Sambon arg över arv som är min enskilda egendom

Min sambo var fly förbannad i fredags när jag kom hem från jobbet (han har semester). Han har på något vis kommit åt mina kontosaldon (vi har inte dosa så jag vet inte hur) och sett ett sparkonto med väldigt mycket pengar.

Han kräver nu att få del av dem.

Han.är helt rabiat eftersom han velat renovera hemma men jag har tyckt att det är onödigt då allt fungerar och vi totalrenoverade när vi flyttade in för 10 år sedan. Jag har även sagt att vi inte har råd.

Vi har halvt gemensam ekonomi, dvs alla gemensamma kostnader betalas från ett gemensamt konto dit vi lägger in pengar varje månad, men i övrigt har vi ansvar för våra egna kostnader. Han är ganska skrytig av sig om hur mycket han har på sparkontot, jag tror alla vi känner vet hur mycket det finns.

Han tycker även om att pika mig för att jag aldrig har pengar över. Jag har varit föräldraledig och tja, han tjänar bättre helt enkelt.

Pengarna på mitt "hemliga" sparkonto är enskild egendom genom arv efter mina morföräldrar. De hade testamente där allt utöver laglotten skulle delas mellan min mamma och mig. Det var ett herrans liv på min mammas syskon då det var mycket pengar, men morfar (som dog sist) hade bifogat ett brev där han tydligt skrev att de får skylla sig själva då de inte ens ringt på födelsedagar och jul, utan lämnat allt ansvar på att ta hand om dem på oss. Vi bor alla i samma kommun så inget avstånd att tala om.

Iallafall så har min sambo trott att de saker jag fick i bodelningen kom från min mammas arvslott och även den peningsumma som vi använde till en södernresa för några år sedan.

Jag har ansett att vi inte behövt mer pengar än vi har, och tänkt att det är bättre att ha dem i ett långsiktigt sparande tills de behövs, tex när barnen är äldre och ska bil och körkort, studiebostad osv.

Min sambo vill leva "så fint det bara går" och är nu jättesur för att jag bedragit honom ekonomiskt (hans ord) och tvingat honom att leva i slummen...

Vi bor i ett helt normal medelklassområde med bra skola, trygga resvägar och bra kollektivtrafik. Jag och barnen trivs och har många vänner.

Det gjorde/hade han med tills i fredags då han insåg att med mitt arv kan vi köpa ett hus i stans finaste kvarter, eller tagit över mina morföräldrar hus. Jag tror eg det handlar om deras hus. Det var stort, enormt faktiskt, och med gamla anor. Han har alltid fått något drömmande i blicken när vi pratat om huset. Dock ville jag aldrig ha det trotts alla underbara minnen då jag vet vad det kostat genom åren bara i underhåll och uppvärmning.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera hans ilska, eller få honom att förstå. Min mamma bara skrattade och tyckte att det var rätt åt honom, och att han nog var mest sur för att hans "stooora sparkonto" bara är en droppe i havet i jämförelse med mitt.

Jag vill dessutom inte spendera dessa pengar i onödan. Vi har ju allt vi behöver just nu. Äsch, jag skulle bara vilja hitta något sätt att få honom att förstå.

Många frågor och funderingar, jag kan inte citera alla så jag försöker svara så gott jag lan.

Vi delar gemensamma utgifter 50/50, dvs vi sätter in en lika stor summa var på ett gemensamt konto, därav har jag haft dåligt med pengar i slutet av månaden vid föräldraledighet och tex inte kunnat göra "roliga saker" som att gå på restaurang och liknande, vi betalar för oss själva när vi går ut. Detta då han inte vill bli lidande av min "dåliga ekonomi".

Han har valt att inte utnyttja sin föräldraledighet och min är över sen något år nu och jag jobbar heltid.

Vi har ett bolån med väldigt bra ränta och min bank rådde mig att placera pengarna då avkastningen är högre, dvs det lönar sig mer än att betala bort lånet (som vi betalar 50/50 för). Jag har inte exakt koll på var eller hur de är placerade, men jag ser summan (och hur den växer) som ett eget konto.

Han har hittills vägrat svara på hur han fått tag på mitt saldo, jag har kontaktat banken och bett dem utreda detta. Det känns väldigt obehagligt och osäkert, om han kan komma åt det så kan säkert någon slipad hacker med göra det.

Ang arv från mina föräldrar så lever min mamma ännu, och därmed så har min sambo trott att hon ärvt mina morföräldrar, förutom särskilda minnessaker. Min mammas syskon har vi ingen kontakt med, och det finns ingen möjlighet att han fått veta om arvet via dem. Dessutom visste han väldigt exakt summa, och dem är inte densamma som antecknades i bouppteckningen längre. Han var totalt ointresserad när detta gjordes upp, antagligen för att han trodde att jag bara ärvt lite minnessaker, och följde inte med på bouppteckningen fast jag bad honom. Jag hade tänkt överraska honom då, väntade sen på rätt tillfälle när han uppförde sig väldigt illa och sålde en tavla jag ärvt (utan lov och till rejält underpris enligt värderingen ..) när jag var bortrest med jobbet en helg. Orsaken? Vi "behövde" byta vår 40" TV till något större och bättre. Då bestämde jag att han inte skulle få veta något om vad jag egentligen hade ärvt.

Han är väldigt noga med att på allt vi gör bara betala för sina samt hälften av barnens kostnader. Detta gäller resor, utflykter, allt. Är han inte med betalar han inte alls. Till vardags har vi samma upplägg med barnen som med gemensamma kostnader, en summa i månaden in på "barnkontot" och så betalas deras kostnader därifrån. Dit går även barnbidragen.

Det är helt sjukt att inte ta av dina pengar när du påstår att du kan göra roliga saker som att gå på restaurang. Tycker du att din sambo skall betala d när du är rikare än honom? Hur går detta ut över ers barn när du är så snål?

Men va? Ts sambo vill ha separat ekonomi, så de har separat ekonomi, de gör saker tillsammans med betalar för sig själva och 50/50 för barnen så som de båda önskat. Hon är väl inte snål bara för att hon inte vill lyfta pengar på sitt sparkonto för att t.ex. gå på restaurang. Det är bara ett helt normalt, vuxet beteende som barnen antagligen mår bra av.

Varför ska bara TS betala för att " de ska hitta på saker " när hennes sambo också har sparpengar ? Så du delar inte heller med dina pengar med andra men blir sur om du inte får pengar av andra precis som TS sambo gör?

Eller hur tänker du nu?

Var skriver hon att han ska betala för henne? Så här skriver TS:

Nej, jag tycker att vi kan äta hemma tills jag kunnat lägga undan tillräckligt av min lön för att bekosta en utekväll med barnvakt (givetvis betalar vi barnvakten 50/50). Han skulle gladeligen äta ute flera kvällar i veckan.

Antingen läser du inte TS inlägg eller så har du problem med att förstå vad hon skriver.

Nej, alla förstår inte vitsen med att spara pengar. Men ha förtröstan, du är inte ensam.

Det är väl därför det kommer nya deltagare till Lyxfällan varje vecka...

Jag citerar från min trådstart:

"Jag har ansett att vi inte behövt mer pengar än vi har, och tänkt att det är bättre att ha dem i ett långsiktigt sparande tills de behövs, tex när barnen är äldre och ska bil och körkort, studiebostad osv."

Dessutom hoppas jag på ett liv efter pensionen, och som läget ser ut nu är det bäst att ha egna pengar när den dagen kommer. Finns ekonomin kan man dessutom gå ner i deltid mycket tidigare och på så vis hinna njuta av livets efterrätt. Jag ser allt för många jobba långt efter 65 pga att de inte har råd att gå i pension.

Du kanske inte ens lever till 65 är en av de mest idiotiska kommentar jag kan tänka mig.Vet du hur många pesionärer som lever på existensminimum. Lite sent att börja tänka på pensionen när man blir 65

Min sambo var fly förbannad i fredags när jag kom hem från jobbet (han har semester). Han har på något vis kommit åt mina kontosaldon (vi har inte dosa så jag vet inte hur) och sett ett sparkonto med väldigt mycket pengar.

Han kräver nu att få del av dem.

Han.är helt rabiat eftersom han velat renovera hemma men jag har tyckt att det är onödigt då allt fungerar och vi totalrenoverade när vi flyttade in för 10 år sedan. Jag har även sagt att vi inte har råd.

Vi har halvt gemensam ekonomi, dvs alla gemensamma kostnader betalas från ett gemensamt konto dit vi lägger in pengar varje månad, men i övrigt har vi ansvar för våra egna kostnader. Han är ganska skrytig av sig om hur mycket han har på sparkontot, jag tror alla vi känner vet hur mycket det finns.

Han tycker även om att pika mig för att jag aldrig har pengar över. Jag har varit föräldraledig och tja, han tjänar bättre helt enkelt.

Pengarna på mitt "hemliga" sparkonto är enskild egendom genom arv efter mina morföräldrar. De hade testamente där allt utöver laglotten skulle delas mellan min mamma och mig. Det var ett herrans liv på min mammas syskon då det var mycket pengar, men morfar (som dog sist) hade bifogat ett brev där han tydligt skrev att de får skylla sig själva då de inte ens ringt på födelsedagar och jul, utan lämnat allt ansvar på att ta hand om dem på oss. Vi bor alla i samma kommun så inget avstånd att tala om.

Iallafall så har min sambo trott att de saker jag fick i bodelningen kom från min mammas arvslott och även den peningsumma som vi använde till en södernresa för några år sedan.

Jag har ansett att vi inte behövt mer pengar än vi har, och tänkt att det är bättre att ha dem i ett långsiktigt sparande tills de behövs, tex när barnen är äldre och ska bil och körkort, studiebostad osv.

Min sambo vill leva "så fint det bara går" och är nu jättesur för att jag bedragit honom ekonomiskt (hans ord) och tvingat honom att leva i slummen...

Vi bor i ett helt normal medelklassområde med bra skola, trygga resvägar och bra kollektivtrafik. Jag och barnen trivs och har många vänner.

Det gjorde/hade han med tills i fredags då han insåg att med mitt arv kan vi köpa ett hus i stans finaste kvarter, eller tagit över mina morföräldrar hus. Jag tror eg det handlar om deras hus. Det var stort, enormt faktiskt, och med gamla anor. Han har alltid fått något drömmande i blicken när vi pratat om huset. Dock ville jag aldrig ha det trotts alla underbara minnen då jag vet vad det kostat genom åren bara i underhåll och uppvärmning.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera hans ilska, eller få honom att förstå. Min mamma bara skrattade och tyckte att det var rätt åt honom, och att han nog var mest sur för att hans "stooora sparkonto" bara är en droppe i havet i jämförelse med mitt.

Jag vill dessutom inte spendera dessa pengar i onödan. Vi har ju allt vi behöver just nu. Äsch, jag skulle bara vilja hitta något sätt att få honom att förstå.