'Dottern' född i fel kropp?

Tack för många bra svar!

Till de svar om pojkflickor och få vara den L är, jag önskar att det vore så lätt, men vad säger jag i frågan om varför L och storebror inte går på samma toalett? "Nej du måste gå på den här för att du har en snippa?"

När barnen frågar om L är en flicka eller pojke? Varför L "ser ut som en pojke"?

Eftersom L själv börjat benämna sig som pojke uppstår ju frågorna, att fråga varför L känner sig som en pojke är väldigt svårt.. Varför känner jag mig som en flicka? Jag har ingen aning? Jag bara är en kvinna. L bara är en pojke.. Det går inte att förklara varför, speciellt inte bär man är 4,5 år, ännu mindre när man är 3 som hon var då L började kalla sig för pojke.

Det känns även väldigt svårt att diskutera detta, då L är så liten, och man inte på något sett vill påverka åt något håll, tänk om man uttrycker sig galet vilket ger skuldkänslor.

L har ju redan börjat anpassa för att kunna gå på "tjejernas" toalett genom att börja kalla sig för en killtjej. När det blev så tydligt att det är för att kunna gå på toaletten känns det fel.

Hen vill inte gå in med mig och sin syster på tjejernas. Hen vill gå med sin bror och pappa på pojkarnas.

Ska absolut kolla upp rfsl! jättebra!

En del av mig önskar att L växer ifrån detta, inte för min skull, jag vill ha mitt lilla L, men jag är lite rädd över vad som väntar, i hennes liv och uppväxt, om hen vill byta kön, släkt tror jag absolut ingen skulle bry sig, men vänner, i skolan, i tonåren....

Tänk om man bara kunde få vara precis som man är.

Givetvis kan även flickor gilla traktorer och avsky klänningar, lillasyster älskar bilar precis som de flesta barn gör.

L leker mest med flickor på förskolan och även hemma, hon kan klä ut sig till prinsessa i på förskolan utan beskymmer när de leker "klä ut" lekar.

Hon har vart nästan hatisk mot allt som symboliserar de "typiska tjejiga" och tvärvägrat t ex rosa. Nu däremot kan hon ha rosa kläder/använda rosa pärlor t ex.

Vi försöker lära henne att en färg är en färg, varken pojkig eller flickig. Att pojkar såväl som flickor kan ha klänning.

Hon har klätt sig till 90% "pojkigt" sen hon var 2 år och även familjen köper presenter över vad L tycker om och inte vad "flickor" tycker om.

Givetvis får hon byta om med pappa då möjligheten finns.

Vi känner oss inte särskilt "accepterande" på det sättet många berämmer oss för, utan tycker snarare det är sjukt hur man kan försöka tvinga på barnet något. Vi ser på Ls behov som den L är. Inte för vad vi tycker L ska vara.

Nu hoppas jag du inte menar "spännande och lustigt" som något negativt ???? Utan jag menar ju mest i att se min L hitta sig själv.

I mitt fall handlar det inte om sånt, utan att se mitt barn våga utvecklas trots normen som finns på hur en flicka bör vara och hur en pojke bör vara. Att få se henne stå upp för vad hon vill och tycker om.

Jag hade gärna satt på massa fina klänningar och sådant men som sagt, hon vägrar. Trots att hennes bästa vänner är "typiska" prinsesstjejer influeras hon inte av dom utan fortsätter på sitt egna spår.

Annars kan jag tycka att barn alltid ska vara och se ut som sina kompisar jämt. Vilket ju är helt okej det med!