• Anonym (Ell)

    Våga dejta en man med barn?

    ungbrunett skrev 2016-08-10 18:47:48 följande:

    Vill förtydliga mitt föregående inlägg med att det där med att inte skynda framförallt bör handla om att man verkligen lär känna varandra, varandras värderingar och förväntningar och så innan man flyttar ihop. Vi har märkt det efter hand, vad vi tycker är viktigt och mindre viktigt (han vill att jag ska se barnet som familj, och jag är inte intresserad av att vara bonusmamma i den bemärkelsen osv) och det har skapat stora konflikter, när man inte vet vad den andre vill och tänker. 

    Att vara bonusförälder ska, enligt mig, aldrig innebära att de(n) biologiska föräldern/föräldrarna bestämmer allt och bonusföräldern bara ska dansa efter deras pipa. Utan man är två i ett förhållande och i ett hem, oavsett ens tidigare bagage. Det kan säkert för många låta som självklarheter, men för mig som inte hade någon erfarenhet av barn sedan innan kunde inte föreställa mig hur det faktiskt var och skulle bli. Man vet ju inte sådant innan, såklart, men visst tjänar man på att tänka efter både en och två gånger och vara överens innan man går in i något seriöst. Det blir ganska obehagligt annars. I mitt fall har det lett till att jag prioriterat mig själv först, något som sambon varit allt annat än glad över. Men om vi inte delar åsikt i vissa frågor så kommer jag alltid vara glad över att jag står upp för mig själv, framför att låta han bestämma hur jag ska göra/vara/spendera min tid osv. Det leder såklart till fler konflikter än om man skulle vara samstämmiga eller låta den andre "köra över" en, men man förlorar inte sig själv. Det har typ varit mina ledord i denna relation, att jag för allt i världen inte ska vika mig och ångra att jag gjorde saker för någon annans skull i en sådan omfattning som gjort att jag skulle förlora mig själv.. Och det tror jag är viktigt om man som ensamstående, ung tjej (och säkert i andra fall också) går in i en relation med en man med barn. 

    Men jag vet inte så mycket om dig, din ålder, situation, åsikter osv så vi kanske har helt olika bild av livet. Men oavsett vad, lite råd på vägen..


    Jag håller med dig ungbrunnet här i denna tråd i dina inlägg. Men i detta inlägg vill jag poängtera en frågeställning om att problemet med bonusmammor generellt på familjeliv är att de vill ha kakan men även äta den. Alltså i bemärkelse som du skriver att ni är två i förhållanden och du ska få bestämma saker gällande barnet. Men sedan vill du inte ha något som helst ansvar eller relation, utan som du också uttrycker "hitta på annat när barnet är där". Du hör väl hur fel det låter där? Du vill bestämma över en person som du inte vill ha en typ av relation med. Tror det är därför det kan bli så knasigt ibland. Antingen väljer du att hålla undan dig helt eller så är du med och även berättigatt ha starkare åsikter om vad som är passande gällande barnet/umgänge/när den är hemma på sin pappas sida.

    Jag håller med om att man borde ta sig en rejäl funderare och låta tiden gå. Man får även innan ihopflytt försöka komma underfund med vilken typ av relation man vill ha och se om det uppfyller sambons förväntningar så slipper man flytta ihop för att sedan inse att man var helt olika. (Åtminstone försöka förhindra den situationen)
Svar på tråden Våga dejta en man med barn?