Anonym (Ledsen)

Äldre 15 Jul 22:00

34 svar

Fången i mitt egna hem :(

Behöver egentligen bara skriva av mig, jag är 19 år, gick nyligen ur gymnasiet. Har en sån oerhörd press hemifrån, på att bli läkare. Det är ngt jag absolut kan tänka studera men just nu känner jag att jag vill ta en paus från studierna, resa och bara leva helt enkelt. Men jag kan inte. Jag är "fången" i mitt hem som jag vantrivs mer och mer i, min pappa låter mig knappt göra någonting. Måste alltid fråga honom ifall jag får gå ut och t.ex klubba eller träffa vänner, ofta blir det ett nej då han anser att en gång i veckan räcker. (Jag är 19 år!!!!) jag får inte heller ha kille och jag måste ofta rättfärdiga de få roliga stunderna jag har med att städa en massa hemma.

Jag har på sista tiden "vaknat" och insett att detta liv inte är normalt, jag vågar inte ta upp detta med pappa då han lätt blir arg och då tar till våld mot mig.

(En gång tog jag upp ett förslag att alla diskar efter sig istället för att jag diskar efter mamma och pappa, slutade med att han tog min mobil i 2 veckor.)

Jag har tagit upp det med mamma, men hon går direkt till pappa och så "tystas" jag. Jag hålls tyst. Mina föräldrar snackar skit om mig till varandra och till mina syskon, kallar mig lat, bortskämd och smutsig bland annat. Mår jättedåligt . Jag måste härifrån och det fort.

Idag t.ex skulle jag träffa min bästa vän, mamma sa ja, men pappa sa nej. Så var tvungen att sitta ensam hemma tills pappa kom hem, då hade han köpt med pizza, antagligen skuldkänslor. Senare ikväll vill han prata med mig, om vad vet jag inte, säkert hur jag förändrats och blivit en dålig tjej.

Problemet är att jag vill leva nu medan jag är ung, inte studera direkt och sen jobba. Jag har inte sökt in ngnstans nu till hösten men måste nog till våren om det fortsätter såhär( dvs i annan ort) (får inte heller flytta hemifrån utan att studera). Jag känner mig fångad och sviken, speciellt av min mamma. Vet inte var jag ska vända mig. Behövde bara skriva av mig, finns det ngn man kan prata med om detta? Utåt ler jag och vår familj är "idealfamiljen" men inombords finns just nu bara mörker :(

blairw

Äldre 16 Jul 01:35

#11

Anonym (..) skrev 2016-07-16 01:09:46 följande:

Du förlorar inget på att inte springa runt på stan.

Din far försöker skydda dig men våld har han ingen rätt att ta till. Försök att prata med honom om det.

Studera, jobba, gifta sig, skaffa barn och uppfostra sina barn att göra detsamma är rätt väg. Gärna i den ordningen.

Vad som inte är meningen är att vi ska springa på klubbar,, supa skallen av oss, ha sex höger vänster, få lite könssjukd, vara otrogna, skilja oss efter några år, leva med sorg eller ångest över våra val, skita i att uppfostra barnen för att dom sedan ska gå i samma spår.

Hedra din far och mor, för att det ska gå dig väl. Det finns en mening även om du inte förstår den och även om du får lida en tid så är det kanske för det bästa.

Du slipper göra dom där misstagen som många tjejer gör idag.

Jag understryker att våld är inte okej men att anmäla är inte heller rätt väg såvida det inte är grovt våld.

Dra åt helvete.

blairw

Äldre 16 Jul 01:40

#12

Ledsen för din situation TS och förstår att bara "dra" och göra din grej som en del föreslår är inte helt enkelt. Det finns många som har erfarenhet med detta som kan hjälpa dig. Försök uppsöka de för du ska inte behöva leva såhär.

Du kan vända dig t.ex. till Kvinnofridslinjen: kvinnofridslinjen.se/
Tjejjouren: tjejjouren.se/
Unizon (samling av olika jourer och kontaktinfo): unizon.se/
GAPF (Glöm Aldrig Pela och Fadime): gapf.se/fa-hjalp/

GAPF är väl den organisation som kanske är mest inriktat på förtryck som ofta härstammar i annan kultur och har kanske mest erfarenhet med sådana här fall.
Om du kontaktar de, eller någon annan jour/organisation så kan de hjälpa dig att komma fram till en lösning där du får den hjälp du behöver men också på dina villkor och vad som känns bra för dig.

Kramar!

nevermind

Äldre 16 Jul 02:18

#13

Anonym (Ledsen) skrev 2016-07-16 05:54:14 följande:

Jag kommer endast få flytta om jag studerar, vilket jag får se till att göra till våren. Min pappa är farlig, kan inte bara "flytta" och skulle jag anmäla honom skulle han 100% komma efter mig senare. Jag har tre småsyskon, den äldsta funkar som stöd

Men herregud, sök hjälp!!

Anonym (.)

Äldre 16 Jul 04:08

#14

Anonym (..) skrev 2016-07-16 01:09:46 följande:

Du förlorar inget på att inte springa runt på stan.
Din far försöker skydda dig men våld har han ingen rätt att ta till. Försök att prata med honom om det.

Studera, jobba, gifta sig, skaffa barn och uppfostra sina barn att göra detsamma är rätt väg. Gärna i den ordningen.

Vad som inte är meningen är att vi ska springa på klubbar,, supa skallen av oss, ha sex höger vänster, få lite könssjukd, vara otrogna, skilja oss efter några år, leva med sorg eller ångest över våra val, skita i att uppfostra barnen för att dom sedan ska gå i samma spår.

Hedra din far och mor, för att det ska gå dig väl. Det finns en mening även om du inte förstår den och även om du får lida en tid så är det kanske för det bästa.

Du slipper göra dom där misstagen som många tjejer gör idag.

Jag understryker att våld är inte okej men att anmäla är inte heller rätt väg såvida det inte är grovt våld.

Du kunde inte komma på något mer idiotiskt att skriva eller?

TS har bestämmanderätt över sitt eget liv, hennes föräldrar har det inte.
Det finns ingen mening med att hedra sin mor och far, barn är inte skyldiga sina föräldrar något.

Anonym (Nej)

Äldre 16 Jul 08:39

#15

Anonym (..) skrev 2016-07-16 01:09:46 följande:

Du förlorar inget på att inte springa runt på stan.

Din far försöker skydda dig men våld har han ingen rätt att ta till. Försök att prata med honom om det.

Studera, jobba, gifta sig, skaffa barn och uppfostra sina barn att göra detsamma är rätt väg. Gärna i den ordningen.

Vad som inte är meningen är att vi ska springa på klubbar,, supa skallen av oss, ha sex höger vänster, få lite könssjukd, vara otrogna, skilja oss efter några år, leva med sorg eller ångest över våra val, skita i att uppfostra barnen för att dom sedan ska gå i samma spår.

Hedra din far och mor, för att det ska gå dig väl. Det finns en mening även om du inte förstår den och även om du får lida en tid så är det kanske för det bästa.

Du slipper göra dom där misstagen som många tjejer gör idag.

Jag understryker att våld är inte okej men att anmäla är inte heller rätt väg såvida det inte är grovt våld.

Klart att våld skall anmälas. Man behöver väl inte supa skallen av sig bara för att man träffar kompisar ute?

EnAnonumius

Äldre 16 Jul 08:57

#16

Anonym (..) skrev 2016-07-16 01:09:46 följande:

Du förlorar inget på att inte springa runt på stan.
Din far försöker skydda dig men våld har han ingen rätt att ta till. Försök att prata med honom om det.

Studera, jobba, gifta sig, skaffa barn och uppfostra sina barn att göra detsamma är rätt väg. Gärna i den ordningen.

Vad som inte är meningen är att vi ska springa på klubbar,, supa skallen av oss, ha sex höger vänster, få lite könssjukd, vara otrogna, skilja oss efter några år, leva med sorg eller ångest över våra val, skita i att uppfostra barnen för att dom sedan ska gå i samma spår.

Hedra din far och mor, för att det ska gå dig väl. Det finns en mening även om du inte förstår den och även om du får lida en tid så är det kanske för det bästa.

Du slipper göra dom där misstagen som många tjejer gör idag.

Jag understryker att våld är inte okej men att anmäla är inte heller rätt väg såvida det inte är grovt våld.

Nej vad som INTE är heller meningen är att främlingar skall sitta och döma individen efter något jäkla generellt heller.

Bara för att man går ut på "Club" så måste det inte betyda att den enskilde individen är intresserad av att ens dricka alkohol och kan även sakna intresse av att knulla runt och skaffa sig könssjukdomar.

Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.

EnAnonumius

Äldre 16 Jul 09:02

#17

Anonym (..) skrev 2016-07-16 01:09:46 följande:

Hedra din far och mor, för att det ska gå dig väl. Det finns en mening även om du inte förstår den och även om du får lida en tid så är det kanske för det bästa.

Ja det är ju verkligen fina föräldrar som slår sina barn och tillåter barnen bli slagna. Ja verkligen något att hedra..

Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.

Anonym (sök hjälp)

Äldre 16 Jul 10:21

#18

Berätta om din situation hemma för dina vänner och någon vuxen du litar på (om du har någon i din närhet).

Sök stöd hos de organisationer som finns, blairw gav länkar till flera av dem. De kan hjälpa dig. Utöver de som redan listats kanske även ungdomsmottagningen kan hjälpa dig: umo.se.

Gör en plan också på längre sikt, t.ex. är studier på annan ort ett sätt att komma hemifrån. Ett steg som gör det lättare att bryta dig loss från kontrollen. Väl där kan du ta sabbatsår i studierna och göra annat. Eller så studerar du klart och gör det du vill efter studierna: jobbar utomlands, etc.

Så som du har det ska ingen behöva ha det. Din pappa har inte rätt att begränsa ditt liv på detta sätt, och absolut inte att hota eller bruka våld mot dig eller dina syskon eller din mamma. Du äger rätten till att bestämma din framtid och hur du lever ditt liv.

Vinterankan

Äldre 16 Jul 10:23

#19

Antingen ringer du kvinnojouren eller socialen för att få hjälp eller så spelar du med tills våren, börjar plugga och flyttar hemifrån och lever ditt liv som du vill. Ta studieuppehåll om du vill men kör 1-2 terminer för att komma bort från hemmet först.

Ippaas

Äldre 16 Jul 10:50

#20

Du är myndig. Flytta därifrån och gör dig fri. Polisanmäl vid hot om våld.

Fången i mitt egna hem :(

INNEHÅLL