Ellencassandra skrev 2017-01-25 11:34:41 följande:
Här går det segt.. Väntar på att få tid hos min nya läkare. Hoppas att det går snabbt.. Fick i dagarna reda på att min bästa kompis nu väntar sitt andra barn. Är självklart så glad för hennes skull samtidigt känner man: varför aldrig jag? Hon ska nu få sitt andra barn å enda sen hon fick sitt första har jag velat bli gravid.. Verkligen alla runt mig blir det å fort går det också.. Känner mig stressad å det gör ju knappast saken bättre.. Men men. Bara å kämpa på trots att det e svårt..
Förstår hur du känner.. Min bästa vän fick barn i somras. Blev såklart jätteglad för hennes skull när hon berätta att hon vänta, men de sved ju lite att ha kämpat 2 år me missfall utan att hon haft en tanke på ett till barn, o så plötsligt bara råkar hon bli gravid utan minsta problem. Fick mitt 3e missfall när hon va i mitten av graviditeten.. Och ett par månader efter hon fött berätta sambons syster att hon oxå väntar, vilket sved extra mkt. Hon har vart med mig på sjukhuset vid båda mina första missfall o då själv absolut inte velat ha barn, sen gjorde hon abort bara nån vecka efter mitt 3e missfall så de blev lite chock när hon kom ett halvår senare o berätta att hon va i 3e månaden plötsligt :/ Känner mig sjukt stressad när åren bara går, och stressen blir bara ännu starkare när alla runt om, som inte ens funderat på barn när man själv börja sina försök, börjar bli gravida o gå igenom hela graviditeter utan att nått händer för en själv.. O så känner ja mig otroligt ful när ja känner negativa känslor kring att dom får barn, för ja önskar så att ja bara kunde va glad o uppåt för deras skull :(
Va på återbesöket idag och gyn talade åter en gång om att alla provsvar såg "perfekta" ut, inget var avvikande alls, och min ägglossningshormon var verkligen jättebra tydligen. Hon lät nästan lite förvånad över hur bra de såg ut :S Jag vet att de är nått som inte stämmer, otur kan inte göra att man får 3 missfall som går till på exakt samma sätt! Ingen av alla de läkare som undersökt mig innan/i samband med att missfallet startat har kunnat svara på va de beror på att min vänstra äggstock svullnar upp så mkt och jag får vätska i buken. Alla 3 grav har sett precis ut som X-graviditeter innan dom kunnat konstatera att de är en graviditet i livmodern o den är påväg ut. Fråga om hon hade nån idé idag, men hon hade heller aldrig hört talas om det tidigare :/
Iaf så skrev hon ut lutinus o sa att ja skulle börja ta de såfort ja får ett pluss på stickan. O sen skulle ja ringa o boka tid för vul i 7e veckan "så kan vi ju följa va som händer oxå om de skulle sluta i missfall igen". Ja har inte kommit längre än nästan vecka 6 innan de konstaterat missfall så ja de va ju inte så mkt till hjälp... Får hoppas på att lutinusen hjälper, men ja tror de är för sent att börja när +et kommer, för då verkar den redan slutat växa o börjar förbereda för att stöta ut... :/
Förlåt för långt inlägg, har mkt tankar i huvudet idag :(