Är det snålt?

varför citerade du bara halva min text? Jag skrev ju om att vara gift sen. Är du en sån där som bara är ute efter att irritera? 

Oj, vaknat på fel sida...

För mig är det fullständigt självklart att är man gift och t o m har barn ihop - då delar man på allt! D v s även på pengarna.

Det som är nu är ju att han har mmmkt mer pengar över än du. I ett äktenskap skall varje make bidra efter sin ekonomiska förmåga - i ert äktenskap bidrar maken med en betydligt mindre del än vad du gör.

För övrigt så är halva huset ditt vid skilsmässa, så han tjänar inte en krona på att bekosta huset själv.

1. Kräv att få gå in som hälftenägare i huset. Banken hjälper till med det.

2. Och att ni lägger all inkomst på ett gemensamt konto, varifrån ni gemensamt betalar räkningar och andra utgifter.

Säger din make nej - flytta ut och begär skilsmässa. För det han gör mot dig, t ex med hot att kasta ut dig, är fullständigt oacceptabelt!

/ make 40 år

SA´s undran var väldigt befogad. Hen hade ju faktiskt redan skrivit det du påpekade, så ditt inlägg #10 tillförde ingenting över huvud taget. Men du är nog inte alls så korkad som du verkar, utan bara lite för trött för att läsa mer än hälften innan du citerar. Så lägg ner nu bara och inse att du var lite ofokuserad eller trött. Det händer även mig ibland, och då är det bara att lägga sig platt.

...och jag kan på förhand säga att du, som en normalklant i den stora gemenskapen är förlåten om du inte förnedrar dig själv genom att svara något spydigt på detta. Alla normalfuntade människor (även du) fattar ju att inlägg #10 var ett misstag.

Han köpte det såklart som ett gemensamt hem. Vi har ju barn. Men det är som nån sa, han har inga planer på framtiden?

Är det därför han har handlat på det sättet?

Vad ska jag säga till honom så att det blir mer fördelaktigt för mig. Jag kastar ju bara mina pengar.. Svider lite att inte ha en krona sparad medan han har sitt hus. Minsta lilla så åker jag ut.. Det är inte aktuellt men det ligger som ett moln eftersom det är hans hus. Han älskar att använda den meningen "du får flytta".

Ibland är det lugnt men jag vill inte verka snål som inte ger några pengar till hemmet (i form av räkningar, avgifter, sophämtning mm).

Är det tvärtom, han som borde ge lite pengar åt mat och hushåll?

Har ju kommit fram till genom er att jag inte bara ska slänga mina pengar som inte "kommer tillbaka". Vad göra..

Bidrar han verkligen med mycket mindre än vad jag gör? Det gör han antar jag?

Vi har bara varit gifta ett år så jag har inte rätt att ta hälften. Efter fem år så gäller regeln om "hälften".

Tills dess så är det bara till att flytta.

Jag är lite naiv. Han älskar inte mig, det har han sagt men jag har lagt alla mina sparade pangar på hemmet och barnet och nu står jag här och känner att jag kanske inte gjorde rätt med ekonomin?

Fast som många redan påpekat här: ni är gifta, ni har inget äktenskapsförord vilket innebär att halva huset är ditt. Om han kastar ut dig, som du säger, så äger du fortfarande halva huset och då måste han i så fall köpa ut din del av ägandet vid skilsmässa för att det ska bli hans hus. Med tanke på de besparingar har verkar göra varje månad kommer han förmodligen ha råd att göra detta.

Kort sagt, om ni skulle skilja er så är din ekonomi relativt säkrad på ett eller annat sätt.

[quote=76825634][quote-nick]Farfallos skrev 2016-07-25 06:59:16 följande:[/quote-nick]Allt verkar förvirrat och enligt min smak fel, men det kan ju fungera för er ändå. En annan fråga är hur ni gör t.ex med semestrar, båt, stuga och bil om dessa saker finns med i bilden? Vad gör han med pengarna som blir över varje månad?

Sedan så är det ju så (som någon redan sagt) att om ni är gifta så blir huset ändå ditt. Du betalar faktiskt redan på huset genom att ni på något vis kvittar olika kostnader mot varandra då han betalar för huset och du för maten. Bor man under samma tak och har det uppdelat som ni i övrigt så krävs ett äktenskapsförord för att du inte i juridisk mening ska räknas som "delägare" om ni går skilda vägar.[/

När vi ska iväg så betalar vi lite tillsammans, alltså delar. Om vi åker från Skåne till tex Göteborg så betalar jag maten och han bensinen. Han har tjänstebil så det blir väl "rabatterat".

Så ofta betalar vi ungefär samma summor. Vi ska tex utomlands, då betalar han sin biljett och jag min. Hotellet kanske han betslar men då är det förutsagt att jag tar "maten mm".

Vi har levt ett tag på att inte säga rakt ut vad vi ska dela på utan har funkar automatiskt.

Funkar för att jag varit generös? Funkat för att han varit generös? Vet ej men jag vill inte vara "bakom flötet" nu mera. Vill veta om jag gör rätt.

Nej, inget sånt finns. Han ville skriva ett äktenskapsförord när han var i sina vanliga perioder där han vill att jag ska flytta men jag sa nej då jag började känna mig otrygg.

Huset är inte testamenterat eller något liknande. Det är en bostadsrätt och han gjorde en pytteliten vinst på sitt gamla hus.

En sak som kan tilläggas för att få en bättre bild av honom. För ett ta tag sen blev det lite snack om att han och brodern skulle köpa sina föräldrars hus så att de sen kunde "hyra ut" huset till sina föräldrar som i sin tur kunde få ut lite bostadsbidrag eftersom de "hyr". Helt okej. Men då började snacket om skilsmässa och äktenskapsförord. Visst, han är på sin vakt men gör man så mot nån man älskar och vill dela framtiden med?

Han vågar alltså inte köpa föräldrarnas hus då han är gift med mig..

Bidrar han verkligen med mycket mindre än vad jag gör? Det gör han antar jag?

Vi har bara varit gifta ett år så jag har inte rätt att ta hälften. Efter fem år så gäller regeln om "hälften".

Tills dess så är det bara till att flytta.

Jag är lite naiv. Han älskar inte mig, det har han sagt men jag har lagt alla mina sparade pangar på hemmet och barnet och nu står jag här och känner att jag kanske inte gjorde rätt med ekonomin?