det finns bra människor som arbetar inom socialtjänsten, sådana som kan tänka, som inte låter sin vilda fantasi eller farhågor gå överstyr och istället försöker se till fakta/mest trovärdiga förklaringen men dessa är sällsynta, ändå desto mer sällsynta när arbetspressen på socialtjänsten är så stor som idag. 

    Enskilda fall av klagomålstrådar på fl angående övergrepp socialtjänsten begått säger inte lika mycket som den abnormalt stora avsaknaden av goda omdömen.
Svar på tråden Misstänkt barnmisshandel