Jag har inte varit med om detta och tänker därför inte försöka komma med förslag heller. Jag ville bara kommentera att du verkar hantera detta på ett väldigt bra och öppet sätt. Det tror jag din son/dotter kommer uppskatta mycket senare i livet.
Jättebra att ni har en tillåtande attityd. Det är möjligt att ni skulle kunna hitta någon bra psykolog privat eller via barnpsykiatrin som är insatt och som ni kan bolla den här sortens frågor med. (Alltså inte till barnet utan för er föräldrar att ha som bollplank i allt från med psykologiska frågor till mer konkreta (tex hur gör vi när det är dags för skolstart? Vilket namn vill barnet bli kallat etc?) f ö så föreslår jag pronomenet hen istället för "han"/"hon". Varmaste lycka till på vägen för er och ert barn!