Inlägg från: Anonym (D'archangel) |Visa alla inlägg
  • Anonym (D'archangel)

    nu lämnar jag snart gubbhelvetet

    Det låter inte som att ni har det bra, så jag tror nog på att det är rätt beslut att gå isär.

    Men en sak som slog min när jag läser din text är att din man verkar ganska glad och easy-going medans du verkar problematisera väldigt mycket saker och retar dig på saker han gör. Jag förstår att du får ta för stor del av ansvaret för barn, men är det hela sanningen?

    Du beskriver t ex att det inte funkar att ni delar på läggningen av barnen, och att du ändå håller det mot honom. Du skriver också att du "inte ske behöva be om hjälp" vilket jag tolkar lite som att du förväntar dig vissa saker av honom men att du är för stolt för att säga det. Ligger något av det här hos dig? Är det fler sammanhang där du känner att du blir orättvist behandlad?

    Han kommer hem, retas (dvs skojar) med dig, leker med barnen och försöker hjälpa till (med t ex läggning). Du gillar det inte, men många skulle nog vara nöjda. I alla fall utifrån din beskrivning. Jag har ju aldrig träffat honom.

    Ibland är det så att man inte funkar ihop också. Med mitt ex så var det evigt bråkande om rättvisa, att hon fick göra för mycket osv. Jag försökte hjälpa till, men det skulle vara på hennes villkor och enligt hennes plan, så det slutade med att jag gick därifrån. När vi delade på oss så klarade jag rubbet med barn och hushåll. När vi var tillsammans tyckte hon inte att jag klarade nåt alls.
    Jag hade lättare för att umgås med vårt barn och lättare att hitta på grejer. Exet stod bredvid och tjatade om något praktiskt (kläder, disk, läggtider) som jag tyckte hade lite lägre prio. När hon skulle leka med dottern blev dom typ osams bara, för att hon hade sånt kontrollbehov.

    Av någon anledning kände jag igen mig i mannen i din beskrivning bara. Många upplever säkert att jag "bara driver runt", speciellt om man är en sån som vill planera och strukturera. Men jag prioriterar att varva ner, ta det lugnt och bara försöka vara i balans. Då blir jag bäst sällskap åt min dotter. Mitt ex blev helt hispig på mitt sätt att vara.

    Lycka till med framtiden och nästa förhållande. Tror att man måste hitta någon man står ut med i längden. En del saker låter faktiskt väldigt klumpiga som din man gör, t ex leka högt med det ena barnet när det andra ska sova.

  • Anonym (D'archangel)
    Anonym (Fått nog) skrev 2016-07-25 18:50:52 följande:
    Är så tacksam för dina svar :) jag behöver pepp för uppenbarligen är jag för hjärntvättad för att förstå mitt eget bästa. Eller jag förstår ju men jag sätter aldrig ner foten. Jag tror också det kommer bli bättre att separera. Jag vill bo ensam med barnen och ha det fint och på mitt vis och börja leva mitt egna lyckliga liv. Har hållt på i flera år för att få bekräftelse från honom men icke. Har aldrig känt mig riktigt älskad. Nu längtar jag bara ut. Men ändå om han vill fortsätta vara ihop så känns det som att jag inte skulle säga nej.
    Nej du är inte hjärntvättad och du förstår definitivt ditt eget bästa. Herregud, jag blir mörkrädd när låter ett avgörande beslut i ditt liv styras av vad anonyma figurer på ett internetforum säger. Bara DU vet vad som funkar i dit liv.

    Tror du att någon skulle kliva in och försvara någon som du kallar "gubbhelvetet"? Ingen här har träffat honom. De råd du får här har inget att göra med ditt liv. Ingen här kommer att finnas där för dig om du ångrar dig. Det är bara anonyma personer som förmodligen är nyskilda eller olyckliga och som avreagerar sig genom att heja på när du lämnar gubben.

    Bortsett från den så tror jag att du tar rätt beslut. Det låter inte som att du gillar honom längre.

  • Anonym (D'archangel)
    Anonym (Fått nog) skrev 2016-07-29 19:22:22 följande:
    Det är så svårt allt. Sitter bara och funderar hur jag ska göra och bete mig för att allt ska bli bra men jag vill inte spela nåt spel. Jag vill inte låtsas och göra mig till. Jag vill vara mig själv och bli älskad för den jag är. Han har varit borta hela dagen och kl 11 ungefär sa han att han skulle höra av sig sen. Nu är kl över 19 och han har fortfarande inte hört av sig. Ska jag höra av mig och fråga varför han inte har gjort det eller ska jag skita i honom bara. Ska jag hoppas på att han vill ha mig kvar eller ska jag ställa in mig till 100% på att vi ska gå isär? Önskar att någon fanns för mig nu. Han säger att han inte vet om han fattade rätt beslut när han gjorde slut. Han verkar vilja att jag ska ha dörren öppen.. Men om han vill det, varför i helvete hör han inte av sig på hela dagen.. Då betyder man ju inte så mycket känns det som. Känns som att han bara snackar skit och vill ha kvar mig "ifall" eller för säkerhetsskull eller för att han är rädd att känna sig ensam. Vad ska jag göra... Jag är så ledsen och sitter i soffan och gråter. Barnen är här så jag döljer tårarna. Just nu har jag bara sån lust att börja flyttpacka och dra redan ikväll så han kan komma hem och se att vi inte finns kvar. Så kan han sitta här själv och vara nöjd sen.. Men samtidigt vill jag bara att han ska säga att vi ska försöka igen. Hur fan kan man ha så olika känslor för en och samma person. Jag förstår ingenting.
    Ok, du håller det emot honom att han inte vet om han fattat rätt beslut. Sedan säger du att du inte vet om du fattat rätt beslut. Du klandrar honom för exakt samma sak som du förväntar dig sympati för. Hans velighet förklarar du med att har onda avsikter. Din egen velighet förklarar du med att du är offer för dina känslor.
  • Anonym (D'archangel)
    Seven Costanza skrev 2016-07-29 22:29:36 följande:

    Är det kanske så att du faktiskt ändå tror att det bästa i längden är att separera, men att du blev ställd när han sa att han också ville det? För i ditt huvud skulle det ju vara DU som lämnade honom, inte han som "gör slut" och sedan inte hör av sig. Även om man är rätt säker på sin sak känns det ju ändå skit att inse att den andra inte heller tycker att det är värt att kämpa mer.


    När mitt ex lämnade mig blev jag lättad. Hon blev skitsned för att jag inte kom krypande och ville ha henne tillbaks. Det skulle ju vara lite hämnd att hon lämnade mig och så blev det liksom västgötaklimax eftersom jag knappt brydde mig. Lite av den effekten?
Svar på tråden nu lämnar jag snart gubbhelvetet