'Dottern' född i fel kropp?

Fast om barnet uppenbarligen är pojke så blir ju "hen" fel pronomen. Jag tycker att "hen" är ett bra pronomen om det används korrekt, alltså när det inte framgår vilket kön någon har eller om personen i fråga själv definierar sig som ickebinär eller liknande.

Varför säger hon att hon är en pojke? Alltså vad är det som gör att hon känner sig som en pojke?

Jag är själv uppväxt som pojkflicka. Kort hår, lekte nästan enbart med killar, aldrig gillat klassiskt tjejiga grejor men däremot det mesta av de lekar som pojkarna lekte. Hade ett antal mer ytliga kompisar (typ föräldrarnas vänners barn) som länge trodde jag var pojke.

Nu är jag vuxen, anser mig ff ha mer gemensamt med män, har många manliga vänner och tycker alltid t ex svensexor låter sjukt mycket roligare än de tillhörande möhipporna man själv är hänvisade till :) har nog ff mer manliga intressen än kvinnliga.

Funderade mycket när jag var yngre på om jag borde varit pojke ist men alltså näe. Jag är jag och jag har kommit fram till att för mig är kön rätt oviktigt. Jag känner mig inte okvinnlig för jag vet inte ens hur man ska känna sig som kvinna? Finns det någon grundregel för hur man ska känna sig som flicka/pojke/kvinna/man? Jag är skeptisk, däremot finns det en massa åsikter om hur man ska bete sig och tycka om och sånt. Men det tror jag är farligt att förväxla, dock lätt hänt för ett barn (jag gjorde det själv)

Jag säger inte att man inte kan känna sig som "fel" kön, även om jag själv inte förstår hur man ö h t kan känna sig som ett kön. Men hade något av mina barn haft de tankarna hade jag börjat få barnen att bena i varför. Varför känner du dig som en pojke? Varför är det oförenligt med att vara en flicka? Inte dömmande utan för att reda ut tankar och känslor. Sen kanske de kommer fram till att de är födda i fel kropp eller så kommer de fram till att de är ok att vara en tjej som är som samhällets bild av hur en kille ska vara (eller tvärtom). Men oavsett nyttiga reflektioner.