Inlägg från: Anonym (Didi) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Didi)

    Besvikna bonusbarn

    Barn mår inte dåligt av att inte resa. Det har gått troll i det här förbannade resandet. Det ska hela tiden serveras aktiviteter och upplevelser, för barn vet inte längre vad de ska göra annars.

    Mina föräldrar arbetade heltid. Vi hyrde stuga en vecka per sommar. När de hade semester minns jag att jag gillade att de var mer glada och avslappnade och att det ofta blev lite extra god mat. Ibland fick jag hjälpa pappa att grilla korv på vår pyttelilla grill på vår pyttelilla balkong.

    Jag var ensam hemma från 10 års ålder men jag älskade sommarloven! Jag läste, skrev brev, var med kompisar och njöt av att vara ledig.

    Det är en tragisk utveckling att vi kräver så jäkla mycket av våra liv att vi inte längre kan uppskatta det lilla i tillvaron...

  • Anonym (Didi)
    Anonym (---) skrev 2016-08-16 18:59:37 följande:

    Om ts hade klarat av att försörja sig själv och hälften av de gemensamma barnen på son halvtidstjänst så hade det inte varit något problem. Men nu måste mannen gå in och betala en del av det hon borde betala, vilket går ut över hans äldre barn.

    Dvs ts och de gemensamma barnen vinner. De äldre barnen förlorar.


    När vi var föräldralediga med minstingen var mina stora barn 15,13 och 9. Vi förklarade bara att vi kommer att ha lite sämre ekonomi under 2 år för att lillebror inte ska behöva börja på dagis när han är 1. Det var inget surande över detta och de tyckte att vi gjorde rätt. Som ts hade jag inte känt någon som helst lust eller glädje i att bidra med någonting till dessa bortskämda ungar.
  • Anonym (Didi)

    [quote=76888479][quote-nick]Anonym (---) skrev 2016-08-16 19:14:09 följande:[/quote-nick]Men dina stora barn fick förmodligen extra tid med dig när du var föräldraledig. De stora barnen i trådstarten får mindre tid med sin pappa och sämre ekonomi.

    För övrigt har ts inga pengar att lägga på de stora barnen eftersom hon inte ens klarar av att betala för sig själv och hälften av de gemensamma så det är ingen risk att hon skulle behöva bidra till dem.[/quot

    Fast det är ju inte utebliven tid med pappa som barnen gnäller över, utan utebliven semesterresa.

  • Anonym (Didi)
    Anonym (Halebop) skrev 2016-08-16 20:21:57 följande:

    Mest troligt är ju just att dina styvbarn skärskådat vilken hemsk människa du är och brutit kontakten.


    Har jag missat något? Vad är det som gör TS till en hemsk människa?
  • Anonym (Didi)
    Anonym (Halebop) skrev 2016-08-17 10:31:31 följande:

    Det har hon ju uppenbarligen gjort då tonåringen reagerat. Det var nog knappast första gången med tanke på reaktionen.  Hon måste kommunicera med pappan mera. Dina barn är arga för att de sitter hemma hela sommaren och att vi inte gör något tillsammans, hur ska vi lösa det? 

    Självklart kan TS jobba deltid, men inte på bekostnad av att de äldre barnen får sitta hemma hela sommaren. De hade absolut inga orealistiska eller orimliga krav.

    Att åka på ett vattenland, vad kan det kosta? 1000-1500 kr? Eller för all del Gröna Lund en helg med air bnb, det landar på max 5000 kr. Det är inte mycket pengar. Att papsen betalar 75% av detta är väl inte konstigt heller, även om de styvmödrar jag har som goda exempel inte hade gjort så. Pappan har nog skaffat för många barn för att hinna med dem eller kunna försörja dem. 

    Lever man på den typen av marginal är man endera väldigt snål eller så har man dåligt omdöme att prioritera sina barn och bonusbarn.


    För det första har ts ingen som helst anledning att bidra till de stora barnens semester. Hon betalar "sin del" i hushållet och pappan arbetar heltid. Har han inte råd att åka på semester nu så hade han väl inte haft det om han bodde själv heller.

    För det andra är barnen pappans ansvar i första hand och vi får väl utgå ifrån att TS gått ner i tid i samråd med honom.

    För det tredje har du en världsfrånvänd syn på ekonomi. Grattis till dig som inte anser att 5000 kronor är mycket pengar. Jag är fullkomligt övertygad om att TS bonusbarn lär sig något som dina barn inte kommer att lära sig, d.v.s. respekt för pengar och för dem som försörjer en.
  • Anonym (Didi)
    Anonym (Halebop) skrev 2016-08-17 11:10:59 följande:

    Tacksam?!Jag jobbar för det första heltid och har slitit i åratal med en utbildning och hundår på jobbet. Skulle kunna jobba nån dag i veckan och pilla mig i naveln men så vill jag inte leva.

    Jag vill ha en skälig levnadsstandard för mig och mina barn. Min och barnens levnadsstandard skulle sjunka dramatiskt om jag hade fler än vad jag kunde försörja. 

    1000-1500 kr i marginal för att ha trevligt med barnen är definitivt under anständighetens nivå, så vill inte jag leva. 

    Det är tråkigt med föräldrar som inte prioriterar sina barn. eller skaffar fler än de kan försörja.


    DU vill inte leva så. DU vill ha en skälig levnadsstandard.

    Du anser alltså att man "inte kan försörja sina barn" om man inte kan slänga 5000 kronor på en helg för nöjen?

    Det viktiga för dig är att jobba så att barnen kan ha en god levnadsstandard och få göra roliga saker. Därmed får du mindre tid med dina barn men det är ok för dig.

    Det är ju bra att du är nöjd med ditt liv men du, du inser att dina barn en vacker dag kan komma att vända detta emot dig? Du prioriterar bort tid med dina barn för att ha pengar till prylar och ytliga nöjen. Jag var inte stor när jag började förakta mina föräldrars sätt att leva. Jag hade prylar och fick alltid pengar när jag och kompisarna skulle göra något. Pengar var aldrig något problem. Jag satt däremot ensam hemma varje eftermiddag efter skolan för föräldrarna kom hem sent - båda jobbade heltid - vilket de inte hade behövt. De köpte ut mig ur sina liv så som jag ser det. Helger på tivoli och djurparker är lätt att slänga framför fötterna på sina barn, men jag hade hellre haft mer tid med mina föräldrar.

    Det är betydligt lättare att jobba heltid och roa ungarna på nöjesparker på helgerna. Att vara en närvarande förälder i vardagen är betydligt jobbigare. Att vara en förälder som lär barnen att prylar och nöjen inte är självklarheter och att man måste prioritera för att få råd till saker för det finns inte pengar till allt. Att stå upp för att syskon och tid tillsammans är viktigare än materiell status även när tonåringarna gnäller över saker de måste avstå ifrån - DET är att vara förälder och att verkligen fostra sina barn.

    Jag och min mamma har en urusel relation i dag. Hon anser att jag hade det sååå bra, och det var ju så det såg ut utåt. Hon var inte på sitt jobb 40-45 timmar i veckan för att skapa ett bra liv för MIG , hon var där för att HON ville det. Barn är inte dumma och jag genomskådade henne. Hon prioriterade jobbet före sitt barn och jag förväntades vara tacksam över min materiella status. Det var jag inte.

    Du anser att det är att "prioritera sina barn" att se till att de har en god materiell standard. Tja, det är bara att hoppas att du lyckas fostra dina barn till samma ytliga syn på livet...
  • Anonym (Didi)
    Anonym (Halebop) skrev 2016-08-17 14:17:27 följande:

    Fast nu handlar det ju om att barnen inte blir prioriterade. Barnen hade synpunkter på att de aldrig gjorde något kul och att de yngre barnen drog ner deras levnadsstandard. Det finn ett läge med jämvikt. Vi pratar om att kunna bjuda sina barn på något för 1000- 5000 spänn. Inga långsemesterar till Thailand.

    Har man inte ens 1000 spänn att lägga på sina barn en sommar så har man prioriterat fel. 

    Ditt gagg handlar nog snarare om att du vill rättfärdiga att du inte orkar jobba eller att du var för slö i skolan. Jag jobbade och sparade pengar innan jag fick barn. Har varit ledig mycket med dem, ledig idag t ex. Och jag jobbar 80%.

    Mina föräldrar jobbade heltid och jag har god relation med dem.


    Se det hur du vill. Jag har en akademisk utbildning och en heltidslön på närmare 50 000, så jag har absolut inga problem med att ge mina barn både tid och en rimlig levnadsstandard. Jag hade dock inte haft några problem med att neka mina barn resor en sommar. Barn bestämmer inte över familjens ekonomi och de dör inte av att ha lite tråkigt.

    Det är lustigt att du genast tar för givet att jag är lågutbildad och försöker försvara mitt liv med att jag prioriterar tid med barnen. Det är exakt så jag ser på ditt liv. Du har valt att prioritera ditt jobb för att du har behov av att göra karriär och ha mycket pengar, men du försvarar det med att du valt att prioritera dina barn.

    Jag förstår att du har en god relation till dina föräldrar, du har ju anammat deras tänk.
  • Anonym (Didi)
    Anonym (Halebop) skrev 2016-08-17 14:41:06 följande:

    Även om du jobbat 50% skulle du nog inte tycka att 1000 kr för ett vattenland var mycket pengar. Eller för all del 5000 för en helg på Gröna Lund heller.

    Det är väl iofs smart att skaffa barn med olika pappor så man fördelar utgifterna och   de äldre barnen hinner flytta hemifrån. Jag kommer inte hinna med det.


    Nej jag tycker inte att 1000 kronor är väldigt mycket pengar, men jag har full förståelse för att det kan vara det för andra. Alla yrkesgrupper behövs och till syvende och sist är det inte barnen som bestämmer hur man prioriterar i en familj.

    Jag hade absolut jobbat lite extra för att få ihop till någon form av aktivitet under sommaren, men alla har kanske inte den möjligheten/orken. Jag är fullt frisk och har alltid haft en hög energinivå, men jag vet att det inte är så för alla - det handlar inte nödvändigtvis om lathet.
Svar på tråden Besvikna bonusbarn