Misstänkt barnmisshandel

Ja lite så tyvärr. Lugn och sansad är man tvungen att vara, åtminstone låtsas tillräckligt väl för att de ska gå på det. Socionomer är trotts allt inte den skarpaste kniven i lådan generellt sätt. 

Jag menar inte att han skulle ha det dåligt pga er i familjen, utan att du måste göra det bästa just nu i denna situationen. Och inte fokusera på fel saker för att soc kopplats in. Utan agera så att han blir hjälpt och inte stjälpt.

Jag förstår absolut att du blir orolig när det handlar om att någon misstänkliggörs, men att fokusera på fel grej just nu gör dig inget gott.

Jag var hård i förra inlägget, men då detta är min bransch blir jag upprörd över hur fel socialtjänsten gång på gång framställs.

Soc ska bara säkerställa barnets bästa. Och enligt allt man vet så är det bäst att inte separera barn och föräldrar om det inte verkligen skadar barnet allvarligt att vara med sin förälder. Målet är ALLTID att de ska kunna leva ihop. Även vid omhändertagande SKA soc arbeta för en återförening.

Så när det i denna tråd låter som att man bör vara livrädd för att soc kopplas in känner jag mig också arg. För jag är på andra sidan av det hela. Vi är inte ute efter att skada någon. Absolut inte.

Men TS, jag ber om ursäkt för ett hårt svar. Det jag vill säga är att det är klart att din sits är jättejobbig, men själva kontakten med soc är inte något att gå upp i varv över, jämfört med sonens underliga blåmärken. Det sker ingenting på soc utan stöd för det i lagen. Och det är extremt sällan (men givetvis beklagligt) någon blir felaktigt omhändertagen.

Använd sunt förnuft, och motarbeta inte processen. Du ska självklart uttrycka din ståndpunkt, men gör det så sakligt och icke-känslopåverkat som du kan. Du får självklart känna alla känslor, men att agera i affekt kan vara dåligt.

Jag hoppas du förstår att jag gick hårt ut för att det blir fullkomligt omöjligt för soc att bedriva vettig verksamhet i längden om ingen har någon tilltro till dem, utan sprider skräckhistorier. Det är ju en instans som i grund och botten ska hjälpa och skydda utsatta. Övriga (oskyldiga) ska inte behöva oroa sig det minsta. Det enda som ska kunna hända är att man får extra stöd, i form av öppna insatser. (Vilka jag personligen tänker att man alltid bör ta emot om man vill optimera förutsättningarna för sin familj.)

Förlåt igen TS, och lycka till med din situation.

Kan någon på något sätt förklara detta för mig?

Vi åkte ju in idag för att ta nya blodprover på sonen. Läkaren vi fick tröffa idag viftade bort allting och förklarade att när vita blodkroppar är säknta så tyder det på någon sorts infektion och då är det mycker enklare att få blåmärken så hon sa "inte ska ni sitta ich vara ledsna, barn är barn" och någon timme efter det så loggade jag och min man in på mina vårskontakter för att kolla på provresultaten som då var klara.

Vi kollade igenom dessa och läste även anteckning från läkaren (fick träffa en ny idag) där hon skrev att sonen var pigg och glad, att han inte reagerade när hon undersökte honom, att allt såg bra ut och att vi föräldrar var ledsna över att vara misstänkta som misshandlare"

När vi väl var hemma så ville jag gå in och läsa igen för vi läste bara lite snabbt första gången och då var anteckningen BORTA!!! alla tidigare anteckningar från helgen är rent av fakta, denna anteckning var den första som på något sätt var lite positiv och sen tas den bort??? Varför kan hon ha gjort det?? Känns som att hon nästan blev tillsagd att göra det...

Att du inte kan se den längre betyder inte att den är borttagen, den kan helt enkelt bara dolts för dig av någon anledning. Vi kan inte alltid se precis allt som står i journalerna utan de väljer ju vad vi ska kunna se.