Våga dejta en man med barn?
Har träffat en man flera gånger som har barn varannan vecka.Det känns bra med honom,men skulle jag våga bli styvmamma?Har egentligen ingen lust att leva med en ny familj.Jag gillar barn,men på mina villkor.
Inlägg från: Anonym (Konstigt)
|
-
-
Svar på tråden Våga dejta en man med barn?
-
Varför?Anonym (Dalia) skrev 2016-08-09 22:58:00 följande:
Aldrig. Skulle aldrig göra det. Men det är jag det.
-
Jag vill inte blanda mig in på hans och hans ex-frus regler och vill inte leva efter hennes regler.Vill ochså själv resa som bara vi två utan barnet ibland.Har inget emot andras barn.
-
Har redan sagt det.Han svarade det förstår jag.
-
Men det är klart jag har ochså nåt att säga om det är mitt hem.Och jag är på mitt sätt med andra,det bestämmer inte någon annan.Tror att jag ska vars försiktig.
-
Undrar om det ändå bäst är att vara särbo/singel eller träffa en man utan barn.Men sen finns det ändå ingen garanti för lycka.
-
Det verkar som styvmammor i allmänhet tar mera ansvar än styvpappor?Särskilt om det handlar mindre barn.Tror inte att min dejt behöver min hjälp med barnen,men det blir väl automatiskt jobb,laga mat,diska,plocka efter,lyssna?
-
Vad bra du har hittat ett sätt som fungerar som "extramamma'.ungbrunett skrev 2016-12-22 11:07:46 följande:
Så jag måste vilja planera mitt liv och fritid kring och med hänsyn till barnet för annars får jag inte säga ifrån om barnet gör något dumt eller beter sig illa? Det är omöjligt att hålla sig undan när man bor tillsammans med någon, bara så du vet. Jag är så delaktig som jag automatiskt blir av att leva med ett barn: vardagstjafs och allt som hör till vardagen för alla barnfamiljer. Som vem som helst, som vilken förälder som helst. Jag är precis lika involverad i barnets liv som hennes pappa är. Med undantag för att jag inte ser det som mitt ansvar att lämna på skola osv. Det har pappa ansvar för (en uppdelning som faktiskt finns även hos sammanboende föräldrar). Dock kommer jag att prioritera mina intressen och vänner framför att ha ett fredagsmys med barnet och pappan. Vilket vissa föräldrar också gör: alltså är måna om sina intressen.
Får barnets mamma säga till mer? Hon lyfter inte ett finger i någonting. Får sitt barn hämtat och lämnat när hon vill ha det (varannan helg). Hör aldrig av sig annars. Är inte engagerad i något som barnet gör eller har, varken skola eller aktiviteter. Hon är som en umgängesförälder, en lekmamma. Tar inte ansvar för något kring barnets vardag. Hon prioriterar sitt eget liv och sina intressen före barnet, ibland till och med den lilla tid som barnet är hos henne. Har hon större rätt till uppfostran och fritid än jag som lever med hennes barn i min vardag och drar det stora lasset tillsammans med pappan?
Jag är mer förälder än hon, även om det är hennes barn genom blodsband.