Styvbarn

Vi har försökt prata med mamman (som har ett kontrollbehov utan dess like). Är ju inte första gången mamman lägger sig i våra regler/rutiner. Min sambo är helt förstörd å vet inte vad han ska göra.

Du har aldrig varit i den sitsen hör jag. När en förälder älskar sina barn och mamman gör allt för att ta barnet ifrån honom genom att manipulera och hjärntvätta barnet är det inte så himla enkelt om du tror det.

Hur kul tror du det är för pappan att inte få träffa sitt barn?

Nej.

Men en tolvåring blir inte tvingad att åka hem till en förälder om barnet väljer att inte åka dit. Speciellt inte om mamman ståt bakom och eldar på..

Så - barnet vägrar komma om pappan inte sover i rummet, detr inte att förlora vårdnaden men kontentan blir att barnet inte kommer.

Eller hur tänkte du?

En normal förälder skulle givetvis inte uppmuntra något sådant, men nu handlade det om en mamma som faktiskt uppmuntrar beteendet.

Pappan måste ju i det läget välja mellan att låta dem styra eller förlora sitt barn helt i värt fall.

Tro mig, med andra föräldern hejande på är de4t nte ett sånt konstigt resultat.

Nej JAG tycker inte man ska tillåta der, men de4 räcker ju med att den andra föräldern tillåter de4.

Alternativet är ju att hämta med våld typ, och de4 hoppas jag du inte anser är ett alternativ?

När min sambo pratar med sin flicka här är det inga problem. När hon kommer till mamman drar hon en helt annan historia varpå mamman ringer och säger att min sambo måste sova på madrass. För mig spelar det ingen roll var han sover men han själv tycker inte det känns ok att sova på madrass. Han tycker han har ställt upp och försökt men inget duger.

En period kan bli lång.. Och ställa till stor skada på relationen..

Vad finns det för alternativ när mamman ställer sig som sköld i vägen, vägrar släppa ut barnet och barnet säger att det inte vill?
Även om det inte nödvändigtvis blir fysiskt våld så psykiskt om man tvingar in barnet mot dess uttalade vilja.

Men du får gärna komma med förslag på hur man får med ett barn på umgänge i ett sådant läge?

Jag anser inte heller att barnet ska bestämma en sådan sak, men om hotet blir verklighet (vilket jag som sagt sett på nära håll) så blir konsekvensen att barnet inte kommer alls. 

Först, mamman har inte ett skit med att göra vilka regler eller hur ni väljer att göra hemma hos er, nästa gång hon ringer, snoppa bara av henne med orden att det där sköter ni själva tack och så lägg på luren om hon inte ger sig.
För det andra tänker jag att i den åldern dottern är så brukar dom själva vilja vara mer på ett ställe, inte för att dom föredrar den ena föräldern framför den andra, utan för att dom har större bitar av sitt sociala liv där dom är mest, kompisar, intressen och så vidare.
Det är inget ovanligt och fullt naturligt, ju större dom blir desto viktigare blir världen utanför hemmet, dom frigör sig helt enkelt som dom ska.
Kan det vara så att dottern här har hittat något att hänga upp det på istället för att behöva stå för att hon faktiskt vill vara mer hos sin mamma?
Hur som helst, jag skulle inte falla till föga och sova på en madrass för att hon vill det, sånt ska inte hon bestämma.
Men jag skulle heller inte strida för att hon absolut måste komma till oss.
Vad mamman gör kan ni inte styra eller påverka.
Men ni kan påverka dottern genom att ständigt påminna henne om att hon alltid är välkommen hem till er, när hon vill och med jämna mellanrum ringa coh fråga om hon inte vill komma till helgen och delta i det ni nu planerar.
Kanske ska ni grilla eller hitta på något annat, inkludera henne då, fråga om hon vill hänga med, var envisa och släpp henne inte.
Förr eller senare kommer hon att komma till er. 

Vad jobbigt för er. :( 

Skulle jag varit pappan skulle jag försökt förklara för henne att det är helt okey att känna som man gör och att ni inte blir ledsna, arga eller besvikna oavsett var hon vill bo eller hur hon vill sova. Men det hänger förstås på att det är sant, att han kan ta emot hennes tankar och känslor med full respekt.