Det är inte hans funktionsnedsättning som är ert största relationsproblem utan att han är respektlös och självisk som varken tar ett gemensamt ansvar för familjen eller ett personligt ansvar för sin funktionsnedsättning. Personligen så hade min kärlek och min lust krympt ihop till ett ingenting om jag var i ett förhållande med ett sådant "man child".
Det är exakt så jag känner! HAN måste söka hjälp och skaffa sig verktyg för att jobba med sitt funktionshinder. Jag känner mig ofta som att jag driver en gruppbostad och med tanke på att jag jobbar som sjuksköterska så blir det liksom jobb från 7 till 23...
Han förstår inte. Vill att jag hela tiden ska säga till honom, skriva listor och påminna honom. När vi fick barn borstade han inte ens tänderna på barnet och satte på pyjamas. Han bara la barnet bredvid sig i soffan och sa att "nu är det dags att sova". Det har ju gått framåt sedan dess, men ibland undrar jag om det bara handlar om ADHD...
Han är ju jättepepp på att åka och handla t.ex. för då får han röra på sig...men ibland behövs ju annat än det...
Eftersom du ändå misstänker annat - i ovanstående låter det ju som att det finns mer där, som vissa svårigheter med att se att "på a följer b men även c och d" om uppdraget ska bli klart. I adhd har man problem med motorn och organisationen men inte problem att "fatta vad som fattas" när man inte klarat något hela vägen.