Är det snålt?

Det är alltid lätta att vara efterklok, tyvärr. Och i kärlek, särskilt i början, så är man ju blind som det sägs klichéartat. Som "tur" är har ni "bara" levt ihop i två år, hade kunnat vara värre. Han älskar inte dig, hotar att slänga ut dig etc etc. Är alltid lättare utifrån att säga vad man ska göra men det låter helt klart som du ska ta dina kuddar och kylvaror och lämna karln. Sök upp en advokat och få hjälp med bodelning, nått måste du väl ändå ha rätt till trots 5-årsregel (jag är inte insatt i hur det funkar). Lycka till!

Jasså, han älskar inte dig?

Jag säger: gör slut och flytta ut. Det där förhållandet blir aldrig bra.

Saxat från www.juristbyran.com/Vara-Tjanster/skilsmassa/

Undantag från hälften var

Om ni har varit gifta kortare tid än fem år finns möjlighet att gå ifrån regeln om hälften var. Då delar ni istället på en mindre del. Har ni till exempel varit gifta i två år är det 2/5 av giftorättsegendomen som delas lika och håller äktenskapet i fyra år är det 4/5. Femårsregeln omfattar även sambotiden före äktenskapet.

Det finns också andra omständigheter som kan medföra att principen om hälften var frångås.

-----------------------------

Du har alltså rätt till hälften av 2/5-delar av husets värde.

Hade ni gått skilda vägar? Huset kommer han aldrig dela med sig av och jag är rädd att stå utan nåt. Jag har ingen fast anställning och mycket som håller mig kvar är tyvärr ekonomin. Men nu börjar jag fundera. Bor jag själv så lägger jag ju inte 10-11 tusen på mat. Det är han som äter mest, dyrast och vill äta ute.

Ta kontakt med en jurist, han kan inte hålla helt husets värde från dig hur mycket han än vill.

Dina kostnader för mat kommer sjunka betydligt, du behöver inte äta ute.
Du kommer få bostadsbidrag.

Försök hitta ett billigt boende att börja med, du kan skaffa större senare när barnet behöver eget rum!

Jo, jag hade lämnat honom. Han är inte snäll mot dig.

Först och främst, sluta lägga 10 000 kr i månaden på mat och hushållet. Ni är bara 3 st, ni kan klara er på hälften av det och ändå äta gott. Vill han ha den uppdelningen som ni har får han ju räkna med att du anpassar din del efter din egen ekonomi.

Så, börja handla helt själv så får du bestämma råvarorna, sluta följa med och äta ute så får han betala sin utemat helt själv. Och sedan sparar du de 5-6000 kr som blir över varje månad, har rejält is i magen och försöker stå ut i ett par år till och sedan skiljer du dig och tar hälften.

Han har sagt att han inte älskar dig och du fortsätter att betala 20.000/månad för mat??!!

Separera och skaffa eget boende, din man verkar vara en riktig utsugare

Hur ska jag göra rent konkret så han inte märker det? Har velat halvera mina utgifter men är rädd att han ska märka att jag sparar/snålar.

Försökte prata med honom om detta men då säger han bara att "du lägger inte en krona på boendet". Så han menar att jag också ska betala för boendet.. Så utöver de 10.000kr (nu är 10.000kr en ren underdrift faktiskt) så menar han att jag också ska hjälpa till med boendet.

Jag har inte råd med detta livet. Har precis kommit på fötterna efter en sjukskrivning (efter förlossningen blev jag rullstolsbunden och sjuk på andra sätt) men även då fick jag betala 10.000kr (vi har ju inte ätit mindre när jag varit sjukskriven..) och då fick jag ändå bara ca 11.000kr i sjukpenning. Sparade jag pengar? Nej. Gjorde han? Säkert.

Så har länge känt att nåt är fel. Jag betalar mina räkningar själv. Jag har bil och mobil, kostnader han inte har (tjänstetelefon och tjänstebil). Plus andra räkningar såklart. Men det har vi båda såklart. Men inte meningen att vi båda ska ha ca 13-14.000kr i utgifter. Han får 10-11.000kr över och jag några tusenlappar. Som ändå sen går till barnet, extra bensin mm.

Som sagt, inger sparande här :(

Hur kunde ni gifta er utan att vara överens om detta?

Han är "spontan" och jag är väl lite naiv, romantisk. Tyvärr.

Men han vaknade ur sin dvala ca 2 månader efter bröllopet och ville skiljas. Pratade om äktenskapsförord mm.

Men vi har inte skiljt oss fastän han varannan månad säger det. Eller ber mig flytta. Men det är ekonomin som bekymrar mig. Ska jag börja vara "ful". Spara i smyg, snåla?

Jag vill göra rätt ifrån mig, samtidigt som jag inte vill bli lämnad utan nåt. Vi kvinnor drabbas oftast mest av barn och skilsmässa.