Utredning på gång, stötta varandra?

Förstår precis hur du känner dig. Ena mensen känns det rätt så lugnt å sen nästa blir man helt förstörd. Känns verkligen som alla blir gravida omkring en. Å man känner sig så hemsk att den där avundsjukan tar över. Vi är precis som er oförklarligt barnlösa å försökt över två år. Vi börjar ivf i september oktober så det gick snabbare än var jag trodde. Stod ju 8-10 månader på Karolinska men i och med att fler kliniker gör landstings finansierade behandlingar så är kötiden kortare! :) så hoppas det går fort för er också!

Förstår det :( har känt så många ggr. Men vi e ju otroligt starka som fortsätter å kämpar på!

Men det e jobbigt när alla andra blir gravida. Min bästa vän väntar sitt andra barn som kommer om en månad. Det har tyvärr blivit att jag har hållit mig lite undan trots att jag e glad för hennes skull så är jag ledsen för min skull. Men jag har varit rätt öppen med det inför henne å hon förstår verkligen. Så det e ju skönt. Men man hatar å känna sig avundsjuk :/

Hej,

Jag hoppar in i den här tråden, min sambo och jag påbörjade en utredning den 12 juni efter att ha försökt få barn i ca 1,5 år med två missfall i bagaget. Jag är 37 år (38 i okt) så vi ville inte vänta längre med att kolla upp vad som kan vara fel. Vi bor i Stockholm och fick snabbt en tid för ett första samtal. Nu ska jag bara få tid för spolning vilket verkar lite svårare pga semestrar.

Känner mig misslyckad och värdelös pga allt detta och blir så ledsen varje gång någon i min närhet berättar att de väntar barn eller har fått barn.

Får jag vara med här och bolla tankar/älta/beklaga mig?

Tack, det känns skönt att veta att man inte är ensam. Jag känner igen mig så mycket i din "dipp" när senaste mensen kom. Jag kände likadant i fredags när min mens kom, trots att jag verkligen ställt in mig på att den skulle komma. Hade absolut inga förväntningar denna månaden och "glömde" till och med bort att leta symptom och känna efter. Men så kom mensen och jag bröt ihop. Var ledsen hela helgen och även denna veckan har jag gråtit och känt hopplöshet.

Jag känner även igen mig i det du skrev om din syster. Jag och min syster blev gravida samtidigt förra året men jag fick missfall i vecka 11. Hon födde sin dotter för tre veckor sedan, och även om jag är jätteglad för hennes skull så är det en smärtsam påminnelse om vad jag skulle ha haft nu.

Nu har precis ytterligare två i bekantskapskretsen fått barn och jag känner mig mest arg, ledsen och avundsjuk över det, ingen glädje alls.

Hur hanterar ni andra dessa "förbjudna" känslor? Jag känner mig bara hemsk.

Måste bara skriva av mig lite. Börjar ju ivf i september å det har känts jättebra. Har känt mig lugn. Så kom mensen idag å jag har gråtit så mycket å allt känns hopplöst. Tänker att ivf nog inte kommer funka för oss heller å att det aldrig ska gå :( bara mörka tankar idag.. men hoppas man mår bättre imorgon. Jag hoppas det går bra för alla här.

Uppdatering: När min mens inte hade kommit på cykeldag 31 (har ca 28 dagars cykel) tog jag ett gravtest bara för att kolla - och det var positivt! Så då släppte ett ägg trots allt denna månaden. (Trots att gyn inte såg några ägg alls på vul på dag 11 i cykeln.)

Så svårt att veta det där med äl alltså. Trodde precis att jag lärt mig hur min kropp funkade men så lurade den mig ändå! :)

Vi väntar fortfarande på alla provresultat men hittills har de inte hittat något. Jag har fått två missfall det senaste året så jag är så nervös just nu. Men såklart glad också!

Hej, jag har en fråga som jag inte lyckats googla fram svaret på, kanske någon här vet?

Jag har nyss påbörjat utredning och eftersom jag har blivit gravid en gång (mf) och inte hade någon "sjukdomshistoria" (typ klamydia) så tyckte läkaren på Sophiahemmet att jag inte behövde göra någon undersökning för att kolla äggledarna. Däremot ska jag kolla livmodern med hjälp av koksalt för att utesluta polyper etc. Vet någon vad det är för skillnad på dessa undersökningar? Båda går ju ut på att man sprutar in vätska genom livmodertappen och kollar med vul. Varför kan man inte kolla äggledarna samtidigt när man ändå är där och bökar? Är det något extra som ska göras för just äggledarna, typ en annan vätska som ska in/man sprutar "längre upp"/man på nåt sätt får vätskan att stanna där? Fattar inte.

Ska ju självklart fråga när jag är där, men det är typ tre veckor kvar och jag funderar mycket på detta.

Min kompis är gravid och imorgon ska vi shoppa, hon ska shoppa gravid och bebis kläder.

Försöker verkligen hålla skenet uppe! Måste bortse från min egen smärta, så jäkla svårt ibland :(