Förvirrad och besviken på biståndshandläggaren

Jag får ångest av att gå till tvättstugan för det är så TRÅÅÅÅKIGT! Vissa dagar vill jag städa och andra orkar jag inte. Somliga dar lagar jag riktig mat och andra blir det några mackor. Kan jag få boendestöd måntro?

Okej. Ja kanske man ska ansöka!? OT OT men jag hörde på poddradion en dokumentär om en kille som heter Mikael Andersson (bl a författare till boken "Armlös. benlös men inte hopplös") Som boktiteln säger så har han inga armar och inga ben. Bara små stumpar.

Han beskrev den ångest han upplevde varje gång som hans hjälpbehov skulle bedömas. Skedde tydligen typ varannat år eller ngt sådant och Mikael kommer ju aldrig någonsin att få varken armar eller ben så det är ju konstigt?

Man klockade honom på toa och i duschen och ...ja livets alla situationer. Han beskrev ångesten över att tappa hjälp- och stödtimmar på ett så gripande sätt så jag som är fullt frisk (nåja fysiskt i alla fall) mådde så dåligt. Efter det så har jag svårt för "lyxdiagnoser" och stödpengar till sådana som kan ta sig i kragen.

Nej, jag jobbar varken i hemtjänst eller boendestöd längre. Har däremot gjort.

Dock aldrig jobbat i hemsjukvård i Norge, vad nu det kom in i bilden.

Jobbar dock numera inom LSS men inte med boendestöd utan något helt annat.