'Dottern' född i fel kropp?

Min brorson föddes i en flickas kropp, med snippa. Sen han var liten har han sagt att han var en pojke och vi i släkten har alltid sett honom som det. Föräldrarna var öppna och lät honom vara det han ville. När han var 16 påbörjades en utredning och han fick börja äta hormoner och bröstkörtlarna opererades bort. Han bytte också namn till ett killnamn. Då började han blomma ut och blev en artig, rolig och trevlig kille. Innan hade hans tonårstid varit jobbig. En trulig svartklädd person som undvek folk. Han hade dock massor av kompisar så han var aldrig ensam. Vid 19 tog han sitt liv. Det fanns ett gäng personer som gjorde allt för att svartmåla honom. Hans könsidentitet diskuterades på sociala medier och några personer gjorde allt för att bevisa att han var tjej. Som barn hade han ett tjejnamn ( bytte till killnamn när han var 16). Dessa elaka personer hade lagt upp länkar till hans tidigare liv då han officiellt var flicka. Dom hade till och med gjort sej besväret att hämta utdrag ur Skatteverkets personregister och lagt upp för att bevisa och kort från skolkatalogen där hans flicknamn stod. Så just när alla vi i hans närhet äntligen vågade pusta ut och vara glada för att han hittat sej själv och mådde bra, trodde vi så orkade han inte längre. Ditt barn kanske är som min brorson och vill bli en pojke fullt ut. Mitt råd är att skydda ditt barn under uppväxten så att det inte går att spåra tillbaka att ditt barn föddes som flicka. Har du möjlighet så ändra ditt barns namn till ett som både pojkar och flickor kan heta innan barnet börjar skolan. På så sätt kan ingen med hjälp av skolkatalogen bevisa att barnet är tjej eller kille, annars låt barnet aldrig vara med i skolkatalogen med namn. När barnet blir lite större ansök om skyddad identitet. Ett annat problem är duschen efter gympan. Det diskuterades också på nätet av anonyma klasskompisar att dom sett att han hade snippa. Jag vet inte riktigt hur man skyddar sitt barn där men det kan vara bra att fundera på . Skydda ditt barn är mitt råd, men låt barnet vara exakt den hen vill vara. Tänk på att det alltid finns elaka personer som gillar "sensationer". Lycka till och ursäkta att jag inte kunde styckeindela, fungerar tyvärr ej på min gamla telefon.

Anonym (fastern)

Äldre 16 Jul 15:01

#8

Tillägg. Det finns inget som säger att din barn vill bli pojke när barnet är äldre. Barnet kanske nöjer sej med att vara "flicka" och då uppstår aldrig dom problemen som min brorson råkade utför. Jag ville absolut inte skrämma dej bara upplysa dej hur det kan bli om man inte är vaksam.

Anonym (fastern)

Äldre 17 Jul 12:14

#20

Anonym (Pojkflicka) skrev 2016-07-17 11:42:42 följande:

Men hon får vara precis som hon är!! Hon har en snippa, hon är en flicka! Men hon får se ut precis som hon vill utöver det! Hon får klä sig som hon vill, leka med vad hon vill, umgås med vem hon vill. Osv...
Det är ju detta som är viktigt att ni lär henne! Att könet i sig är oviktigt. Att hon är unik. Och underbar som hon är. Att det är bestämt att man går på en viss toalett bara för att man har en snippa, men att man inte behöver bete sig på eller känna på ett visst sätt bara för det. Din flicka kan göra precis vad som helat i livet, hon väljer själv!
Men lär henne för allt i världen inte att hon är född i 'fel kropp'. Lär henne istället att hennes kropp är perfekt oavsett den ser ut!

Man behöver inte lära någon att dom är född i fel kropp. Dom som är det vet det själva redan som små barn. Tillhör man kategorin som faktiskt är född i fel kropp är tyvärr könet viktigt. Om du har snippa eller stopp styr mer än man anar om hur man blir behandlad och hur man förväntar bete sej. Självklart måste man hjälpa dom här barnen att utvecklas i den riktning dom önskar utan att försöka styra in dom i manligt och kvinnligt. Lätt är det inte och långt i från alla mår bra av att vara en man med utvecklade bröst och snippa.

Anonym (fastern)

Äldre 17 Jul 16:51

#22

Anonym (mamman) skrev 2016-07-17 16:10:19 följande:

Jag har länge tänkt start en likadan tråd, vad bra att du finns TS.

Vi har en snart åttaåring hemma som läääänge kämpat på med liknande känslor. Är så svårt att få ut allt hon vi känner i text men ska försöka.

Hon har så länge hon kunnat prata känt sig "annorlunda" och "fel". Det är en tjej som håller mycket känslor inombords, är tystlåten och känslig. Jag och dottern har bra kontakt, brukar ha vad hon kallar "pratstunder" där hon efter mycket fiskande och lirkande hon öppnar upp sig för mig.

Hon lever som tjej idag. Vi har pratat mycket om saken. Hon vill prova leva som kille. Anledningen till varför har varierat genom åren, ibland har hon önskat vara kille pga att "de har snyggare hår" eller "coolare kläder".
Vi som föräldrar har mer försökt uppmuntra henne som individ mer än kön. Hon har vid såna önskningar fått klippa håret kortare eller välja köpa kläder som hon (från andra!) lärt sig vara "killkläder".
Vi har alltid förklarat för henne att vi inte anser det finns tjej- eller killkläder, utan kläder. Vi försöker uppmuntra att hon kan vara/ha på sig/tycka om vad hon vill, hon är en bra xxxxx (hennes namn) och inte en tjej eller kille.
Det har fungerat bra tills hon började skolan. Där fick hon lära sig att det var något fel på henne. Där fick hon höra att hon hade "kill-skor" och tyckte om fel saker (superhjältar exempelvis och inte prinsessor).

Vi är i nuläget på jakt efter att få kontakt med kunnig hjälp i området, men det är svårt då vi ej bor i närheten av någon storstad. Känner tyvärr inte heller mycket stöd från skolan. De upplever att de arbetar med ett genustänk, men att de ej kan styra vad de andra barnen lär sig hemma. Oj, vad vi önskar att alla kunde få lära sig hemma att alla är bra som de är och inte behöver passa i mallar...

Bara för någon vecka sedan blev jag väldigt förvånad då dottern kommit längre i sina tankar än jag trodde. Hon har tänkt ut ett nytt namn som hon ska ha "när hon ska bli kille".

Saker jag funderar på:
- Är det fel att försöka skjuta upp det här testet hon vill göra tills hon blir äldre? Är rädd att hon blir stämplad för alltid genom att prova vara kille. Läste ett tips på nätet att hålla könsfrågan så neutral som möjligt tills puberteten startas.

- Kan det vara en fas? När jag senast frågade lite varför hon vill vara kille var svaret "för att få ha badshorts på stranden" och "kalsonger är mycket snyggare än trosor" (Förresten, ska jag köpa kalsonger till henne? Är rädd att hon blir ännu mer retad)

Jag blir bara mer och mer rädd för psykisk ohälsa i hennes liv. Min släkt har mycket exempel på ångestproblematik, depressioner och till och med suicider. Jag ser med hennes känsliga personlighet och benägenhet att bära allt inom sig stora risker för ovannämnda när man dessutom lägger till en identitetskris!
Önskar hjälpa henne, men vet inte hur!

Jag har erfarenhet som faster till en tjej som var kille. Mitt råd är att skydda ditt barn mot all publicering med bild och namn. Min brorson blev trakasserad via nätet av gamla klasskompisar där dom la upp bilder från gamla skolkataloger för att bevisa att han egentligen var tjej. Materialet spreds som en löpeld. Det här var något han ville berätta om i sin egen takt för nya vänner, men i stället blev han "högskolans sensation". Nu vet du ju inte säkert hur ditt barn kommer att leva som större, men det kan vara bra att redan nu se till att det inte finns för många spår som bevis". Det är jobbigt nog ändå för dessa barn och att samtidigt med tonår och allt vad det innebär behöva figurera på nätet som driftkuku kan bli för mycket.

'Dottern' född i fel kropp?

INNEHÅLL